världsbullret, och som en annan verksam kontrast ter sig till höger under änglaskarorna den intagande trädgårdsidyllen med fromt begrundande och musicerande män och kvinnor, bäst uttydd som symbol af den himmelska saligheten. Hela bilden sammanfattar på ett gripande och monumentalt sätt skolastikens moralfilosofi. -- Först under 1500-talet fastslås det alltsedan gängse afbildandet af döden som benrangelsman, med lien och timglaset till attribut. Ännu på Albrecht Dürers kopparstick "Riddare, död och djäfvul" (1513; se fig. 3) är benranglet icke riktigt färdigt, hvilket däremot är fallet i Holbeins dödsdans (1538; se profven därur vid art. Dödsdans) och i H. S. Behams kopparstick, där döden i narrdräkt ledsagar en blomsterplockande ungmö (fig. 4). Af nyare konstnärer har fransmannen Bartholomé i "De dödas monument" skänkt en synnerligen vacker framställning af hädangången (se planschen till art. Bartholomé). Svenske målaren Carl Larsson har 1880 illustrerat J. O. Wallins storartade dikt "Dödens ängel". Jfr Dödsdans och Dödskult. -- Litt.: Lessing, "Wie die alten den tod gebildet" (1769), Wessely, "Die gestalten des todes und des teufels in der darstellenden kunst" (1876; sv. öfv. 1877), Conze, "Die attischen grabreliefs" (praktverk, h. 1--14, 1890--1905), och Ubell, "Vier kapitel vom Thanatos" (1903). ^{E. F--t.}

Fig. 3. Dürers berömda gravyr "Riddare, död och djäfvul".

Fig. 4. H. S. Behams gravyr, framställande Döden i narrdräkt som ledsagare åt en ungmö.

Dödens ängel, dikt af J. O. Wallin. Döderhult, socken i Kalmar län, Stranda härad. 29,414 har. 5,331 inv. (1905). D. bildar med Oskarshamns stad ett konsistoriellt pastorat i Kalmar stift, Stranda kontrakt. -- Inom socknen ligger köpingen Påskallavik (384 inv. 1905), äfvensom ett köpingsliknande samhälle, Vånevik (537 inv. 1900). Döderhultsvik, fordom köping i Döderhults socken, Kalmar län. Sedan 1856 har D. varit stad och burit namnet Oskarshamn. Döderlein [-lajn], Ludwig Kristoph Wilhelm, tysk filolog, f. 1791 i Jena, d. 1863 som professor i Erlangen, utgaf upplagor af Homeros, Tacitus och Horatius samt textkritiska och pedagogiska arbeten, såsom Lateinische synonyme und etymologien (6 bd, 1826--38), Handbuch der lateinischen synonymik (1839; 2:a uppl. 1849) och Homerisches glossarium (3 bd, 1850--58). Dödevi, by på Öland, Högby socken. Märkliga fornlämningar. Dödfödsel. 1. Med. Orsakerna till dödfödsel äro sjukdomar hos fadern eller modern eller förlossningskomplikationer. Se Förlossning. -- 2. Statist. Uppgifterna om dödfödslarnas antal äro i många länder otillfredsställande, somligstädes på grund af ofullständig registrering, annorstädes emedan bland dödfödda ofta inräknas äfven barn, som verkligen lefvat vid födelsen, men aflidit kort därefter. De svenska siffrorna äro att anse såsom korrekta, och numera äfven de norska, danska, tyska m. fl. I åtskilliga länder, bland dem de brittiska, sker ingen registrering af dödfödslar. Såvidt nu kan dömas, utgöra i det germanska Europa de dödfödde vid pass 30 af hvarje tusental födda, eller möjligen något däröfver. I det romanska Europa stiger siffran troligen till omkr. 40. Från Öst-Europa uppgifvas vida lägre tal, men de äro säkerligen ofullständiga. I Sverige och Finland äro 26 pro mille af de födde utan lif vid födelsen, i Norge och Danmark 24, i Tyskland 32, i västra Österrike 31, Schweiz 35, Italien 41, Nederländerna 43, Belgien 45 och Frankrike 46; de fyra sista talen äro dock förmodligen något för högt uppgifna. En undantagsställning intager Japan, med ända till 89 dödfödda bland 1,000, alltså nästan hvart tionde barn. Frekvensen af dödfödda är betydligt högre