Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drake ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristiania, och Strömsö stadsprivilegier och
sammanslogos 1811 till en enda stad; de hafva
sedermera oafbrutet gått framåt, ehuru vid flera
tillfällen härjade af eldsvådor, bl. a. i juli 1866,
då största delen af Bragernäs lades i aska. Efter
denna eldsvåda återuppbyggdes D. på ett sätt, som
gjort det till en mycket vacker stad. Efter 1868 har
D. efter hand blifvit knutpunkten i ett vidt utgrenadt
nät af smalspåriga järnvägar, af hvilka särskildt
Randsfjordbanan med dess sidobanor har stor betydelse
för D:s utförsel. Staden har af gammalt varit en
betydande exporthamn för virke, som ursprungligen
på den breda älfven flottades från Land, Hadeland,
Valdres, Ringerike och Hallingdal och sågades eller
hyflades med hjälp af älfvens forsar. Staden lyckades
efter hand bli utförselhamn för ung. tredjedelen
af Norges trävaror ("det lastfulla Drammen"; last =
virke). I senare tid förädlas timret äfven vid andra
längs älfven uppförda fabriker, hvilkas produkter,
såsom papper och trämassa, utföras öfver D. Staden
är nu medelpunkten i ett af Nordens största
industridistrikt och har själf utom nyssnämnda
fabriker ett ansedt järngjuteri, fyra ölbryggerier
m. m. I D. har Norges bank ett afdelningskontor,
hvarjämte flera enskilda banker finnas där. Värdet
af införseln till D. utgjorde 1904 6,631,600
kr. och af utförseln 15,806,600 (nästan endast trä
eller produkter däraf). D. egde 1904 33 ång- och 65
segelfartyg om tillsammans 62,053 ton. D. skickar två
representanter till stortinget. Till D:s försvar mot
landsidan hafva på senare tid anordnats förberedda
ställningar för fält- och positionsartilleri. Inloppet
till staden skyddas af befästningar vid det omkr. 10
km. ofvanför Drammensfjordens mynning liggande
Svelvik.
Y. N. L. W:son M.
Drammensfjorden (fno. Drafn l. Dramn), den af
Kristianiafjordens armar, som upptager Drammensälfven.
Omkr. 30 km. lång.
Y. N.
Drammensälfven l. Dramsälfven, norsk älf, som bildar
afloppet för södra delen af Kristians amt och större
delen af Buskeruds amt. Dess förnämsta tillopp är
Bägna (Bægna, Begna, Bejna), som upprinner på
Filefjeld och i sydvästlig riktning genomflyter
Valdres och dess fortsättning Ådalen. Bägna bildar
de stora sjöarna Vangsmjösen, Slidrefjorden,
Strandefjorden och Spirillen. Efter ett lopp af 200
km. faller denna älf ut i Tyrifjorden,
sedan den förut upptagit den stora Randsälfven,
som bildas genom Etnas och Dokkas förening och
genomflyter sjön Randsfjorden. Först efter sitt
utlopp från Tyrifjorden kallas älfven Drammensälfven
eller Dramsälfven. Den upptager nu Hallingälfven
samt rinner genom Modum och Lier förbi Drammen ut i
Drammensfjorden. Hela längden från Bägnas källor
är 276 km., och flodområdet utgör 17,342 kvkm.
Y. N.
Dramsälfven. Se Drammensälfven.
Drance [drãs] l. Dranse. 1. (D. de Savoie)
Flod i franska depart. Haute-Savoie (Savojen). Den
faller ut i Genèvesjön vid Thonon. Längd 50 km. —
2. (D. du Valais) Flod i schweiziska kantonen
Valais (Wallis), bildad genom föreningen af D. de
Bagnes (genom Vallée de Bagnes), 30 km. lång,
och D. d’Entremont (genom Val d’Entremont), 25
km. lång. Den faller vid Martigny ut i Rhône. Längd
45 km.
