Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drankutslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renhållning är därför också en medverkande orsak
till sjukdomens uppkomst, ehuru drankmugg dock
kan förekomma äfven inom välskötta stallar. Det
enda säkra medlet att förekomma sjukdomen är
därför att de ofvannämnda fodermedlen användas
med försiktighet och aldrig i så stora mängder,
att de verka afförande, samt alltid i förening
med tillräcklig mängd kraftfoder. Vid behandlingen
måste därför också först och främst potatis- eller
drankutfodringen minskas eller helst helt och hållet
afbrytas, och såren behandlas sedan genom tvättning
med 2 proc. lysol- eller karbolsyrelösning eller i
svårare fall anläggande af förband, hvarjämte noggrann
renhållning iakttages och tillses, att djuren stå
torrt och rent.
E. T. N.
Drankutslag. Se Drankmugg.
Dranmor, pseudonym för tyske författaren Ferdinand
von Schmid (se d. o.).
Dranse [drãṡ]. Se Drance.
Drapa (isl. drápa, måhända af drepa, slå, spela
på ett stränginstrument, jfr harposlag), sannolikt
egentl. ett skaldestycke, som uppläses eller sjunges
under ackompanjemang af strängaspel. Forntidens
drapor hafva mestadels drottkvädets strofform (se
Drottkväde) samt utgöra höjdpunkten af den gamla
nordiska konstpoesien. Drapadiktningen hade sin
egentliga blomstringstid i slutet af 900-talet samt
på 1000-talet (omkr. 970—1100) och upphörde under
1300-talet. De under hednatiden diktade lofkvädena
handla antingen om någon frejdad man (en konung, en
höfding, en väldig stridsman o. s. v.) eller om någon
gud. En drapa, hvari en död person förhärligats,
kallas arfdrapa eller arfdikt (erfidrápa,
erfikvæði). Sedermera diktades ock drapor till
Kristi, jungfru Marias samt helgons och biskopars
ära. — Diktades drapan till en lefvande persons ära,
uppläste skalden merendels själf sin dikt inför denne
och hans män. På det drapan måtte bevaras i minnet,
ålades någon af männen att lära sig den utantill. De
flesta draporna äro genom stäfvet, som består af
på bestämda ställen återkommande verser, delade i
tre afdelningar: inledningen (inngangr, upphaf),
stäfjabalken (stefjabalkr, stefjamel) och afslutningen
(slæmr). I allmänhet hafva draporna namn efter den
person, till hvars ära de författades: "Olafsdrápa",
"Knútsdrápa", "Eiríksdrápa" o. s. v. Bland de mest
berömda äro "Haustlǫng" af Tjodolf och "Hǫfuðlausn"
(936), af Egil Skallagrímsson, om Erik Blodyx,
samt "Lilja" (100 strofer), af Eysteinn Ásgrímsson
(d. 1361), till jungfru Marias lof. En af Th. Möbius
verkställd förteckning öfver hela den till vår tid
bevarade forna drapalitteraturen finnes i tidskriften
"Germania" (bd 18, 1873). Jfr Flock.
(B—e.)
Drapbindning, text. Se Bindning, sp. 411.
Drap d’argent [drā darʃã], fr., silfverbrokad. Jfr
Brokad och Drapp.
Drap d’ors [drā då̄r], fr., guldbrokad. Jfr Brokad och
Drapp.
![]() |
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>