engelska, tyska och danska), som innehåller grandiosa ställen och styckevis fylles af en heroisk fläkt, men som för öfrigt genom en emfatisk och med nygjorda ord, grekiska och latinska vändningar o. s. v. förvanskad stil ofta närmar sig den gräns, då det löjliga tar vid. Han var utan tvifvel en talangfull poet, men saknade smak. Dikten blef föremål för åtskilliga efterbildningar, bl. a. i Italien "Le sette giornate del mondo creato" af Tasso och i Danmark "Hexaëmeron" af Anders Arrebo, ett verk, som i sin ordning utgör förebilden till H. Spegels "Guds verk och hvila". Bland D:s andra dikter nämnas La seconde semaine (ofullb.), Uranie, Le triomphe de la foi, m. fl. Litt.: Sainte-Beuve, "Tableau de la poésie française au XVI:e siècle" (2:a uppl. 1842), och Godefroy, "Histoire de la littérature française", bd 1, "XVI:e siècle" (2:a uppl. 1878). S. S—n. Dubb, maskinb. Se Axeltapp. <img l>

Dubb, Per, läkare, f. 1750 i Mariestad, d. 1834 i Göteborg, blef 1768 student i Uppsala, 1778 med. doktor, 1781 amiralitetsmedikus i Göteborg och 1782 därjämte läkare vid och styresman öfver Sahlgrenska sjukhuset därstädes, till hvars organisation han uppgjort planen. Under krigsåren 1788, 1801 och 1808 tjänstgjorde han som förste fältmedikus vid de arméer, som på rikets västra gräns sammandrogos mot danskarna. 1795 blef han ledamot af Vet. akad., 1804 medlem af kommissionen för ordnandet af en karantänsinrättning vid Känsö och 1810 ledamot af den kommitté, som var tillsatt för att utarbeta förslag till en allmän fattigvård i riket. — D. var Göteborgs ypperste kommunalman på sin tid. I nästan hvarje öfverläggning angående allmänt viktiga ärenden var han själen. Framför allt var det fattigvården och uppfostringsväsendet, som lågo honom om hjärtat. Skrifter: Samling af rön och upptäckter i medicin, landthushållning, fysik m. m. (1781—85), Om sillfisket i Bohus län (1817) och Om quarantänanstalten på Känsö (1818) m. fl. Äfven som praktiserande läkare var han mycket verksam och i åtnjutande af stort förtroende. Biogr. i Vet. akad:s Handl. 1833. Dubb, Paul Johan Kristofer, skolman, läroboksförfattare, f. 8 febr. 1822 i Malmö, d. 6 febr. 1879, blef 1839 student i Lund, 1844 filos. doktor och 1852 docent i franska språket och litteraturen samt 1859 lektor i franska och engelska vid Lunds elementarläroverk. D. var en skicklig lärare och en af de förste skolmän, som använde en på vetenskaplig insikt grundad metod vid undervisningen i moderna språk. Han utgaf två digra antologier, nämligen Handbok i franska språket och litteraturen (1853; 3:e uppl. 1873) och Handbok i tyska språket och litteraturen (1861), som bägge vittna om ett synnerligen godt omdöme vid urval och uppställning samt ega stor förtjänst genom de litteraturhistoriska, biografiska och filologiska meddelanden m. m., som i dem förekomma. Därjämte utarbetade D. Fransk elementarbok (1858; 4:e uppl., "Fransk språklära", omarb. af Fr. Wulff, 1879). Dubba (fnisl. dubba, eng. dub, eg. utstyra, kläda rustning), slå till riddare. Under medeltiden skedde dubbningen medelst ett med flata svärdsklingan anbragt slag på skuldran eller öfver halsen; sedermera (i riddarordnar) har den bestått däri, att den person, som skall dubbas, tre gånger beröres på vänstra axeln med en svärdsklinga. Enligt "Stadgar för k. Serafimerorden etc." af 24 nov. 1902 få ordenstecken anläggas utan föregående dubbning, utom af riddare med svärdsordens stora kors, som dubbas "helst under bar himmel och framför fronten" af konungen själf eller af prins eller af den närvarande högste befälhafvaren, efter särskildt förordnande af konungen. Jfr Ackolad och Riddare. Dubbe, Jakob, affärsman, f. 1769 i Visby, d. 1844 i Stockholm, en af de drifvande krafterna vid Gottlands ekonomiska nydaning, idkade omfattande rederi- och handelsrörelse i Visby samt jordbruk vid sin gård Rosendal (i Follingbo socken). D:s rikedom och originella gestalt ha varit föremål för en mängd sägner, och han är romantiskt behandlad af Emelie Carlén i "Jungfrutornet". Jfr A. Kinberg, "Gotländska slägter" (1892). H. Rn. Dubbelanastigmat. Se Anastigmat. Dubbel antiseptisk sårbalsam. Se Hemliga medel. Dubbelatom (jfr Atom), kem., två med hvarandra till en kemisk radikal förenade atomer af samma grundämne. Såsom enhet för atomvikterna valde Berzelius syrets atomvikt, som antogs vara 100. Enligt honom var den mängd af ett grundämne, som kunde förenas med 100 delar syre, ämnets föreningsvikt eller ekvivalent. Genom försök hade man funnit, att vätets föreningsvikt var 12,5, men enligt Berzelius måste man antaga vattnet sammansatt af 2 atomer väte och 1 atom syre, hvadan således 1 föreningsvikt väte måste vara lika stor med vätets dubbla atomvikt. Berzelius antog nämligen, att vätet, såväl som saltbildarna, kväfvet o. s. v., i föreningar alltid ingår såsom två med hvarandra förenade atomer eller dubbelatomer, hvilket grafiskt utmärktes därigenom, att nämnda grundämnens kemiska tecken försågos med horisontalstreck, t. ex. Ħ en dubbelatom väte, och ̶Cl en dubbelatom klor. Formeln för vatten, ĦO, utmärker, att vattnet är en förening af 1 atom syre med 2 atomer — d. v. s. 1 föreningsvikt — väte. Det af Berzelius använda beteckningssättet för dubbelatomer öfvergafs småningom, och man skref efter hans död allmänt vattnets formel HO i st. f. ĦO. Enligt den nyare kemien består vatten af 2 själfständiga väteatomer och 1 syreatom, dess formel är således H₂O, ej ĦO. Vattnets kemiska formler (ĦO, HO, H₂O) representera tre stora epoker i kemiens utvecklingshistoria och äro uttryck af tre, i kemien djupt ingripande, åskådningssätt: Berzelius', ekvivalentteoriens och den moderna kemiens. P. T. C. Dubbel-b, mus., ett nottecken (♭♭), som angifver, att följande not skall sänkas med två halftoner. Den not, som företecknas med dubbel-b, får sitt namn tillökadt med tvenne "ess", så att t. ex. d, sänkt med två halftoner, kallas dessess (enharmoniskt = c). A. L.*