Jfr ock drakstriden på 2:a illustrationssidan i art. Assyrien). Jfr Babylonien (religion), Bel, Daniel och Drake 1, sp. 816. Drakfiskar, zool. 1. Pegasus, ett till benfiskarnas underklass (Teleostei) hörande släkte, som numera vanligen räknas till gruppen Catostomi (se Fiskar). Det igenkännes på den breda, platta, af benplåtar helt och hållet täckta kroppen, den på undre sidan af den utdragna nosen sittande munnen, de stora, vinglika bröstfenorna o. s. v. Bland de ungefär 10 kända arterna må nämnas hafsdraken (Pegasus draconis), som är blåaktig, med brunaktiga benknölar, 10 cm. lång, och hvilken allmänt förekommer i de ostindiska hafven. — 2. Scorpæna, drakhufvud, ett till benfiskarnas underklass (Teleostei) och de taggfeniga fiskarnas ordning (Acanthopterygii) hörande släkte, som igenkännes på det stora, från sidorna sammantryckta, fjällösa, af benknölar och taggar täckta hufvudet, den tandväpnade gommen och den sjustråliga gälhinnan samt därpå, att den eger blott en enda ryggfena o. s. v. Till utseendet påminna dessa fiskar icke obetydligt om simporna. Liksom dessa ligga de mellan stenar och i hålor på bottnen för att lura på förbisimmande fiskar, hvilka de från sitt bakhåll plötsligt öfverfalla och sluka. Deras taggväpning, som skyddar dem själfva från åtskilliga roffiskar, gjorde dem i forna tider fruktade äfven af människor, enär den troddes innehålla ett giftigt ämne. Af de ungefär tjugu kända arterna förekomma tre i Europa. Bruna drakhufvudet, Scorpæna porcus, 30 cm. lång eller något därutöfver, med en mängd ljusare fläckar på den bruna, undertill i rosenrödt stötande bottenfärgen, förekommer ej sällan i Medelhafvet och Atlantiska oceanen, och Scorpæna scrofa, som är något större, mera rödaktig, är allmän i samma haf. J. G. T. * Drakhufvud, zool. Se Drakfiskar 2. Drakma l. Drakme, vikt- och myntenhet, medicinalvikt. Se Drachme. Drakmånad, astron. Se Drakonisk månad. Drakon (grek. Δϱάϰων, lat. Draco), lagstiftare i Aten omkr. 621 f. Kr. Hans lagar, som mest omtalats för sin öfverdrifna stränghet och därför sades vara skrifna med blod, torde till icke ringa del hafva varit en skriftlig uppteckning och systematisering af de fornattiska rättsgrundsatser, hvilka sedan urminnes tid hade såsom ärftlig tradition fortplantats och tillämpats af de eupatridiska (adliga) släkterna. Öfverdrifvet är säkerligen det hos Plutarchos förekommande och sedan ofta upprepade påståendet, att D:s lagar med dödsstraff belade äfven de minsta förbrytelser, t. ex. dagdrifveri eller stölden af litet frukt. Om innehållet af dessa lagar, hvilka snart nog ersattes af Solons på mildare grundsatser hvilande och efter ändrade tidsförhållanden bättre affattade lagstiftning, sakna vi noggrannare kännedom. Den sedan gammalt gängse föreställningen, att D:s lagar lämnat själfva statsförfattningen oberörd och i allmänhet föga sträckt sig utanför straffrättens område, bekräftas icke af Aristoteles' återfunna skrift om Atens statsförfattning. D. angifves där hafva infört en författning, i hvilken, vare sig såsom nyskapelser af D. eller såsom från föregående tid kvarstående inrättningar, synes hafva ingått mycket, som man trott vara tillkommet först genom Solon eller ännu senare. Dit är att räkna medborgarnas på taxering grundade indelning i fyra förmögenhetsklasser, fulla medborgerliga rättigheters utsträckande äfven till den tredje förmögenhetsklassen (zeugiterna, de mindre jordbrukarna) eller öfver hufvud till alla, som på egen bekostnad gjorde krigstjänst i full vapenrustning, det af 400 (noggrannare 401) medlemmar bestående rådet samt vissa statsämbetens tillsättande genom lottning. Äfven har man tillskrifvit D. inrättandet af efeternas domstol (se Efeter) för handläggandet af mordprocesser. A. M. A. Drakonisk, alltför sträng, grym, omänsklig (om lagar). Jfr Drakon. Drakonisk månad l. Drakmånad, astron., månens omloppstid med hänsyn till dess s. k. noder. Se Astronomisk månad. Drakorden, kinesisk orden. Se Ordnar. Drakskepp, arkeol. Se Drake 3.

Drakslinga från en keltisk handskrift, 8:e årh.

Drakslinga, arkeol., ett i den fornnordiska ornamentiken ofta förekommande ornamentsmärke, en vanligen i många slingor lagd bandlik kropp med stiliseradt djurhufvud och ej sällan med framben, ibland äfven med bakben. Namnet är högst olämpligt, alldenstund drakbilderna, hvilka voro lånade från utlandets konst och upptogos i Norden vid början af medeltiden, äro bevingade (jfr t. ex. de norska kyrkornas portalskulpturer), hvartill kommer, att drakbilderna aldrig hafva bakben. Man har sökt ersätta ordet drakslinga med ormslinga, men äfven detta är olämpligt, emedan ormarna icke hafva ben. Ifrågavarande anomala djurmotiv med ormlik kropp är uppkommet genom omformning af bilden af ett fyrfota djur. Man torde bäst undvika all tvetydighet genom att kalla detta ornamentsmotiv runstensslinga. Se Runsten. Hs Hd. Draködlor, zool. Se Agamidæ. Drakögon, bot. Se Euphoria. Dram [drä'm], eng. (af grek. drachme, se d. o.), engelsk handelsvikt, = 1/16 ounce avoirdupoisvikt = 1,7718 gr.; engelsk medicinalvikt, = 1/8 ounce troyvikt = 3 scruples = 60 grains = 3,8879 gr. — Samma ord har i betydelsen "sup", "snaps" öfvergått till norska språket samt svenska dialekter. Dram. Se Drama. Drama (grek. drama, skådespel, af dran, handla). 1. (Äfven dram; fr. drame). I inskränkt mening ett visst slag af dramatik, nämligen ett allvarligt skådespel med lyckligt slut. 2. Ett diktverk, som tillhör den art af poesi, i hvilken författaren framställer en handling såsom omedelbart försiggående genom olika talande eller handlande personer. Dramat innehåller både episka och lyriska element; det skildrar en förfluten händelse, men framställer den såsom närvarande genom uttalanden af själfva de handlande personerna. Motsatsen mellan det tragiska och komiska, som förekommer äfven inom öfriga diktarter, framträder