fortfara och icke kunna härledas från något genom svulster e. d. utöfvadt tryck på de periferiska nervstammarna, kunna de utgöra betydelsefulla symtom af sjukliga förändringar i nervsystemets centralorgan. C. L. Domodossola [dåmådå'ssåla], fordom Oscella, distriktshufvudstad i den italienska prov. Novara (Piemonte), i Ossola-dalen, vid järnvägen till Simplon och vid den segelbara floden Toce. 3,750 inv. (1901, som kommun 5,016). Staden, som ligger 305 m. ö. h. och är utgångspunkt för fotturer i de södra alpdalarna, är mycket besökt af resande. Domokos, befäst ort i nordöstra Grekland, nomarkien Larissa (Tessalien). Biskopssäte. 1,580 inv. (1889). Utanför D. utkämpades 17 maj 1897 ett slag mellan den grekiska armén under kronprins Konstantin och den turkiska under Edhem pascha, hvilket slutade med den förras skyndsamma återtåg, hvarefter fredsunderhandlingar snart inleddes. C. O. N. Domostroj, ry., "hushållningslära", "hustafla", ett märkligt ryskt litteraturalster, skrifvet omkr. 1560. Såsom författare har uppgifvits Ivan IV:s rådgifvare munken Silvester, men äfven om han redigerat detta samlingsverk af praktisk och moralisk undervisning, som delvis är byggdt på äldre handskriftsamlingar, har han själf dock skrifvit endast det sista (64:e) kapitlet, den s. k. Lilla D., innehållande råd och lärdomar af fadern till sin son Anfim. D., som ger en högst intressant kulturbild af Moskva från 15:e och 16:e årh., består af 3 delar: den första innehållande religiösa föreskrifter, den andra pedagogisk-familjära (i fråga om hustru, barn och tjänstfolk), den tredje ett slags bondepraktika med ekonomiska anvisningar. D. har utgifvits af D. P. Golochvastov (1849), af K. sällskapet för rysk hist. och antikvit. (Moskva 1881) och af V. J. Jakovlev (1887) samt har kritiskt undersökts af bl. a. Nekrasov (1873). Golochvastov och arkimandriten Leonid (1874) och A. Brückner (s. å., i "Russische revue", 4:e h.). A—d J. Dompapen, zool. Se Domherresläktet. Dompierre d'Hornoy [då̄piä'r dårnωa'], Charles Marius Albert de, fransk sjömilitär och politiker, f. 1816 i Hornoy (dep. Somme), d. 1901, en ättling till Voltaire, inträdde 1828 i marinen, blef 1849 fregattkapten, 1864 konteramiral och 1871 viceamiral. Vid kejsardömets fall 1870 var han direktör i marinministeriet och 4 sept. 1870 —28 jan. 1871 interimistisk marinminister. 1871 invald i nationalförsamlingen, slöt han sig till legitimisterna, bekämpade Thiers och bidrog till hans fall, hvarefter han 25 maj 1873—21 maj 1874 var marinminister i Broglies två första ministärer. 1876 invaldes han i senaten af dep. Somme, men föll igenom 1882, hvaremot han 1885—93 var en af staden Amiens' representanter i deputeradekammaren, alltjämt tillhörande yttersta högern och understödjande alla konservativa lagförslag. Domprost (lat. præpositus), i Sverige titel på kyrkoherden i en domkyrkoförsamling, hvilken ej är prebende åt en biskop, i katolska kyrkan titel på föreståndaren för domkapitlet och den främste bland kanikerna. Ämbetets ursprung torde vara att söka i arkidiakonatet, hvars uppgift att dels förestå kapitlets inre angelägenheter och rättskipningen, dels leda förmögenhetsförvaltningen redan i 11:e årh. fördelades sålunda, att det senare tillföll "præpositus". I Sverige infördes den romerska kyrkoordningen i den mån olika, att arkidiakonatet blef en senare inrättning än præposituren. I följd häraf kom præpositus (sv. prowaster, prost) i sitt chefskap för kapitlet i sådant beroende af biskopen, som själf presiderade vid sessionerna i domkapitlet och äfven utöfvade hela stiftsförvaltningen, att han blef ett slags vice preses, hvars viktigaste arbete bestod i förvaltningen af kapitelförmögenheten. Den förste kände domprosten i Sverige är en Björn i Uppsala 1244, och 1257 omtalas præpositus och kapitel i Skara. — Efter reformationen upphörde præposituren såsom särskildt ämbete, och domprost blef titel på pastorn i domkyrkoförsamlingen och vice preses i domkapitlet. Däremot tillsattes ej domprost i de fem superintendentior, som uppstodo genom klyfning af de gamla medeltidsstiften, nämligen i Göteborg 1620, Kalmar 1602, Karlstad 1647, Härnösand 1647 och Visby (före 1645). Men när i Göteborg 1665 superintendenten upphöjdes till biskop, skildes domkyrkoförsamlingen från biskopen och erhöll egen pastor, domprosten. När superintendenten i Kalmar blef biskop 1678, förblef däremot domkyrkoförsamlingen prebende åt biskopen intill 1877, då den erhöll domprost. Af domkyrkorna i Karlstad, Härnösand och Visby, hvilka 1772 fingo biskopar i st. f. superintendenter, har endast den förstnämnda (1883) erhållit domprost, hvadan i de senare domkyrkoförsamlingen ännu är prebende åt biskopen. År 1904 blef Luleå kyrka domkyrka med domprost som pastor i Luleå stads församling till följd däraf, att Västerbottens och Norrbottens län skildes från Härnösands stift för att bilda Luleå stift. I Uppsala och Lund är förste teologie professorn jämväl domprost; domprosten plägar ofta vara kontraktsprost. I Finland finnas numera fyra domkyrkor med domprost som pastor i församlingen, nämligen i Åbo, Borgå, Nyslott och Uleåborg. — Jfr Domkapitel. L. M. B. Domremy-la-Pucelle [då̄rəmī-la-pysǟ'l], by i franska depart. Vosges (Lorraine), i en vacker dal vid floden Meuse (Maas). 275 inv. (1906). I D. föddes Jeanne d'Arc 6 jan. 1412; huset, där hon föddes, tillhör staten sedan 1818. Flera statyer (bl. a. en stor från 1890) och en kyrka äro uppförda till hennes ära. Domsaga, jur. Landsbygden i Sverige är i judiciellt hänseende indelad i domsagor, f. n. (1906) 120, som hvardera omfatta ett eller flera härad eller tingslag. I hvarje domsaga finnes en häradshöfding, hvilken är ordförande i den eller de till domsagan hörande häradsrätterna och för öfrigt handhar domarämbetet inom domsagan. Vid val å landet af ledamöter i riksdagens Andra kammare bilda domsagorna valkretsar. Af domsagorna höra 58 under Svea hofrätt, 45 under Göta och 17 under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge. Jfr Härad och Tingslag samt Riksdagsmannaval. L. A. Domsjö, ångsåg och lastageplats i Själevads socken, Västernorrlands län. D. är ett köpingsliknande samhälle med 1,379 inv. (1900). 1903 var antalet af dit ankomna eller därifrån afgående fartyg 112, hvilka tillsammans hade 67,092 ton dräktighet. Nästan alla seglade från eller till utlandet. Vid sågverket, som 1905 begagnade 7 ramar och