"Geschichte der deutschen mystik im mittelalter" (I, 1874), och Denifle, "M. E:s lateinische schriften und die grundanschauung seiner lehre" (1886). ^{E. Bg.} Ecken ausfahrt (Eckenlied), gammaltysk hjältedikt, som handlar om jätten Eckes bedrifter i kampen mot Didrik af Bern. Såsom den äldste bearbetaren har man ansett Albrecht von Kemenaten (omkr. 1230). Dikten trycktes första gången 1491. En god upplaga utgafs 1870 af Zupitza, i "Deutsches heldenbuch". Litt.: O. L. Jiriczek, "Deutsche heldensage" (1898). Eckenbrecher, Karl Paul Themistokles von, tysk målare, f. 1842 i Aten, fick undervisning af G. Wegener i Potsdam och 1861--63 i Düsseldorf af Oswald Achenbach. E. har gjort resor i Turkiet och norra Europa, han har utfört taflor, som ega betydelse ej blott som landskap, utan äfven genom sitt staffage i etnografiskt hänseende. Exempel äro Moskén Jeni Djami i Konstantinopel (1873), sex Landskap från Island (s. å.), Nordkap, Vöringsfossen i Norge, Afton vid Bosporen (1875) och Brunn i Mindre Asien (1876). 1880 slog han sig på att måla panoramor, såsom Slaget vid Gravelotte, Slaget vid Nieuwpoort 1600, tillsammans med Marc Volkhart, och Mekkakaravanens intåg i Kairo, med Simmler. Eckenlied [-l<over>i</over>t]. Se Ecken ausfahrt. Ecker, Alexander, tysk anatom och antropolog, f. 1816 i Freiburg im Breisgau, d. 1887 såsom f. d. professor i anatomi därstädes, inrättade ett antropologiskt (förnämligast kraniologiskt) museum i samma stad och författade bl. a. Crania Germaniæ (1863--65), Die hirnwindungen des menschen (1869; 2:a uppl. 1882) och Die anatomie des frosches (3 bd, 1864--82; 3:e uppl. bearb. af E. Gaupp 1896) samt utgaf från 1865 med Lindenschmit "Archiv für anthropologie". Eckerman, Beata Charlotta, skådespelerska, f. 1759, d. 1790, dotter af en ryttmästare, var 1776--81 anställd som aktris och sångerska vid k. operateatern i Stockholm, räknades till dennas bättre krafter och fängslade med sitt vackra utseende. ^{E. F--t.} Eckermann. 1. Johann Peter E., tysk skriftställare, f. 1792 i Winsen (Hannover), d. 1854 som hofråd i Weimar, utgaf 1823 Beiträge zur poesie, mit besonderer hinweisung auf Goethe och blef därför af den store skalden antagen till biträde vid redaktionen af hans skrifter. Han offentliggjorde 1836--48 Gespräche mit Goethe in den letzten jahren seines lebens, 1823--32 (många uppl., bl. a. af Bartels 1901), som innehåller värderika bidrag till Goethes karakteristik och öfversatts på de flesta europeiska språk. E:s egna poetiska alster äro ej af någon betydenhet. Se R. M. Meyer, "Gestalten und probleme" (1904). 2. Karl E., den föregåendes son, tysk målare, f. 1834, d. 1891, blef 1849 lärjunge till Preller, men följde dock icke dennes ideala riktning. Efter att hafva studerat i Bruxelles och i Karlsruhe under Schirmer, företog han studieresor i norra Tyskland, i Holstein och på Rügen samt i Holland och Belgien. Han målade landskap från olika trakter och äfven en del stilleben af dödadt vildt. Eckernförde, stad i södra Schleswig, i preussiska prov. Schleswig-Holstein, vid innersta delen af Eckernförde-fjorden. 6,719 inv. (1900), hvilka hufvudsakligen lefva af jordbruk och sillfiske. Det är en mycket besökt hafskuranstalt, bekant för mildt klimat och präktig sandstrand. Goda badanstalter. Staden uppstod i 13:e årh., under skydd af borgen Ykærnburgh och omtalas som köpstad redan 1288. Namnet härledes af "egern" (ekorre). ^{E. Ebg. Ln.} Eckernförde-fjorden, en 15 km. lång och 3,7 km. bred fjärd, som från Östersjön, i västlig riktning, skär in i Schleswig, mellan halföarna Svansen (Schwansen) i n. och Danskeskov i s. 5 april 1849 stod där en strid mellan en dansk eskader (linjeskeppet "Kristian VIII" och fregatten "Gefion" samt ångskonerterna "Gejser" och "Hekla") och två schleswig-holsteinska strandbatterier. Striden lyktade så, att de två stora danska fartygen råkade på grund och nödgades stryka flagg: först "Gefion", sedan en stor del af dess besättning stupat, och därefter "Kristian VIII", som råkat i brand och slutligen sprang i luften, med 80 man. "Gefion" öfvergick sedan till preussiska flottan. ^{C. R.}* <img l>Kr. V. Eckersberg. (Efter Marstrands porträtt af E., 1836.)

Eckersberg, Kristofer Vilhelm, dansk målare, f. 2 jan. 1783 i Blåkrog, Sönderjylland. Fadren var snickare. 14 år gammal sattes sonen i målarlära i Aabenraa och arbetade sedan hos en målare i Flensborg. Vid tjugu års ålder lyckades det honom att komma till Köpenhamn för att utbilda sig vid därvarande konstakademi. Efter att hastigt hafva genomgått akademiens skolor vann E. 1805 den lilla och 1809 den stora guldmedaljen. Samtidigt studerade han under Abildgaard, och några af hans målningar, exempelvis Bacchus bortför Ariadne, visade afgjordt inflytande af dennes stil. Han målade äfven porträtt, historiska motiv, landskap och en del genremotiv, som utfördes i kopparstick i billiga blad (serien En fallen flickas historia m. fl.). Med akademiens stipendium reste han 1810 till Paris. I två år var han elev i Davids skola, hvaraf efterverkningar spåras i hela hans följande verksamhet och ända ned i det första släktledet af hans lärjungar. Särskildt var det den franske mästarens ljusa, klara färg och säkra, skarpa teckning, som funno en fruktbar jordmån i den nordiske lärjungens mottagliga sinne. Från den franska skolan bevarade E. ständigt en viss kärlek till linjen, på bekostnad af det måleriska föredraget. Davids inflytande framträder starkt i Spartanska gossar öfvande sig i bågskjutning, äfven i Hagar och Ismael i öknen, altartaflan Kristus låter barnen komma till sig (i Horne kyrka vid Faaborg, 1812) och i Hektors afsked från Andromache (i Thorvaldsens museum). Sistnämnda tafla målades i Rom, dit E. öfverflyttade 1813. Han utvecklade där en rastlös verksamhet. Hans mest betydande arbeten under Rom-tiden äro det berömda porträttet af Thorvaldsen (1814, Köpenhamns konstakademi, det yppersta i porträttväg E. åstadkom), porträttet af Thorvaldsens älskarinna Anna Maria Magnani (s. å., Hirschsprungska samlingen), En sofvande kvinna i antik dräkt (1813, Thorvaldsens museum), den stora och