genast påbörjades under Stuarts ledning, och fick befästningen samtidigt namnet D. Redan 1683, då frågan om örlogsstationens förläggande till Kalmar i stället för till Karlskrona dryftades, afstannade emellertid arbetena och återbörjades ej med någon fart förrän 1690 under Leijonsparres och sedan De la Vallées ledning. 1694 uppgjorde Dahlbergh förslag till bastioneradt utanverk med torn, hvilket godkändes af konungen, hvarefter byggandet af bastionerna påbörjades 1696, och 1698 säger Dahlbergh, att när D. blefve färdigt, skulle "näpligen något skönare Siöö-Castel finnas utj hela Europa". Arbetena gingo i början ganska raskt, men efter krigsutbrottet 1700 inverkade den tilltagande penningbristen alltmer hämmande, så att utanverken ännu 1717 måste fullbordas provisoriskt. Sedermera fortsattes och afslutades arbetena enligt en af generalkvartermästarlöjtnant Lindeblad 1720 utarbetad plan, i hvilken bl. a. tornen uteslutits. D. bibehölls därefter så godt som oförändradt till 1822, då några mindre förstärkningsarbeten började utföras i enlighet med en 1820 fastställd plan för Karlskronas befästande; men 1867 års befästningskommittés förslag, att D. skulle bibehållas endast såsom logement och förrådslokal, fastställdes af K. M:t 1871, efter hvilken tid D. endast nödtorftigt underhålles. L. W:son M. Drottning Sofias förening till understödjande af härens och flottans sjukvård, bildad 1890 och stående under drottning Sofias beskydd, har till uppgift att verka för fyllande af härens och flottans behof i krigstid af sjukvårds- och sjuktransportmateriel samt att utbilda sjukvårdspersonal, afsedd att i fredstid verka för sjukvården inom de olika landsdelarna med förpliktelse att i krigstid ställa sig till den militära sjukvårdens förfogande. Föreningens angelägenheter handhafvas dels af en öfverstyrelse med säte i Stockholm, dels af nio understyrelser, en inom hvarje arméfördelningsområde med säte å arméfördelningschefens station, en å Gottland med säte i Visby samt en vid hvardera af flottans stationer i Karlskrona och Stockholm. Öfverstyrelsen består af ordförandena i de nio understyrelserna, dessas ställföreträdare samt medlemmar till erforderligt antal, valda vid årsmöte för en period af tre år. Understyrelse består af arméfördelningschefens eller motsvarande befälhafvares fru, som i regeln är ordförande, arméfördelningschefen samt medlemmar, hvilka utses af öfverstyrelsen för en tid af tre år och till det antal öfverstyrelsen bestämmer. Föreningens medlemmar äro dels ständiga (aktiva medlemmar, som till understyrelse redovisat ett belopp af 200 kr.), dels aktiva (damer, som årligen redovisa ett belopp af 20 kr. i medlemsafgifter), dels passiva (damer eller herrar, som betala en årsafgift af minst 1 kr.). Föreningen sammanträder i Stockholm till årsmöte i maj månad. Vid 1905 års utgång egde den 106 ständiga, 2,442 aktiva och omkr. 12,000 passiva medlemmar samt sjukvårdsutredning färdig för 1,250 och under uppsättning för ytterligare 500 sårade och sjuka, hvilken utredning kostat i inköp 113,000 kr. Samtidigt egde föreningen 11 ambulansvagnar, 6 hjulbårar, 16 fältbårar och 50 bårar för transportfartyg, allt betingande ett pris af 44,000 kr., samt hade en stamkår af 108 sköterskor och 145 biträdande sköterskor för krigstid — s. k. kvinnliga gymnaster — och 3 frivilliga sjukvårdskolonner om tillsammans 120 medlemmar. Behållningen uppgick vid 1905 års slut till 120,000 kr. Sjuksköterskorna äro dels sådana, som några sjukvårdsanstalter ställt till föreningens förfogande, dels sådana i landstingens tjänst anställda s. k. distriktssköterskor, som på föreningens bekostnad genomgått en 6 månaders kompletteringskurs vid sjukhus och Högre lärarinneseminariets hushållsskola; de biträdande sköterskorna äro kvinnliga gymnaster, som äfven genomgått en dylik kurs. Drottning Sofias stiftelse bildades 1901, hufvudsakligen genom en donation å 30,000 kr. af Aug. Röhss, med syfte att anskaffa egen lokal m. m. åt Skolhemmet för blinda döfstumma. Detta, som numera brukar benämnas efter den understödjande stiftelsen, grundades 1886 i Skara af fru Elisabet Anrep-Nordin (f. 1857, gift 1879 med döfstumskolföreståndaren F. Nordin, lycklig föreläserska, f. n. chef för samtliga stiftelsens afdelningar) och flyttades 1892 till Vänersborg. Det mottog till en början blott blinda döfstumma, men utvidgade snart sin verksamhet till blinda sinnesslöa, vare sig dessa tillika voro döfstumma eller ej. Skolans lärjungeantal var vid början af 1906 25, däraf 12 blinda sinnesslöa. Då alumnerna ofta återsjunka i slöhet, sedan de efter afslutad skolkurs återkommit hem, har man önskat bereda de arbetsdugliga bland dem tillfälle till fortfarande vård och lämplig sysselsättning. 1905 öppnades därför som en öfverbyggnad på skolan ett arbetshem, hvars skyddslingar — till en början 6 — hufvudsakligen sysselsättas med väfnad, särskildt konstväfnad, som visat sig särdeles lämplig för dem och lämnar ett förvånande vackert resultat. En asylafdelning har öppnats 1906. Arbetshemmet underhålles af Föreningen för vård af vuxna blinda, som äro döfstumma eller sinnesslöa (styrelsens säte Stockholm), öfriga afdelningar upprätthållas dels genom ett årligt statsbidrag å 5,000 kr. samt dessutom 250 kr. för hvar sinnesslö, som ej är asylist, dels genom bidrag från landsting och frivilliga gåfvor m. m. Stiftelsens till inköp af fastighet närmast afsedda fond uppgick 31 dec. 1905 till 46,454 kr. G. Å. Drottsete (fornn. dróttseti), titel på ett slags ämbetsmän under medeltiden. Se Drots. Drouet [droǟ], Jean Baptiste, fransk revolutionsman, f. 1763, d. 1824, vann historisk ryktbarhet därigenom, att han såsom postmästare i Sainte-Menehould föranledde Ludvig XVI:s och Marie-Antoinettes gripande, 1791. Enligt den vanliga uppgiften igenkände han konungen, när denne och drottningen, 21 juni på kvällen, under flykten stannade i Sainte-Menehould för att byta hästar. Själf berättade han dock, att han underrättades om hvilka de resande voro af postmästaren i Châlons, som en timme efter de kungliges afresa från Sainte-Menehould inträffade på sistnämnda ställe med uppmaning att gripa dem. D. skyndade åstad, hann tre kvarts timme före de kunglige till Varennes och barrikaderade bron därstädes, hvarefter municipalitetet i Varennes företog konungens häktning. D. undvek med flit allt sammanträffande med konungen (se Klinckowström, "Le comte de Fersen etc.", d. II, s. 94). Nationalförsamlingen voterade åt honom 30,000 fr. (21.600 kr.), som han vägrade mottaga. Han invaldes 1792 i konventet, där han röstade för