Drangiana (pers. Zaranka, "sjöns land"), provins
i det forna persiska riket, omkring Hamunträsket
(Arius lacus), mellan Gedrosia i s., Parthia i v.,
Areia i n. och Arachosia i ö. Invånarna kallades
zaranker (saranger). Omkr. 130 f. Kr. besattes
södra hälften af landet af saker och kallades
Sakastane, hvaraf det nuv. Seistan, sydvästra delen
af Afganistan.
Drank, urkokad mäsk, biprodukt vid brännvinsbränning
(se d. o.), användes som kreatursfoder dels oberedd,
dels torkad. I båda fallen äro drankens sammansättning
och fodervärde mycket växlande, beroende på
råmaterial, fabrikationsmetod m. m. Sädesdranken
är den värdefullaste och melassdranken den
sämsta. På grund af hög vattenhalt, i medeltal
minst 90% och uppgående ända till 96%, är den
färska dranken fattig på närande beståndsdelar,
af hvilka dock de kväfvehaltiga ämnena förekomma
i relativt stor mängd. Den torkade dranken har
däremot stort näringsvärde, emedan vattenhalten genom
torkningen kan sänkas till omkr. 10%. Den smältbara
ägghvitan hos torkad drank anses i medeltal hålla
sig mellan 9—15 %, hvarvid den vanligen är lägst hos
potatisdrank och högst hos majsdrank. Melassdranken
torkas ej och bör för öfrigt på grund af sin höga
salthalt med försiktighet användas som foder. Öfriga
dranksorter, gifna färska, i lämpliga mängder och
vid lagom temperatur (30—35° C.), betraktas däremot
som utmärkta fodermedel. Utaf färsk potatisdrank
t. ex. kunna gödoxar dagligen utan olägenhet förtära
ända till 60 l. per individ, dragoxar och mjölkkor
ända till 40 l., men gödfår och gödsvin helst endast
2 à 3 l. Till arbetshästar är dranken mindre
lämplig, särskildt vid tyngre arbete. Vid måttligt
arbete kunna de möjligen utfodras med drank, men
i så fall med högst 10—15 l. per dag och djur.
Ungdjur samt dräktiga och digifvande djur bör man
afhålla från dranken. För att ersätta kalkbristen
i drank gifver man gärna som tillskottsfoder
25—40 gr. fosforsyrad kalk per dag och 500
kg. lefvande vikt. Torkad kan dranken med
fördel utfodras äfven till hästar och ungdjur.
H. F.
Drankmugg, veter., är en eksematär hudinflammation,
som uppträder särskildt å bakre extremiteterna
hos nötkreatur, hvilka utfodras med större
mängder potatisdrank, rå potatis eller
potatisblast. Drankmuggen har vanligen sitt säte å
bakre sidan af kotleden (karleden), men sträcker
sig stundom äfven längre upp på extremiteterna,
till hasen, på insidan af låren, jufret och under
buken. Huden sväller, och öfverhuden höjer sig
upp till blåsor, som efter någon tid brista och
efterlämna fuktande sår, drankutslag, hvarifrån
en klibbig, illaluktande vätska afsöndras. Försummas
behandlingen och får orsaken fortfara att verka,
kan lidandet blifva ganska envist och elakartadt;
huden blir brandig (muggbrand), större och mindre
stycken bortfalla, efterlämnande djupa och svårläkta
sår. Hvilka särskilda ämnen i potatisen eller dranken
framkalla sjukdomen, känner man ej med säkerhet, men
orsaken tillskrifves vanligen antingen solaninet eller
de i potatisen rikligt förekommande kalisalterna eller
möjligen i dranken bildade syror. De skadliga ämnena
förekomma väl sedan i träcken och urinen, och då
särskildt de bakre extremiteterna äro utsatta för att
däraf förorenas, förklaras därigenom äfven sjukdomens
lokalisation till dessa delar. Bristande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
