land. I Rom hade D. flera helgedomar, bland hvilka den i äldre tider viktigaste var templet på Aventinus. I föreställningen sammansmälte D. sedermera med den helleniska Artemis och dyrkades äfven gemensamt med Apollo (så vid sekularfesten), särskildt såsom Lucina eller barnsbördsgudinna. — Se art. Artemis, där en bild af "D. från Versailles" framställes. R. Tdh. <img l>Diana af Poitiers. Efter målning af Primaticcio.

Diana af Poitiers [pωatiē], den franske konungen Henrik II:s älskarinna, f. 1499, d. 1566, var dotter till en fransk adelsman, Jean de Poitiers. Helt ung bortgiftes hon med Louis de Brézé, storseneskalk af Normandie. Efter sin mans död (1531) lyckades den snillrika D., som förut lär hafva stått i ömt förhållande till Frans I, att vid sig fängsla dennes son Henrik, hvilken var nära tjugu år yngre än hon, och efter hans tronbestigning (1547) utöfvade hon stort inflytande på styrelsen, bl. a. vid kättarförföljelserna. 1548 upphöjdes hon till hertiginna af Valentinois. Efter Henriks död (1559) aflägsnades hon från hofvet och lefde sedan på sitt slott Anet. — D. är en af hjältinnorna i A. Dumas d. ä:s roman "Les deux Dianes" (1846—47). Se Capefigue, "Diane de Poitiers" (1860), "Lettres de Diane de Poitiers" (utg. af Guiffrey 1866) och Hay, "Madame Dianne de Poytiers" (London 1900). Diana-orden, en guld- eller silfvermedalj, som utgjorde ordenstecken för medlemmarna af det från Westfalen under medeltiden utbredda Diana-förbundet samt utdelades till riddare och damer, hvilka utmärkt sig i jaktens idrotter. Medaljen visade på åtsidan gudinnan Dianas bild och på frånsidan en hjort. I Neapel fanns i 18:e årh. också en Diana-orden, som var utbredd äfven i Österrike, och egde bestånd ända till Murats regeringstid. Dianas träd, kem., på våta vägen utfälldt silfver. Se Arbor Dianæ. Diandria (af grek. dis, två gånger, och andreios, manlig), bot. 1. Andra klassen i Linnés sexualsystem. Dit höra de växter, som hafva tvåkönade blommor, med två fria ståndare i hvarje blomma. — 2. Ordning inom kl. 20—22 i Linnés sexualsystem. Dithörande växter hafva tvenne ståndare i hvarje med hanorgan försedd blomma. — Diandrisk, blomma med tvenne ståndare. — Diandrist, växt, som har tvenne ståndare i hvarje med hanorgan försedd blomma; till andra klassen i Linnés sexualsystem hörande växt. Diandrisk. Se Diandria. Diandrist. Se Diandria. Dianella, bot. Se Liliaceæ.

Dianthus Caryophyllus. Blomman nederst till höger stamform.

Dianthus L., Nejlika, bot., växtsläkte af fam. Caryophyllaceæ, afd. Silenoideæ, utmärker sig i synnerhet därigenom, att blommorna hafva endast två stift och vid basen omslutas af en s. k. foderholk, bildad af skärmblad. Till ifrågavarande släkte höra omkr. 200 arter, hvilka mest förekomma på torra, sandiga ställen. I Sverige äro fyra bland dem vilda, bl. a. den välbekanta, täcka backnejlikan l. ängsnejlikan (D. deltoides L.). Emedan de flesta arternas blommor äro särdeles vackra och många dessutom välluktande, odlas många arter som prydnadsväxter, t. ex. den vanliga trädgårdsnejlikan (D. caryophyllus L.), härstammande från Syd-Europa. Ehuru i själfva verket mångårig, behandlas denna växt i trädgårdarna som tvåårig, då den det ena året uppdrages af frön, afläggare eller sticklingar för att det andra året blomma och därefter slopas. Växten odlas vanligen på kalljord, men kan med fördel växa i boningsrum och användes äfven till drifning i växthus, en kultur som tagit uppsving i synnerhet i Nord-Amerika. — Borstnejlikan (D. barbatus L.), inhemsk i Europa, är en rikblommig och tålig tvåårig växt, som allmänt odlas i enklare trädgårdar. — Fjädernejlikan (D. plumarius L.) förekommer äfven vild i Europa. Det är en flerårig, anspråkslös blomsterväxt med välluktande blommor. Några på senare tid uppdragna varieteter med stora, vackra, väl fyllda blommor hafva väckt åtskillig uppmärksamhet, medan de förr odlade varieteterna allt mera försvinna ur trädgårdarna. — Kinesisk nejlika (D. chinensis L.), härstammande från Japan och Kina, är en ettårig rikblommig växt, som gifvit upphof till en massa trädgårdsvarieteter. Blommorna äro ofta återgifna på japanska blomstermålningar. S. A. (G. L—m., C. G. D.) Dianus, rom. myt. Se Diana och Janus. Diapason (grek. diapason, eg. "genom alla", näml. strängar), mus., hos antikens och medeltidens