Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1151-1152 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyck ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åtskilliga romantiska kärleksäfventyr. De politiska
oroligheterna i England föranledde D. att 1640
begifva sig hem till Antwerpen. Där trifdes han
emellertid icke, utan reste 1641 till Paris; men
då han i denna stad ej fick det arbete han önskat,
återvände han till London, där han dog s. å.,
blott 42 år gammal. — I fantasi och formsinne
kan D. visserligen icke mäta sig med Rubens;
men i stället eger han en ungdomlig innerlighet,
som med stor fägring uttalar sig i hans stämningsrika
religiösa målningar, om också stundom med
en bismak af veklig sentimentalitet. Hans förnämsta
verk äro hans porträtt, i hvilka färgens djupa,
brunaktiga klarhet, som tydligt skiljer sig från
Rubens’ mera rödgula toner, förenar sig med en
psykologisk skärpa och en ovanlig elegans i
föredraget till en helhet af utomordentlig verkan. Mot
slutet af D:s lefnad började hans stil urarta till en
öfverdrifven vekhet i tonen. Själf lade han under
sin glansperiod icke mycket hand vid sina arbeten.
Efter hans skisser fingo lärjungarna måla kropparna
med de eleganta kostymerna. Endast hufvudena
utförde han själf och händerna, hvilka, alltid lika
vackra och aristokratiska, han målade efter hyrda
modeller. I nästan alla offentliga samlingar träffar
man arbeten af D. Hans mest omtyckta ämnen ur
den bibliska historien voro korsfästelsen och
kvinnornas klagan. Maria, Magdalena, Johannes och
den hel. Sebastian voro, jämte Kristus, hans
älsklingsfigurer. Bland D:s förnämsta historiemålningar
äro Korsfästelsen (1627, Malines’ katedral), Den
heliga familjen ("Rosalie-bilden", 1628, Wiens
Belvedere), Kristus på korset (1629, Antwerpens
museum) och en Pietà (München). Bland hans otroligt
många porträtt må här nämnas: Karl I (en stor
mängd; det yppersta i Louvre), Karl I:s barn (Berlin
och Dresden), Kardinal Bentivoglio (Florens),
Själfporträtt (Florens), Syndikus Meerstraten
(Kassel) och Marie Louise de Tassis (Wien). Hans enda,
i Sverige kända tafla är ett ungdomsarbete, en
Hieronymus i Nationalmuseum. Af D:s hand finnas
äfven förträffliga porträttgravyrer. Berömd är hans
samling "Icones principum, virorum doctorum etc.",
af hvilken sedermera utkom en tillökad upplaga,
känd under namnet "van Dycks ikonografi". I
Münchens pinakotek ses flera af de grått i grått
målade förebilderna till nämnda raderade porträtt,
däribland Gustaf II Adolfs ofta reproducerade
porträtt, men huruvida detta är måladt af D. själf
eller, liksom flera af de andra bilderna, af någon
hans lärjunge och medhjälpare, kan ej med
bestämdhet afgöras. I alla händelser torde det ej vara
måladt efter naturen och har därför ur
personhistorisk synpunkt blott andrahandsvärde. Bland
D:s talrika lärjungar märkes drottning Kristinas
hofmålare, holländaren David Beck, som troligen
utfört den gamla kopia efter D:s porträtt af Karl I,
som ses å Gripsholm. — Bland märkligare arbeten
om D. må nämnas: Alfred Michiel, "Van D. et ses
élèves" (1881), och Jules Guiffrey, "Antoine van
D., sa vie et son œuvre" (1882, praktverk,
bland nyare, populärt hållna Knackfuss, "A.
van D." (1896), och Fierens-Gevaërt, "Van D."
(1904).
R—n. (O. G—g.)

Dyck [dejk], Abraham van, holländsk
genremålare, verksam omkr. 1659 och i Nationalmuseum
representerad genom Familj, som läser till bords.
I Hamiltonska saml. på Hedensberg ses af hans hand
Två damer och en kavaljer, ätande ostron.
O. G—g.


Dyck [dejk], Ernest Marie Hubert van,
belgisk operasångare, f. 1861 i Antwerpen, utbildade
sin sångröst hos S:t Yves Bax i Paris samt
handleddes i tonkonsten äfven af Chabrier och
Massenet. Vid Lamoureuxkonserterna i Paris sjöng D.
i fem år Wagnerpartier, beträdde 1887 med stor framgång
scenen som Lohengrin på Edenteatern och gjorde
1888 i Baireuth sådan lycka som Parsifal, att
han genast engagerades som hjältetenor vid Wiens hofopera,
hvilken han tillhörde i omkr. femton år. Med sina
glänsande röstmedel och sin betydande skådespelarförmåga
har han utmärkt sig framför allt i Wagnerroller,
men äfven såsom Gounods Faust och Romeo
m. m. Han uppträdde regelbundet vid festspelen i Baireuth,
sjöng på stora operan i Paris Siegmund,
Tannhäuser och Lohengrin samt gaf
äfven gästspel på Covent-garden-teatern i London, i
Petersburg, Holland, Belgien, Amerika o. s. v.
1896 började D. ett eget operaföretag i London.

Dücker, svensk adlig ätt. Se Dücher.

Dücker, Eugen Gustav, rysk-tysk målare, f. 1841 på
Ösel, studerade på akademien i Petersburg, begaf sig
1863 till Tyskland och hamnade i Düsseldorf, där han
1872 blef professor vid konstakademien. Han har mest
målat strandpartier från Nordsjöns eller Östersjöns
kust, med omsorgsfullt afvägd komposition och poetisk
stämning. D. är representerad i Düsseldorfs galleri,
i Berlins nationalgalleri m. fl. tyska museer. Många
af hans taflor ha gått till Ryssland. 1875
blef D. led. af Fria konsternas akademi.
G—g N.

Dyckert, en åt bägge ändar afsmalnande spik med åt
midten vända hack eller hullingar för fastsättande
af golftiljor etc.

Dyckmans [de’jk-], Joseph Laurens, belgisk målare,
f. 1811, d. 1888, var lärjunge af Wappers, hvars
teknik han tillämpade på sina små taflor, som
skaffade honom tillnamnet "den belgiske Gerard
Dou". Deras motiv äro enkla och utförandet högst
vårdadt. Såsom exempel må anföras Klaverlektion,
Spetsknypplerskor, Grönsakstorg, Spinnerska,
Blind tiggare, Sjömansänkan, Magdalena och
Gatsångerska. D. är representerad bl. a. i Antwerpens
museum och i Londons nationalgalleri.

Dyer [da͡i’ə], John, engelsk präst och skald,
f. omkr. 1700, d. 1758, är mest bekant genom den
beskrifvande dikten Grongar hill (1726), en af den
engelska litteraturens förnämsta landskapsskildringar.

Dyflin, fornnordiskt namn på Dublin (se d. o.).

Dyfvelsträck (förvrängning af ty. teufelsdreck,
lat. stercus diaboli), Gummi resina asa fætida,
med. farm.), ett redan af forntidens greker och romare
begagnadt gummiharts, som fått sitt namn med anledning
af den vidriga, stinkande, löklika lukten. Det
anses hufvudsakligen erhållas af 5 Ferula-arter
(Umbelliferæ), t. ex. Ferula asa fætida L., som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>