ena ända, därifrån, utan att upplyftas, till den andra och så åter till midten. Efter tillräckligt många strykningar upplyftas magnetpolerna hastigt från stångens midt. Verkan förstärkes, om stålstången lägges med ändarna hvilande på de motsatta polerna af två starka magneter. Samma förfarande kan användas för frambringandet af hästskomagneter. Dubbelstrykningen kan också utföras på det sättet, att de två magnetpolerna föras från stålstångens midt mot hvar sin af stångens ändar och där upplyftas. Äfven i detta fall måste strykningen upprepas flera gånger. Jfr Magnetisering. K. L.* Dubbelströmsnyckel, telegr. tekn., en nyckel, med tillhjälp af hvilken man åstadkommer strömimpulser af olika riktningar, så att på en positiv impuls följer en negativ o. s. v. Dubbelstyng. Se Symaskin. Dubbelsugarsläktet, Lepadogaster, zool., ett till benfiskarna (Teleostei), taggfeningarnas ordning (Acanthopterygii) och familjen Gobiesocidæ hörande släkte, hvars medlemmar hafva en plattad, framskjutande nos och bakom hufvudet, på undre sidan af kroppen, en dubbel sugskifva, hvars främre afdelning är bildad genom en omdaning af bukfenan, och hvars bakre del är en s. k. appendikulär sugskifva, som är fäst vid skuldergördeln. Vid norska kusten förekommer Lepadogaster bimaculatus, på betydligt djup och ofta inkrupen uti snäckskal. Från svenska västkusten är blott ett exemplar kändt, Dubbelsugaren är högst 4 cm. lång och till färgen rödaktig med gula fläckar. Till lefnadssätt öfverensstämmer den med den hos oss vanliga sjuryggen. L—e. Dubbelsuperfosfat. Se Superfosfat. <img l>

Dubbelsvans, her., en på heraldiska lejon stundom förekommande svans, som nästan ned till roten är skild i två delar och har delarna lindade om hvarandra. Såsom egendomligt och kännetecknande för Böhmens vapen förekommer däri redan på 1500-talet ett dubbelsvansadt lejon, och detta har sedermera bibehållits (se fig.). Lejon med dubbelsvans förekommer första gången i Sverige på Gustaf II Adolfs tyska Nürnbergsriksdaler af 1632. A. W. S.* Dubbelt bokhålleri. Se Bokföring. Dubbeltje, "dubbelstycke", holländskt silfverskiljemynt, = 2 stuiver = 10 cent = 0,1 gulden = 15 öre. <img l>

Dubbeltrasten l. Misteltrasten, Turdus viscivorus, zool., en till tättingarnas ordning (Passeriformes), de trastartade fåglarnas familj (Turdidæ) och trastarnas släkte (Turdus) hörande art, som igenkännes därpå, att ryggen och skuldrorna äro gråbruna med olivbrun anstrykning, att stjärtens tre yttre pennor äro hvita i inre kanten mot spetsen samt att de undre vingtäckarna äro hvita. De undre kroppsdelarna äro hvita med rostgul anstrykning på halsen, sidorna och undergumpen. Strupens midt är ofläckad, men dess sidor jämte framhalsen och bröstet försedda med svartaktiga fläckar. Längden är 29,7 cm. Dubbeltrasten förekommer i större delen af Europa, från Grekland upp inom polcirkeln, och häckar i hela Sverige, företrädesvis i de mellersta och nordliga delarna. Ehuru en stor del dubbeltrastar stannar kvar äfven öfver den kalla årstiden, flyttar dock flertalet till sydligare länder. Dubbeltrasten trifves bäst i barrskogar, i medelstora sällskap, och låter där ifrån trädtopparna höra sin korta, klart ljudande sång. För öfrigt är den en klumpig, skygg och grälsjuk fågel, men blir lätt nog tam. Dess föda utgöres af maskar, larver, insekter och åtskilliga slags bär, i synnerhet mistelbär, o. s. v. Sitt bo bygger den tidigt på våren, mer eller mindre högt uppe i träden, af lafvar, kvistar och gräs, och den lägger däruti vanligen fem grönhvita, af violett och rödbrunt fläckade och prickade ägg. J. G. T.* Dubbeltryck. Se Dubbelplåt. Dubbeltunga, mus., ett maner att på vissa blåsinstrument frambringa mycket snabba stackatosatser, genom att låta tungan hastigt röra sig fram och åter. På flöjten användes detta maner vid passager i upprepade toner, på hornet och trumpeten vid fanfarer och signaler. A. L. Dubbelt verkande maskin, mek., en kolfmaskin såsom ångmaskin, gasmaskin, fotogenmotor, pump, kompressor e. d., i hvilken kraften verkar i så väl den ena som den andra rörelseriktningen för kolfven. O. E. W. Dubbelögon-fisken, zool., kallas arterna af fisksläktet Anableps (se d. o.), enär ögonen hos dem äro delade i två delar genom horisontella mörka band i hornhinnan. L—e. Dubbelörn (ty. doppeladler), her. Se Fläkt örn och Örn. Dubbla blommor, bot. Se Fördubbling. Dubbla drakorden. Se Ordnar. Dubblager, maskinb. Se Axellager. Dubbla malörtsdroppar, farm. Se Beska droppar. Dubbla år. Se Tjänsteår. Dubblé (fr. doublé, af double, dubbel). 1. Se Biljard, sp. 380. — 2. Jaktv., fällande af två djur medelst två omedelbart på hvarandra följande skott ur en dubbelbössa. Dubblera (fr. doubler, af lat. duplus, dubbel), fördubbla, taga dubbel; utvalsa två på hvarandra lagda metallplåtar; skiftevis utföra en teaterroll; med mastix sammankitta två ädelstenar, af hvilka den ena är skuren till öfverdel, den andra (vanligen oäkta) till underdel (en sådan med konst sammansatt ädelsten kallas dubblett); biljardt., spela en boll mot vallen och sålunda ge den en åsyftad riktning; sjöv., förr brukligt kommandoord, då ombord på ett fartyg kanonerna å båda sidor samtidigt skulle bemannas; angripa (ett fientligt skepp) från bägge sidor; segla förbi eller omkring en udde; krigsv. Se Dubblering; text., i spinnerier sammanföra flera vaddar eller kard- och sträckband och gemensamt behandla