Dreyer, Kristofer Vilhelm, dansk diplomat, f. 1737 i Helsingör af ringa börd, d. 28 aug. 1810 i Paris, var 1764—72 legationssekreterare i Petersburg, sedan ministerresident i Warschau, 1777—84 sändebud i London, 1784—96 i Madrid och slutligen i Paris. Han åtnjöt i synnerhet på sistnämnda plats stort anseende både bland de andre diplomaterna och de franske statsmännen (i synnerhet Talleyrand), ja äfven hos Napoleon I, för sitt praktiska sinne och sin djärfva öppenhjärtighet, sin kraftiga vilja och utpräglade själfständighet. Då danska regeringen 1800 för en längre tid hade kallat D. tillbaka, önskade dåv. förste konsuln i Frankrike uttryckligen, att han ånyo skulle intaga sin förutvarande ställning. I sitt sista lefnadsår arbetade D. ifrigt på att samla de tre nordiska rikena under Fredrik VI och bekämpade särskildt Bernadottes val till svensk tronföljare. E. Ebg. Dreyer, Georg Leonard, militär, tecknare, litograf, f. 31 okt. 1793 i Harburg (Hannover), d. 18 sept. 1879 i Stockholm. Vid tjugu års ålder ingick han i krigstjänst och deltog i befrielsekriget mot Napoleon, men egnade sig därjämte åt ritkonsten, särskildt porträttering, samt åt den då uppblomstrande litografien. Till Stockholm begaf han sig 1827. Under de följande åren utgaf han flera litografiska arbeten: Galleri af svenska scenens artister (2 hftn, 1828), ett stort porträtt af Karl XIV Johan till häst (efter Sandberg, 1830), porträtt af J. Berggren, A. W. von Schlegel, Samuel Ödmann, prins Karl (sederm. Karl XV) m. fl. 1829 anlade han ett eget litografiskt tryckeri, från hvilket åtskilliga vackra blad utgingo, men upphörde med dess drifvande 1830, då han, förmodligen på uppmaning af ryska sändebudet v. Suchtelen, begaf sig till Petersburg. Där arbetade han i tre år med mycken framgång, i synnerhet såsom porträttlitograf. Hans bästa och äfven flesta bilder härröra från denna tid och utmärka sig genom en alltid säker, ofta smakfull teckning, en mjuk crayon och ej obetydlig förmåga af karakteristisk uppfattning. 1833 återvände han till Stockholm, erhöll s. å. svensk officersfullmakt, blef 1834 kapten vid Västmanlands regemente och kort därefter inspektör för Generalstabens litografiska inrättning, hvilken då uppstod därigenom, att D:s tryckeri blef statens tillhörighet. I sistnämnda egenskap var han oafbrutet verksam till 1873, då inrättningen omorganiserades i samband med generalstaben. Han befordrades 1843 till major och 1864 till öfverstelöjtnant i armén. —rn.* Dreyer, Dankvart Kristian Magnus, dansk landskapsmålare, f. 1816 i Assens, d. 1852, utbildade sig vid konstakademien i Köpenhamn och vann, trots sin tidiga död, ett ansedt namn bland sin tids landskapsmålare. Köpenhamns konstmuseum eger åtta taflor af honom, bl. a. Utsikt åt Vedelsborgs skog på Fyn. Ph. W.* Dreyer, Otto, tysk teolog, f. 1837 i Hamburg, d. 1900, blef 1891 öfverkyrkoråd i Meiningen, tillhörde protestantföreningen och förfäktade i flera arbeten den nyrationalistiska riktningen. Han författade bl. a. Undogmatisches christenthum (1888; 4:e uppl. 1890). Dreyer, Johan Ludvig Emil, dansk astronom, f. 1852 i Köpenhamn, anställdes 1874 på lord Rosses observatorium vid Birr castle, Irland, blef 1878 observator i Dublin och 1882 direktor vid Armagh-observatoriet. D. har egnat sig särskildt åt studiet af nebulosorna. Han har, utom arbeten på detta område, utgifvit äfven Tycho Brahe, a picture of scientific life and work in the sixteenth century (1890). Dreyer, Max, tysk författare, f. 25 sept. 1862 i Rostock, studerade där och i Leipzig i synnerhet historia och germanistik, var 1885—88 lärare, blef sistn. år redaktör för "Tägliche rundschau" i Berlin och lefver sedan 1898 som skriftställare därstädes. D. har offentliggjort berättelserna Ein liebestraum und eine ehegeschichte (1891), Frauenwille (1892), Lautes und leises (1898) samt skådespelen Drei (1894), Winterschlaf (1895), Eine (1896), In behandlung (1897), Grossmama (1898), Liebesträume (s. å.), Unter blonden bestien (s. å.), Hans (1899), Der probekandidat (s. å.; "Profkandidaten"; uppf. 1901), Der sieger (1900), Schelmenspiele (1901; innehåller Puss, Ecclesia triumphans och Volksaufklärung), Stichwahl (1902), Das tal des lebens (s. å.; "Lifvets dal"; uppförd på Svenska teatern 1905), hvars uppförande den tyska censuren förbjöd, Die siebzehnjährigen (1904), Venus Amathusia (1905) samt de lågtyska dikterna Nah huus (1904). D. utmärker sig genom det starka individuella draget i personkarakteristiken, hans humor är personlig och utpräglad, och han synes komma att ge Tyskland ett modernt lustspel. Jfr uppsats af O. Wilda i "Nord und süd" 1898. R—n B. <img l>Alfred Dreyfus.

Dreyfusprocessen [dräfy'ss-], 1800-talets ryktbaraste rättegång. En fransk artillerikapten af judisk börd, Alfred Dreyfus (f. i Mülhausen 9 okt. 1859 inom en förmögen Elsassfamilj), hade af krigsrätt 22 dec. 1894 dömts till degradering och deportation för lifstiden (till Djäfvulsön, en af Iles-du-salut, vid Cayenne), emedan han skulle hafva till en främmande makt utlämnat vissa viktiga papper rörande Frankrikes militära förhållanden. Såsom bevis mot honom — hvilken alltjämt bedyrade sin oskuld — hade företetts inför domstolen bl. a. en förteckning öfver dessa papper ("le bordereau"), enligt uppgift skrifven med D:s hand. Den dömdes fränder och vänner, af "nationalisterna" (de till stor del antisemitiske och till försvar för franska arméns ära uppträdande motståndarna till D. och till en revision af hans dom) kallade "Dreyfus-syndikatet", med D:s broder Mathieu D. och senatorn Scheurer-Kestner i spetsen, sökte få domen upphäfd. På hösten 1897 anklagade de f. d. majoren Esterhazy att vara "bordereauns" författare, ett resultat, hvartill en medlem af själfva generalstaben, öfverste Picquart, kommit. Denne hade nämligen i hemlighet anställt undersökningar, hvilka visade, dels att Esterhazy var en professionell förrädare, dels att bordereaun var skrifven med Esterhazys handstil. En krigsrätt nedsattes för att utreda saken.