dessa för att utjämna möjligen förekommande oregelbundenheter och parallellisera fibrerna. (Jfr Bomullsindustri.) Bland väfningens förarbeten förekommer äfven dubblering (dubbelspolning eller dubbelhaspling), hvarmed menas ett parallellt sammanförande af två eller flera trådar utan att sno eller tvinna dem om hvarandra; dylik dubblering verkställes för olika ändamål, exempelvis för att i ripsväfnader erhålla tjocka och jämna ränder, för att i sammet erhålla ett möjligast tätt och jämnt flor (lugg) o. s. v. — Inom boktryckarkonsten säges trycket dubblera sig, om det på någon del af arket (vanligen i kanterna) synes tryckt två gånger, beroende på att arket icke ligger riktigt fast e. d. Dubblering (af rotar), krigsv., fördubbling, förekommer vid en infanteriafdelning i rotekolonn (linjeformering på två led, vänd åt sidan) därigenom, att de jämna rotarnas män "utrycka" i höjd med motsvarande udda rotars, hvarigenom kolonnen får 4 mans bredd. "Inrycka" rotarna, blir kolonnen "utan dubblering". C. O. N. Dubblett (fr. doublet), två sammanhörande boningsrum; föremål, som säljas parvis; ädelsten, som är sammansatt af tvenne, särskildt för detta ändamål slipade delar (se Dubblera); språkv., den företeelsen att, etymologiskt sedt, ett och samma ord klyfves i två (eller flera) beträffande form eller betydelse eller i båda hänseendena, t. ex. kona och kvinna, butik och apotek. Se Noreen, "Om orddubletter i nysvenskan" (i Uppsala univ:s årsskr. 1886) och "Språkliga dubbelgångare" (i "Juldagar", 1904). Se vidare Duplett. Dubbning. Se Dubba. Du Bellay [dy bälä'], Joachim, fransk skald. Se Bellay. Dubensee [do'benṡe]. Se Daubensee. Dubhlinn, irländska namnet på Dublin. Dubica [-i'tsa], Dubitza. 1. (Bosniska l. Turkiska D.) Befäst stad i Bosnien, på södra sidan af floden Una. Omkr. 4,000 inv. D. tillhörde fordom Johannitorden. Under flera århundraden var det ett tvistefrö mellan turkarna och österrikarna. — 2. Österrikisk köping på norra sidan af floden Una, midt emot Bosniska D., i kroatiska komitatet Zagreb. 6,599 inv. (1901). Dubief [dybiä'f], Jean Baptiste Fernand, fransk politiker, f. 14 okt. 1850 på slottet Varennes, nära Mâcon, blef 1877 med. doktor i Paris. Sina fäderneärfda republikanska tänkesätt prononcerade han skarpt på de kommunala förtroendeposter, till hvilka han valdes, och sändes 1893 af dep. Saône-et-Loire som radikal till deputeradekammaren, dit han sedan ständigt återvalts. 1898 utsågs han till kammarens sekreterare och har ofta varit medlem af dess budgetkommission. Jan. 1905—mars 1906 var han inrikesminister i kabinettet Rouvier. E. A—t. Dubienka, stad i rysk-polska guvern. Lublin, vid Bug. 4,126 inv. (1897), mest judar. Handel med spannmål, ull, läder m. m. 17 juli 1792 vann Kosciuszko där en seger öfver de i antal vida öfverlägsne ryssarna. Dubier (plur.; af lat. dubium, tvifvel), tvifvelsmål. Dubiza. Se Dubica. Dubium, lat. Se Dubier. Dubiös (se Dubier), tvifvelaktig, oviss. Dublar, Magnus. Se Rönnow 1. Dublin [da'blin], irl. Dubhlinn ("svart träsk"), fnod. Dyflin. 1. Grefskap i irländska prov. Leinster, mellan Irländska sjön samt grefsk. Wicklow, Meath och Kildare. Arealen, utom staden D., som bildar eget grefskap, 886 kvkm. 157,568 inv. (1901), däraf 70 proc. katoliker. D. är ett vågformigt och fruktbart slättland; endast i s. träffar man berg af någon betydligare höjd. Den största floden är Liffey. Industrien, som fordom var ganska liflig, har aftagit och lämnar nu endast linne, papper och några bomullsvaror. — 2. Irlands hufvudstad, bildar (sedan 1898) eget grefskap (32 kvkm.) å båda sidorna om floden Liffey, vid densammas utlopp i Dublinbukten, under 52° 23′ 13″ n. br. och 6° 20′ 17″ v. lgd (observatoriet). 290,638 inv. (1901), nära 81 proc. katoliker. D. ligger dels på en slätt, dels på sakta stigande höjder. Den egentliga staden skiljes från de många förstäderna genom Circular road, en med träd planterad, omkr. 14 km. lång bulevard. Bland förstäderna äro de viktigaste: Ringsend vid Liffeys mynning, Donnybrook, Rathmines med Rathgar i s., Kilmainham i v., Glasnevin, Drumcondra och Clontarf i n. samt Black Rock och Kingstown, som ligga på längre afstånd s. ö. om D., vid södra kusten af Dublinbukten, men höra till D:s polisdistrikt, hvilket har en areal af 82,8 kvkm. med 373,179 inv. (1901). Öfver floden leda 10 broar, af hvilka O'Connellbron, med statyer af O'Connell och Smith O'Brien vid ändpunkterna, är 64 m. lång. Storartade dockor, som lämna tillträde för fartyg om 7 m. djupgående, stå i förbindelse med nedre Liffey, och gods kan från dem medelst Grand canal och Royal canal, hvilka mynna ut i Liffey nedanför D., samt järnvägar föras direkt till det inre landet. Yttre hamnen skyddas af två i hafvet utbyggda dammar, af hvilka den norra är 2,700 m., den södra 4,300 m. lång. Det smala inloppet upplyses af en fyr på hvardera hamnarmens ände och försvaras af det på södra dammen uppförda Fort Pigeon house. Vid västra ändan af staden ligger Phœnix park (710 har), en af de största och vackraste parker någon europeisk stad kan uppvisa, med lordlöjtnantens vanliga residens och statssekreterarnas bostäder, exercisplats, militärhospital, två kaserner, Hibernian school (en uppfostringsanstalt för soldatbarn), zoologisk trädgård, Wellingtonobelisken (62,5 m.) och Phœnix-pelaren till minne af lord Cavendishs och Th. Burkes mord (6 maj 1882). Östra delen af D. är en af de vackraste stadsdelarna i hela Storbritannien, hvaremot västra delen, som företrädesvis är befolkad af arbetare, har mycket trånga och smutsiga gränder. I den förra går den 32 m. breda, 640 m. långa Sackville street från O'Connellbron, mot n.; denna gata har lysande butiker och storartade hotell samt en 40 m. hög pelare uppbärande Nelsons staty. Bland offentliga platser i östra stadsdelen är S:t Stephen's green den största och Merrion square den vackraste; på den förra står en staty af Georg II, på den senare statyer af prins Albert och W. Dargan. På andra ställen i staden finnas statyer af Vilhelm III, Oliver Goldsmith, Grattan och E. Burke. Bland offentliga byggnader märkas slottet (se bild 1), som ligger midt i staden, ursprungligen en fästning sedan 1560 ståthållarens officiella residens, posthuset,