Å närstående plansch finnas några större mera berömda diamanter afbildade. Se f. ö. Äde1stenar. A. Hng. Diamant (Halfpetit), boktr., en tryckstil, som i kägeln håller 2 kvartpetit l. 4 typografiska punkter och är den minsta, som plägar förekomma i tryckerierna. (Exempel: Diamant) Diamantbord. Se Diamant. Diamantborr. Se Bergborrning och Borrmaskiner, sp. 1228. Diamantbröllop. Se Bröl1op, sp. 465. Diamantdoktor, en person, som varit doktor i sextio år. Diamante, Juan Batista, spansk dramatiker, f. omkr. 1630, d. i slutet af 1600-talet, kallade sig licentiat, var tillika militär och johanniterriddare. Han skref ett hundratal arbeten för scenen, "comedias", historiska och andliga skådespel och zarzuelas. D. var en af de populäraste dramatikerna under 1600-talet, en talang af icke ringa betydelse, originell och uppfinningsrik, men gjorde sig liksom många samtida inga skrupler att stjäla andras idéer. Så är förhållandet med D:s berömdaste komedi El honrador de su padre, där han tog hvad som passade honom från Corneilles "Cid" och dennes förebild Castro y Belvis' "Las mocedades de Cid". Den senare har ock varit förebild för D:s El cerco de Zamora. Alfons VIII:s tragiska kärlekshistoria med den sköna Rachel, som behandlats af Lope de Vega, af Antonio Mira de Amuesca (1570—1635), af Vicente García de Huerta (1583—1623) och i poetisk form af Luis de Ullóa (d. 1660), formade D. till ett ståtligt drama, La judía de Toledo, hvartill dock Mira de Amuesca fått lämna en stor del. Af D:s öfriga arbeten må nämnas: El valor no tiene edad, Sansón de Extremadura, El ganapán de desdichas ó Cuanto mienten los indicios, El céspedes de Ocaña, Más encanto es la hermosura, Maria Estuarda, El defensor de peñon, Alfeo y Aretusa, Santa Maria Magdalena och La hija de Jefté. D. åtnjuter äran att vara intagen i Spanska akad:s "Catálogo de autoridades de la lengua" och af hans arbeten, af hvilka 2 bd utkommo 1670—74, finnas fyra intagna i Rivadeneiras "Biblioteca" (vol. "Dramaticos posteriores á Lope de Vega"). Ad. H—n. Diamantgraf, fortif., en mindre och helst våt graf utanför ett flankerande verk, kaponiär eller grafgalleri, som anlägges i ändamål att hindra en i hufvudgrafven nedkommen fiende att utan vidare nå det flankerande verkets embrasyrer. L. W:son M. Diamantina (fordom Tejuco, "lerstaden"), stad i brasilianska staten Minas Gerães, 1,223 m. ö. h., i en ofruktbar, men diamant- och mineralrik nejd. 14,000 inv. Biskopssäte. Diamantsliperier, bomulls- och läderindustri. Diamantino, stad i brasilianska staten Matto Grosso, vid Diamantino, biflod till Paraguay, grundlades 1730 af guldsökare och uppblomstrade efter upptäckten af diamanter utan att dock blifva af någon större vikt. Efter att länge ha gått tillbaka förstördes det 5 och 6 nov. 1901 af invånarna i en grannstad Rosario. Diamantslipning, tekn. Se Diamant. Diamantspat, miner., en varietet af korund. Diamantstoft. Se Diamant. Diamantvaskning, tekn. Se Diamant. Diamar, Dajarmur, bergstopp. Se Nanga Parbat. Diamesogam (af grek. dia, genom, mesos, förmedlande, och gamein, gifta sig med), bot., kallar Delpino en växt, hvars hanliga celler sakna själfständig rörelse och följaktligen behöfva ett förmedlande agens (luft, vatten eller djur) för att kunna komma till honcellen och befrukta denna. Motsatsen är zoogam (af grek. zoos, lefvande). Jfr Pollination. G. L—m. <img l>

Diameter l. Diameter (lat. diameter, grek. diametros), mat., genomskärningslinje. Diameter till en plan kurva kallas hvarje rät linje, som halfverar alla med en viss riktning parallella kordor. De flesta kurvor af högre ordning hafva antingen en enda eller också ingen diameter. Inom teorien för koniska sektioner äro diametrarna af särskildt intresse. Dessa kurvor hafva nämligen oändligt många diametrar. I cirkeln, ellipsen och hyperbeln gå alla diametrarna genom medelpunkten. Två diametrar, så beskaffade att den ena halfverar de med den andra parallella kordorna, kallas konjugat-diametrar (se fig.). Sker halfveringen under räta vinklar, få de namn af axlar. Dock har språkbruket särskildt för cirkeln fasthållit namnet diameter. Hos ellipsen och hyperbeln finnas två axlar, en större och en mindre, hos parabeln däremot en enda, med hvilken alla de öfriga diametrarna äro parallella. — Diameter till en buktig yta kallas skärningslinjen mellan tvenne diametralplan. Hos sfären och ellipsoiden gå alla diametrarna genom medelpunkten och delas af denna midt i tu. — Inom astronomien förstår man med apparent eller skenbar diameter den vinkel, hvarunder en himlakropps midtlinje synes för observatören. Så är t. ex. solens skenbara diameter något större än en half grad. G. E. Diametral. 1. Diametrisk, som har afseende på en diameter. — 2. Rak, i snörrät riktning, så långt som möjligt skild (om motsatser; därmed hänsyftas på de fullständigt motsatta ändpunkterna af en diameter, sedda från cirkelns medelpunkt). Diametralplan, mat., ett plan, som inom en buktig yta delar alla med en viss riktning parallella kordor midt i tu. Sker halfveringen under räta vinklar, kallas planet principaldiametralplan G. E. Diametrisk. Se Diametral. Diamidofenol, kem. fot., det saltsyrade saltet af detta ämne användes i fotografien såsom framkallare vanligen under namnet amidol (se d. o.). Diamidoresorcin, kem. fot., ett i fotografien såsom framkallare användt ämne. Diana, rom. myt., var ursprungligen en fornitalisk gudomlighet, i hvars person man tänkte sig det himmelska ljuset förkroppsligadt, och syster till solguden Dianus (Janus) — således en mångudinna. Sedermera blef hon det fria naturlifvets gudomlighet samt dyrkades i skog och mark, särskildt vid Anagnia i hernikernas och Aricia i latinernas