Domkrafter begagnas allmänt vid byggnadsarbeten, vid järnvägstrafiken äfvensom i maskinverkstäder o. s. v. G. R. D.* Domkrets, arkeol. Se Domarring. Domkval, jur., tadlande yttrande angående dom, som vunnit laga kraft. Domkval är i lag belagdt med böter. Domkyrka (jfr Dom) l. Katedralkyrka (ecclesia cathedralis) är kyrka för stiftets biskop, och i dess kor står biskopens cathedra, en upphöjd stol med baldakin. Domkyrkan är bestämd för biskopens religiösa ämbetsförrättningar liksom för domkapitlens åligganden i gudstjänsten. Såsom belägen i centrum för den kyrkliga förvaltningen och det kyrkliga lifvet blef domkyrkan rikligare än öfriga kyrkor donerad genom själagåfvor, testamenten, tionde och andra anslag från kyrkliga och världsliga myndigheter samt i synnerhet från enskilda, som gåfvo i syfte, att mässor skulle hållas för deras själafrid. Äfven i Sverige blefvo domkyrkorna föremål särskildt för biskopars, prelaters och kanikers omvårdnad, och det föreskrefs, att präst borde ihågkomma sin stiftskyrka i sitt testamente, hvarjämte otaliga gåfvor och testamenten inflöto från lekmän. Dessa inkomster fördelades eller voro särskildt bestämda för biskopsbordet, domkyrkan eller såsom prebende för särskilda kanonikat. En viktig inkomst var tionde, såsom fattigtionde, som understundom anvisades till domkyrkornas uppbyggande och praktfulla utstyrsel. Liksom andra kyrkor åtnjöto domkyrkorna frälserätt för sina gods, dock i regeln ej för nyförvärfvadt gods utan särskildt privilegium. Talrika skyddsbref af påfvar och konungar utfärdades. Sålunda gjordes gudstjänsten i domkyrkan allt vidlyftigare, mässorna allt talrikare och i samband därmed domkyrkans utstyrsel allt dyrbarare med kronor och monstranser, altarkläden och mässhakar m. m. af guld eller silfver. Genom reformationen skedde en fullständig omkastning. Gustaf Vasa indrog domkyrkogodsen och sköflade domkyrkorna, hvarjämte äfven biskopsgods och prebenden indrogos. Västerås ordinantia (1527) stadgade, att domkyrkorna i likhet med biskopar och kaniker skulle utlämna registren, d. ä. jordeböcker, på alla sina räntor i afrad, tionde, penningar, smör, järn etc. Några sådana ännu bevarade register vittna om domkyrkornas rikedom under medeltiden. Det blef därefter staten, som hade att bestämma om domkyrkans underhåll, icke längre för den dyrbara och ceremoniella gudstjänstens skull, utan om det "nödtorftiga underhåll", hvarom säges i 1571 års kyrkoordning. Den förnämsta inkomsten blef den kyrkotiondespannmål, som kallades domkyrkotunna (se d. o.). Andra inkomster äro — olika på olika ställen — bänkhyror, afgifter för själaringning samt för ringning och begagnande af effekter vid begrafningar, inkomster af ett eller annat gods m. m., hvarmed domkyrkans underhåll och de för gudstjänsten nödiga utgifterna bestridas. Äro dessa otillräckliga eller saknas för något ändamål, skall domkyrkan underhållas af församlingen på sätt om kyrkors underhåll är föreskrifvet. Den praktiska omsorgen och förvaltningen härvidlag tillhöra en domkyrkosyssloman (se d. o.) eller ett domkyrkoråd (se d. o.). — Till antalet voro domkyrkorna i Sverige med Finland under medeltiden 7, nämligen, efter ordningen redan i Magnus Erikssons landslag, i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö och Åbo. Efter reformationen tillkommo genom stiftsdelningar domkyrkor i Göteborg, Mariestad (en tid efter 1580), Karlstad, Kalmar, Visby, Härnösand och Luleå (1904). Genom Roskildefreden (1658) tillkom Lunds gamla domkyrka, hvadan efter Finlands förlust antalet domkyrkor utgör f. n. (1906) 13 i samma antal stift, men skall framdeles utgöra 12, enär 1903 års riksdag beslöt, att Västerbottens och Norrbottens län skulle fr. o. m. 1904 skiljas från Härnösands stift för att bilda ett nytt stift, men däremot Kalmar och Växjö sammanslås till ett, Växjö stift, med biskopssäte i Växjö, så snart endera biskopen i Kalmar eller Växjö afgått. De gamla domkyrkorna, som uppfördes under den katolska tiden, äro i allmänhet af ett prydligt byggnadssätt. Några domkyrkor, särskildt de i Uppsala, Skara och Lund, äro bland Sveriges förnämsta arkitektoniska mästerverk (se bilder af dem vid de resp. artiklarna). Åtskilliga domkyrkor, i första rummet Lunds, hafva betydande egendomar. A. Th. S. (L. M. B.). Domkyrkoinspektör. Se Domkyrkosyssloman. Domkyrkoråd, en myndighet, som innehar närmaste vården och förvaltningen vid vissa svenska domkyrkor, nämligen i Lund, Göteborg och Kalmar. Vid öfriga domkyrkor, utom Luleå, skötes ekonomien af en domkyrkosyssloman (se d. o.). Domkyrkorådet i Lund består af fem ledamöter, hvaraf domprosten och borgmästaren i Lund äro själfskrifna, men de öfriga utses bland domkyrkoförsamlingens ledamöter för 5 år i sänder. Det eger att till biträde utse en kamrerare eller inspektor (k. stadgan 17 nov. 1859). — Domkyrkorådet i Göteborg eger en kassaförvaltare, som af kyrkonämnden uppbär de af kyrkofullmäktige anslagna medlen. — Domkyrkorådet i Kalmar består af landshöfdingen, biskopen, domkapitlet, en magistratsperson och sex af Kalmar stads församling valda ledamöter (k. br. 12 febr. 1831). — Vid Västerås domkyrka skall sysslomannen i viktigare ärenden handla i samråd med ett slags domkyrkoråd, kalladt domkyrkostyrelsen (domkapitlet med landshöfdingen som ordförande; jfr k. br. 18 sept. 1816). — Litt.: Beskow. "Stadganden ang. kyrkan och dess egendom" (1898). L. M. B. Domkyrkostyrelse. Se Domkyrkoråd. Domkyrkosyssloman är förvaltare af domkyrkans ekonomi. Under medeltiden kallades han i Sverige oftast yconomus l. syssloman och hade, såsom titeln angifver, att vårda sig om ekonomien, i det han sörjde för kapitelmedlemmarnas underhåll, mottog gåfvor och andra inkomster till domkyrkan, bestred utgifterna samt aflade årlig räkenskap inför kapitlet för sin förvaltning. Enligt 1571 års kyrkoordning skulle en sådan finnas vid hvarje domkyrka och öfvervaka domkyrkobyggnadens yttre vård, likaledes i fråga om alla dess tillhörigheter och däröfver upprätta inventarium. 1681 års kyrkoordning stadgar, att han skall vara prästman och antagas af biskopen med kapitlets vetskap och samtycke. Han skall ställa borgen för sin förvaltning. Domkyrkosyssloman finnes ej vid Luleå domkyrka, hvars ekonomi skötes såsom vid vanlig kyrka, ej heller vid Lunds, Göteborgs och Kalmar domkyrkor,