Sverige samt Dippelianismen i Stockholm 1727—1741"
(1881), W. Bender, "Johann Konrad Dippel. Der
freigeist aus dem pietismus" (1882), A. Ritschl,
"Geschichte des pietismus" (II, 1884), och
N. Jakobsson, "Från en forskningsresa till
Herrnhut" (i "Kyrkohist. årsskrift", 1903).
Hj. H—t.
Dippels olja, Oleum animale Dippelii, med. farm.,
i svenska farmakopéns 6:e uppl. kallad
oleum cornus
cervi empyreumaticum, i 7:e uppl.
pyroleum animale
crudum, är numera utesluten ur vår farmakopé; se
för öfrigt
Benolja 2. Såsom beståndsdelar i Dippels
olja märkas flera basiska kroppar, bl. a. pyridin
och kinolin, vidare aromatiska kolväten (fenol,
toluol, naftalin m. fl.), fettsyrenitriler,
ammoniumsalter o. s. v. Preparatet användes förr
till fördrifvande af binnikemask. Det ingick i den
s. k.
oleum anthelminticum Chaberti, som därjämte
innehöll terpentin. I likhet med vår nuv. farmakopés
renade benolja och "Prinsens droppar" (farmakopéns
liquor succinatis ammonici pyroleosus) användes förr
Dippels olja äfven mot nervkrämpor (hysteri) o. d.
C. G. S.
Diprionid (af grek.
di, dubbelt, och
prion,
såg),
paleont., graptolit med tekorna i två rader
(se
Graptoliter).
Diprosopus (af grek.
di, dubbelt, och
prosopon,
ansikte),
anat. Se
Missbildning.
<img l>Skalle af Diprotodon.
Diprotodon Owen (af grek.
di, dubbelt,
protos, främst, och
odus, tand),
paleont., ett under kvartärtiden
i Australien lefvande pungdjur, stort som en
noshörning och med två mejselformade framtänder
(däraf namnet) i hvardera käken.
A. Hng.
Dipsacaceæ, Dipsacaceer,
Dipsaceer,
bot., är en
familj inom serien
Rubiales, bestående af örter eller
halfbuskar med motsatta blad utan stipler, blommorna
i täta hufvud med holk. Hvarje blomma omgifves af ett
(sannolikt af hopvuxna förblad bildadt) ytterfoder;
blomkronan är oregelbunden, ståndarna högst 4 med
inbördes fria knappar; fruktämnet har ett odeladt
stift och
ett hängande fröämne, som utvecklas till
ett frö med hvita. Hit höra släktena
Dipsacus,
Knautia, Scabiosa, Succisa m. fl. Familjen
är utbredd väsentligen i Medelhafstrakterna.
G. A. (G. L—m.)
Dipsaceer. Se
Dipsacaceæ.
Dipsacus L.,
bot., växtsläkte af
fam.
Dipsacaceæ. Dit hör
kardtisteln,
D. fullonum L. Dennas blomhufvud hafva utböjda,
hårda, spetsiga fjäll och begagnas vid en
kardningsprocess, som man låter kläde undergå,
hvarför denna växt i sydligare länder odlas i stor
skala (jfr
Appretera, sp. 1250). Den finnes vild i
södra Europa. I Sverige förekommer af detta släkte
endast en art,
D. pilosus L., troligen förvildad.
S. A. (G. L—m.)
Dipsadidæ, zool. Se
Natt-trädormarna.
Dipsektor, fys., ett slags vinkelmätningsinstrument,
uppfunnet af Wollaston och afsedt för mätning af
hafshorisontens depression, d. v. s. vinkeln mellan
synlinjen till horisonten och en vågrät linje
genom ögat, liggande i samma vertikalplan. Detta
instrument liknar en spegelsextant, men omfattar
endast få grader.
Dipsomani (af grek.
dipsa, törst, och
mania, raseri)
l.
Œnomani, det sjukliga, anfallsvis och periodiskt
återkommande dryckenskapsbegäret. — Vanligen efter ett
stadium af nedstämdhet, sömnlöshet och ångest gripes
den sjuke af en oemotståndlig lust efter spritdrycker,
hvilken ock, sedan individens inre moraliska motstånd
brutits, ohejdadt tillfredsställes. Anfallet af
dipsomani växlar i tidslängd och för ofta med
sig könsutsväfningar, oärliga handlingar för att
få medel att fortsätta supningen etc. Sedan den
sjuke återvunnit herraväldet öfver sig själf,
inträder ofta en period af själfförebråelser och
depression. Ofta föra de åt dipsomani hemfallne
mellan sjukdomsanfallen ett ordentligt lefnadssätt och
utföra, åtminstone under sjukdomens första tid, icke
sällan ett synnerligen godt arbete. Dipsomanien, som
bör inrangeras bland sinnessjukdomarna, träffas oftast
hos personer, lidande af periodiskt återkommande
sinnessjukdom, såsom mani eller melankoli, hos
hysteriska och epileptiska individer, hos energilösa,
degenererade individer med s. k. nervös belastning
samt hos alkoholister. Behandlingen, som ofta ger
tvifvelaktigt resultat, sker bäst å anstalt och består
i lämpligt arbete, psykisk vård, hypnos. Bland
medikamenter har stryknin funnit användning.
I. H.
Diptam, bot. och
farm. Se
Dictamnus.
Fig. 1. Mundelar af mygga.
Diptera (af grek.
di, dubbelt, och
pteron, vinge),
Tvåvingar,
zool., en till insekternas klass hörande
ordning, hvars mest bekanta representanter äro våra
vanliga myggor och flugor. Hithörande insekter utmärka
sig genom fullständig förvandling (se
Insekter),
sugande mundelar samt endast ett par vingar, i det bakvingarna blifvit
förkrympta och ombildade till s. k. "svängkolfvar";
vidare äro mellankroppens segment, liksom hos
fjärilarna, sinsemellan orörligt förenade till ett
enhetligt
