hvilkas ekonomi skötes af ett domkyrkoråd (se d. o.). L. M. B. Domkyrkotunna kallades den för domkyrkas underhåll afsedda kronotiondespannmål, som utgick till olika belopp i olika stift, merendels med 1 tunna från hvarje kyrkohärbärge, d. v. s. hvarje socken; numera har den omsatts i penningar och ingår till statsverket, som genom landtränterierna lämnar domkyrkorna kontant ersättning (k. förordn. 23 juli 1869; k. kung. 5 okt. 1871). Spannmålen skulle mottagas af domkyrkosysslomannen, som skulle låta försälja den på lämplig tid till domkyrkans bästa. Domkyrkotunnan blef ersättning för förlusten af de inkomster af gods och tionde, som domkyrkorna ledo genom Gustaf I:s reduktion, hvadan den ej behöft utgå för Lunds domkyrka, hvars gods och tionde den danska reformationen lämnade orörda. Som denna afgift inom Härnösands stift fortfor att lämnas till Uppsala domkyrka, kom Härnösands domkyrka att sakna densamma, hvaremot denna i likhet med sockenkyrkor uppbar byggnadssäd (en förhöjning däri beviljades densamma af riksdagen 1856—58). Skara domkyrka åtnjuter ej domkyrkotunna från alla delar af stiftet. Anledningen därtill är följande. Då hertig Karl under de liturgiska stridigheterna drog Dal jämte de delar af Skara stift, som hörde till hans hertigdöme, nämligen Värmland samt Vadsbo och Valla härad, undan den liturgiske biskopen i Skara och 1580 tillsatte en superintendent däröfver i Mariestad, blef denna stads kyrka domkyrka med rätt till tunnorna från sagda områden. Ehuru superintendentens säte 1647 flyttades till Karlstad och Valla och Vadsbo härad 1658 återförenades med Skara stift, behöll Mariestads kyrka likväl domkyrkotunnan från dessa härad och figurerar i kronoräkenskaperna som domkyrka. Äfven Mo härad i Småland, ehuru hörande till Skara stift, erlägger domkyrkotunnan till annan domkyrka, nämligen Göteborgs, som däremot ej åtnjuter sådan från Halland och Bohuslän, enär, såsom sagdt, domkyrkotunnan ej utgår från de forna dansk-norska provinserna. A. Th. S. (L. M. B.) Domleschg l. Tomleschg (rätorom. Domliasca l. Tomliasca), vacker och bördig dal i schweiziska kantonen Grisons, genomfluten af Hinterrhein. Längd 10 km., största bredden 3 km. öfver 6,000 inv., af hvilka de fleste äro protestanter. Klimatet är så mildt, att persikor och mandlar mogna. Dalen är rik på ruiner och slott samt eger tjugutvå byar. Där talas dels tyska, dels rätoromanska. Dommel, flod i Nederländerna, rinner upp i belgiska prov. Limburg, upptager Beerse fr. v., förenar sig vid 'sHertogenbosch med Aa och faller, under namnet Dieze, ut i Maas, vid fästningen Crèvecœur. Längd 93 km. Dommer, Arrey von, tysk musikskriftställare, f. 1828, sekreterare vid stadsbiblioteket i Hamburg 1873—89, har gjort sig känd företrädesvis genom de förtjänstfulla arbetena Elemente der musik (1862), Musikalisches lexikon (1865) och Handbuch der musikgeschichte (1868, 2:a uppl. 1878). A. L.* Domnarfvet [dåmn-arfvet], ett stadsliknande samhälle med järnverk, såg och fabriker i Kopparbergs län och Stora Tuna socken, 20 km. från Falun, vid Bergslagernas järnväg och Dalälfven. 