inemot 3,000 förbrytare antecknade sig för deportation till Guyana. Senare har Nya Kaledonien blifvit fransk deportationsort, och dit förvisades många kommunarder. F. n. regleras deportationen i Frankrike genom lagen af 27 maj 1885 (loi sur la relégation des récidivistes), enligt hvilken detta straff är obligatoriskt vid två eller flera gånger förnyade återfall i vissa brott, som straffas med tukthus eller fängelse. I Ryssland begagnade man deportation till Sibirien som straff redan 1591, och det har sedan alltmer användts (1807—87 deporterades öfver 500,000 personer). Nästan lika många deporteras på administrativ väg som på grund af laga dom. De deporterades öde är mycket växlande. Några, däribland de fleste politiske fångarna, äro blott pliktiga att uppehålla sig inom ett visst område, men åtnjuta f. ö. sin frihet, andra dömas till att bruka jorden och blifva efter 10 års förlopp med afseende på rättigheter likställda med bönderna, andra åter dömas till att arbeta i bergverken eller i Sibiriens fängelser, där lifvet icke lär vara så hårdt för fångarna, som det ofta tendentiöst beskrifves. De värste förbrytarna deporteras till ön Sachalin. Under transporten, som går öfver Kazan, Perm, Jekaterinburg och Tiumen, är dödligheten bland de deporterade mycket stor (1880—81 dogo omkr. 10 proc., innan de nådde bestämmelseorten). — Äfven i Preussen och Norge har man förr i någon mån användt deportationsstraff (i Norge tvångsarbete i Finmarken). Litt.: Holtzendorff, "Die deportation als strafmittel" (1859), Stephen, "A history of the criminal land" (1883), och Garraud, "Traité théorique et pratique du droit pénal français" (2:a uppl. 1898—1902). Jfr Landsförvisning. Deportationskoloni. Se Deportation och Koloni. Deportera (lat. deportare, föra bort), förvisa och bortsända till någon bestämd ort. Se vidare Deportation. Déposé [depåṡē], fr., eg. deponerad, inregistrerad, lagligen skyddad (om mönster, modeller, varumärken, fotografier, gravyrer o. s. v.), "alla rättigheter förbehållna". Deposita (jfr Depositum). Se Bank, sp. 855 ff. Depositarie l. Depositär (lat. depositarius, fr. dépositaire), en, som mottager något värdeföremål i sitt förvar. Jfr Deposition och Depositum. Deposition (lat. depositio, af deponere, nedlägga). 1. Nedläggande, öfverlämnande i förvar, insättande af värdeföremål, penningar o. d. i en bank eller i offentligt förvar (såsom borgen, pant, vid vad o. d.). Inom bankverksamheten användes ordet ej blott om verklig förvaring af föremål (egentlig deposition), utan minst lika mycket i öfverförd bemärkelse om en banks hela inlåningsrörelse, då de inlämnade penningarna alls icke "förvaras", men summan återbetalas vid anfordran eller efter uppsägning. Se Bank, sp. 855—859. Jfr Depositum. 2. Under benämningen deposition (lat. depositio cornuum, "hornens afläggande") fanns i äldre tider vid universiteten en egendomlig ceremoni, som utfördes, då nykomna studenter (djäknar) upptogos i de äldres samfund. Depositionshandlingen utgjorde en rå symbolisk framställning af de akademiska studiernas förädlande inflytelse. Enligt några författare (t. ex. Conring) leder den sitt ursprung från forntidens filosofskolor. — Vid de svenska universiteten blefvo de djäknar, som skulle undergå ceremonien, deponenterna, innan dagen för depositionen utsattes, inför dekanus och några professorer underkastade examen i Luthers större katekes samt i "vetenskaper och språk". Såsom ceremonimästare (depositor) vid denna fungerade vanligen en akademiadjunkt, och till lokal användes något officiellt ställe, t. ex. ett auditorium. Deponenterna utstyrdes i narrdräkt: slokig hatt (de äldre studenterna hade brättena uppfästa och buro fjäderprydnad i hatten), långa horn och åsneöron (otymplighetens och dumhetens symboler) samt svärtadt ansikte och långa svinbetar (sinnebilder af djuriskheten) i mungiporna (däraf benämningen beanus, gulnäbb, fr. bec jaune). Därefter drefvos de med hugg och slag in i ett närbeläget rum, hvarest åskådarna voro församlade. Sedan en mängd narraktiga upptåg anställts och depositor hållit ett svassande tal om alla den otuktade ungdomens fel och oarter samt om nödvändigheten att med vetenskapens hjälp blifva en ny människa, befriades recipienterna, medelst en stor träsax, från sina besvärliga attribut, hvarefter hvar och en af dem behandlades med en hyfvel och öfvergöts med ett ämbar vatten. När allt detta var verkställdt, förklarades djäknarna för "fria studenter" (liberi studiosi). Novitierna, såsom de nu kallades, tågade sedan i procession till en af föreläsningssalarna, där de undfägnades med salt och vin (vishetens och glädjens sinnebilder). Därmed voro de upptagna bland de akademiske medborgarna; men fullmyndiga studenter blefvo de först efter pennaltidens slut (jfr Pennalism). Depositionsceremonierna följdes med stort intresse. Enligt en anteckning i Uppsala universitets acta 1595 försiggingo de det året "i närvaro af ärkebiskopen, professorerna, borgmästare och råd, borgersmän och hedervärda matronor". Depositionen afskaffades år 1691, på Karl XI:s befallning. — Vid de tyska universiteten betecknades med "deposition" slutmomentet af pennaltiden, hvilket vid de svenska högskolorna kallades "absolution" (den handling, hvarigenom "pennalen" förklarades för fullmyndig student). R. G. Depositionsbevis (jfr Deposition), intyg om verkställd deposition i en bank. Se Bank, sp. 859. Depositionsrörelse (jfr Deposition). Se Bank, sp. 857. Depositobank (jfr Deposition). Se Bank, sp. 864. Depositor (lat., af deponere, nedlägga), en, som öfverlämnar värdeföremål i en annans vård; ledaren af en depositionsceremoni. Se Deposition. Depositorium (nlat., af lat. depositum, se d. o.), ställe för förvarande af anförtrodda värdeföremål, skåp för dokument, mindre arkiv. Depositum (lat.), jur., anförtrodt gods, inlagsfä. Ett inlagsaftal innebär en lös saks öfverlämnande i en persons förvar för att af honom i samma skick återställas. Den person, åt hvilken saken anförtros (depositarien), eger icke, utan särskildt medgifvande, rätt att bruka densamma. Han skall vårda den med samma sorgfällighet, som han egnar sitt eget, och han skall återlämna den till deponenten i samma skick, i hvilket han mottog densamma.