färgen rödare än hos vanliga kalfvar vid samma ålder. Till pålägg böra de ej användas, då de sällan uppnå normal utveckling; de honliga individerna blifva lätt ofruktsamma och alltid dåliga mjölkdjur; tjurarna blifva vanligen tröga som afvelsdjur och på grund däraf snart obrukbara. Felet går lätt i arf, och man har funnit, att såväl tjurar som kor med endast den ringaste antydan till dubbellår lätt producera på ofvannämnda sätt missbildade kalfvar, hvarför de helst icke böra användas till afvel och vid premieringar i allmänhet också bruka uteslutas. E. T. N. Dubbelländ, husdjurssk. Se Dubbellår. Dubbelmikroskop (jfr Mikroskop), fys., ett mikroskop, i hvilket det genom objektivet infallande ljuset delas i två knippen, som brytas i två okular, afsedda för de båda ögonen hos en observatör eller för två observatörer. S. A—s. Dubbelmittel, boktr., en af de största brukliga tryckstilar, hvilken i kägeln håller 14 kvartpetit eller 28 typografiska punkter och står emellan dubbelcicero och kanon. Dess storlek är följande

Dubbel myntfot. Se Myntfot. Dubbelplog, landtbr., användes stundom som namn dels på tvåskärig plog, dels på kupplog. Jfr Plog. Dubbelplåt, graverade eller etsade plåtar, afsedda för färg- eller chiaroscurotryck (se d. o.). Till framställandet af de gamla chiaroscurotrycken användas sällan flera än två plåtar, men för färgtrycken behöfde man i allmänhet fem eller sex. Inom träsnittskonsten förekommo tidigt s. k. dubbelblock för chiaroscurotryck. Redan Cranach och Dürer praktiserade med stor framgång detta förfaringssätt, och det kan knappast betviflas, att det gamla dubbeltrycket ursprungligen gifvit uppslaget till det senare mycket anlitade träsnittsfärgtrycket. A. T—g. Dubbelpost, krigsv., en post af två man. Jfr Fältvakt, Post och Vedett. Dubbelrefva, sjöv., intaga det andra refvet, dubbelrefvet, i ett segel. — Dubbelrefvadt segel, segel, hvaruti två ref äro intagna. - Dubbelrefvad märssegelskultje. Se Kultje. R. N.* Dubbel rodd. Se Bogåra och Rodd. Dubbelrör, detsamma som tidrör. Se Brandrör. Dubbels, Hendrik Jacobsz., holländsk sjömålare, f. 1620 l. 1621 i Amsterdam, d. där 1676, var elev af eller bildade sig åtminstone efter S. de Vlieger och var Backhuijsens lärare. Vid sidan af sin artistiska verksamhet var han butikegare. D:s strand- och hafsbilder beteckna genom sitt ypperligt återgifna solljus och sitt än häftigt upprörda, än spegelklara vatten en betydande utveckling af Vliegers konst och komma ibland J. van de Capelles målningar nära. D:s arbeten äro rätt sällsynta. I Amsterdams Rijksmuseum ses dock tre, och andra återfinnas i museerna i Köpenhamn, Kassel, Schwerin, o. s. v. Nationalmuseum har af hans hand en större tafla, Skeppsbrott vid klippig kust, som genom sin bruntonighet och sitt målningssätt ganska mycket afviker från hans öfriga bilder. O. G—g. Dubbelsalt, kem., en förening af tvenne enkla salter i enkla proportioner. Föreningen existerar emellertid endast i fast tillstånd, ty vattenlösningar af dubbelsalter förhålla sig alldeles som motsvarande blandningar af de enkla salterna. Dubbelsalterna innehålla oftast en för båda komponenterna gemensam radikal (ion); alun t. ex. består af 1 molekyl kaliumsulfat, 1 molekyl aluminiumsulfat och 24 molekyler vatten. Sällsyntare äro dubbelsalter med endast olika radikaler, t. ex. kainit, KCl + Mg SO₄ + 3 H₂ O. Väsentligt för dubbelsalter är, att de i lösning mer eller mindre fullständigt sönderfalla i de enkla salterna. Det finnes emellertid öfvergångar till så fasta föreningar mellan två salter, att komponenternas individuella egenskaper ej längre göra sig gällande; man talar då om "komplexa" salter. Exempel på ett dylikt är gult blodlutsalt (ferrocyankalium), Fe(CN)₆K₄, där järnatomen och cyanradikalerna äro så fast förenade till en ny ion Fe(CN)₆, att ingenderas karakteristiska reaktioner längre kunna påvisas. Sammankristallisera två enkla salter icke i bestämda enkla proportioner, utan variera dessa senare kontinuerligt med lösningens sammansättning, så föreligger intet dubbelsalt, utan en isomorf blandning eller en fast lösning, hvilkens sammansättning, i motsats till dubbelsalternas, ej låter uttrycka sig genom en kemisk formel. H. E. Dubbelseende, oftalm. Se Diplopi. Dubbelsirenen, fys. Se Akustiska sirenen. Dubbelslag (fr. doublé, eng. turn), mus., ett framför en hufvudnot ofta förekommande tecken, merendels , som angifver, att den närmast högre och den närmast lägre diatoniska noten skola med hufvudnoten emellan sig angifvas såsom ett förslag. Kromatiska förändringar antydas särskildt; så t. ex. angifver ett g. öfverskrifvet eller åtföljdt af tecknet , att följande noter skola utföras, ass g fiss g. A. L. Dubbelspat, miner., kallas de genomskinligaste varieteterna af kalkspatkristaller, därför att ett genom en dylik kristall betraktadt föremål synes, genom dubbelbrytning (se d. o.), dubbelt. Denna kalkspat träffas företrädesvis i en spricka i basalten vid Helgestad nära Eskefjord på Islands östkust och når där ofta en betydlig storlek. Den användes till polarisationsapparater. P. T. C. Dubbelspår, järnv., anordnas vid en järnväg, där rörelsen är eller väntas blifva så stor, att trafiken icke lämpligen eller med tillbörlig säkerhet kan skötas på ett spår. En järnvägs trafikförmåga ökas ofantligt genom anläggning af dubbelspår, emedan tågmötena icke behöfva ske på stationerna. Tågriktningen på hvartdera spåret är olika i olika länder. I Sverige, där dubbelspår finnas mellan Malmö och Hessleholm och mellan Huddinge och Rönninge samt är under anläggning mellan Järfva och Uppsala, gå tågen till vänster om hvarandra. En och annan bana i Europa är i närheten af hufvudstäderna fyrspårig, liksom i Förenta staterna rätt ofta de direkta linjerna mellan de stora trafikcentra. Närmast New York och Chicago äro flera linjer på 100-tals kilometer sexspåriga. Äfven spårvägar byggas med dubbelspår. H. L.