4,800 inv. (1905). D. är icke blott det största järnverket i Sverige, utan är större än något annat träkolsjärnverk i världen. Det tillhör Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag och ligger å ömse sidor om Dalälfven vid den nedersta af de s. k. Tunaforsarna samt drifves med vattenkraft, som ur forsen uttages med 23 turbiner, däraf 9 äro uppställda öfver en djupt ned i fasta berget sprängd vattentunnel af 300 m. längd och 7 m. begynnelsediameter. Turbinerna lämna en sammanlagd effekt af 5,000 hkr. Sedan D. 1878 sattes i verksamhet, hafva utvidgningar ständigt skett, och verket omfattar nu följ. hufvuddelar: 1. Kolningsafdelningen, med 8 kontinuerliga kolugnar och en årlig produktion af 120,000 kbm. träkol af ved, som på Dalälfven nedflottas från öfre Dalarna. Till denna afdelning hör äfven en större fabrik för tillgodogörande af metylalkohol, träättika och tjära i kolugnsgaserna. 2. Hyttafdelningen, med 5 16,5 m. höga masugnar, 6 Vestmans rostugnar, 7 Cowpers blästervarmapparater, 1 Gates krossverk för rå malm, 2 valskrossar och 1 tuggare för rostad malm samt 3 dubbelverkande, tvåcylindriga blåsmaskiner. Malmen tillföres hyttkransen med hissar och skopverk, kolen fraktas dit med linbanor, af hvilka en är spänd öfver älfven och hämtar kolen direkt ur kolugnarna. En annan linbana tillför kol från kolhuset, som rymmer 70,000 kbm., eller från järnvägsvagnarna, som hämta kolen bl. a. från verkets 10 kolhus kring Siljan (tills. rymmande 60,000 kbm.) eller från bolagets sågverk vid Skutskär, där äfven kolugnar för verkets räkning äro i verksamhet. Verket eger 140 grufutmål, af hvilka de malmrikaste ligga i Grängesberg. Malmerna till det ädlare stålet hämtas från Klackberg i Norberg, Burängsberg, Bispberg m. fl. grufvor, i hvilka järnverket eger stora andelar. Tackjärnsproduktionen var 1905 53,000 ton. Därjämte lämnade hyttorna masugnsgas, i bränslevärde motsvarande 14.000 ton goda stenkol. Af slaggen förfärdigades s. å. 140,000 slaggtegel. 3. Bessemerverket, med 2 6-tons konvertrar med s. k. sur infodring och 3 5-tons konvertrar med basisk infodring samt 2 blåsmaskiner. Dit höra äfven ett dolomitverk med krossmaskiner och en 300 atmosfärers tegelpress, ugnar för kalk- och dolomitbränning samt 4 kvarnar för finmalning af Thomasslagg. Den basiska l. Thomas-Gilchristska bessemermetoden tilllämpas sedan 1891. Det därvid framställda järnet är af yppersta kvalitet, enär det grundar sig på träkolstackjärn och svafvelfria malmer. Produktionen vid bessemerverket 1904 var 35,500 ton göt och 10.222 ton Thomasfosfat. 4. Martinverket, med 4 15-tons martinugnar jämte stålgjuteri och en årlig produktionsförmåga af 30,000 ton göt och gjutgods. 5. Valsverksafdelningen, hvars byggnad, belägen midt öfver vattentunneln, inrymmer götvalsverk, räls- och grofvalsverk, kontinuerligt trådvalsverk, 2 mediumvalsverk, finvalsverk, 3 universalvalsverk samt grofplåts- och tunnplåtsvalsverk. Till valsverken höra 19 vällugnar, och de förmå årligen lämna 50.000 ton valsadt järn och stål af alla slag. 6. Verkstadsafdelningen, omfattande gjuteri, mek. verkstad, klensmedja, plåtflänsnings- och plåtslagarverkstad. valssvarfvar och modellsnickarverkstäder. 7. Manufaktursmedjan, med 5 transmissionshammare m. m., där verktyg smidas och verktygsstål af allra ädlaste material uträckes. 8. Sömfabriken, med 28 maskiner och lika många ugnar. 9. Spikfabriken, med 10 maskiner för