Bruket uppgifves vara anlagdt 1638, och 1649 meddelades privilegium att åter upprätta hammaren vid E. Det tillhörde därefter släkten von Scheele i flera generationer, egdes i förra årh. af flera grefvar Hamilton och har nu länge tillhört J. M. Kruckenberg. Eckert, Karl Anton Florian, tysk tonsättare, f. 1820 i Potsdam, d. 1879 i Berlin, var ett musikaliskt "underbarn", studerade för Mendelssohn och blef efter hvartannat kapellmästare i Paris samt hofkapellmästare i Wien, Stuttgart och Berlin. Han är mest känd genom några sånger, men han komponerade äfven operor och oratorier samt instrumentalmusik. A. L.* Eckert, Fritz Herman Vilhelm, arkitekt, f. 25 april 1852 i Stockholm, studerade vid konstakademien 1871—78 och reste 1879 i utlandet. Han blef arkitekt i öfverintendentsämbetet 1878 och intendent därstädes 1904. Sedan 1880 är han lärare vid Tekniska skolan. E. har lämnat ritningar till Professor Curmans villa och Kungliga hofstallet i Stockholm, till Antuna gård, K. F. U. K:s byggnad i Stockholm (ritningar 1905) m. m. G—g N. Eckerö, socken i Stockholms län. Se Ekerö. Eckerö. 1. Socken på Åland, Finland, utgör ett imperiellt pastorat af 3:e kl. i Åbo ärkestift, Ålands kontrakt, Ålands domsaga och härad. Landarealen 117 kvkm. Befolkningen, svensktalande, 1,421 pers. (1905). — 2. Tullstation, med särskild tullkammare, på Åland, i ofvannämnda socken. Stationens betydelse har numera betydligt nedgått. 1905 var tullkammarens uppbörd blott 1,783 mark. Det åligger Eckeröbönderna att befordra postgången från Finland till Sverige, ehuru denna skyldighet under senare tid icke tagits i anspråk. A. G. F. Eckhard, sagogestalt. Se Eckart. Eckhart, Johann Georg von (före adlandet Eccard), tysk historiker och filolog, f. 1664, d. 1730 i Würzburg, var 1694—1706 Leibniz behjälplig vid dennes historiska arbeten samt blef 1706 professor i historia i Helmstädt, 1714 hannoveransk historiograf och 1716 kungl. bibliotekarie i Hannover. 1719 adlades han af kejsar Karl VI. Af ekonomiskt obestånd och andra orsaker drefs han 1723 att rymma från Hannover, öfvergick 1724 till katolska läran och blef s. å. historiograf och geheimeråd hos furstbiskopen af Würzburg. — Jämte Mascow och Leibniz "står E. på tröskeln till den nyare tyska historieskrifningen". Hans förnämsta historiska verk är Commentarii de rebus Franciæ orientalis et episcopatus wirceburgensis (2 bd, 1729, ofulländadt). Dessutom författade han Historia studii etymologici linguæ germanicæ (1711) och utgaf en mängd källskrifter rörande Tysklands äldre historia. Eckhart, oriktig form för Eckart (se d. o.). Eckhel, Joseph Hilarius, österrikisk numismatiker, f. 1737, d. 1798 som professor i arkeologi och numismatik i Wien samt direktor vid kejserl. myntkabinettet därstädes, utgaf bl. a. Doctrina numorum veterum (8 bd, 1792—98; "Addenda", 1826), ett oöfverträffadt arbete om antikens mynt. Eckhof. Se Ekhof. Eckhout [-haut], namn på två holländska målare. Se Eeckhout. Eckleff, Karl Fredrik von, stiftare af Tankebyggarorden, f. 26 juni 1723 i Stockholm, d. därstädes 30 juni 1786 som sekreterare i utrikesexpeditionen, var ifrig samlare, men utan insikt, och stor ordensvurm. Från 1760-talets början var han chef för Frimurarorden i Sverige, och han stiftade därinom den Svenska stora landtlogen. I det vittra ordenssällskapet Tankebyggare (se d. o.), som blef af verklig betydelse för svenska litteraturen, var E. ständig sekreterare, men hans egna poetiska försök voro mycket klena. Ecklesiark (grek. ekklesiarches, af ekklesia, kyrka, och archein, härska, stå i spetsen för), kyrkoföreståndare; i den grekisk-katolska kyrkan benämning på den person, som har uppsikten öfver kyrkorna och gudstjänstens upprätthållande. Jfr Ecclesia. Ecklesiastik (af grek. ekklesia, kyrka), kyrklig, till kyrkoförvaltningen hörande, t. ex. ecklesiastik tjänsteman, ecklesiastikärende. Ecklesiastika boställen. Se Boställen. En omfattande, länsvis ordnad redogörelse för de kyrkliga boställenas och skogarnas uppkomst och natur utarbetas, enl. offentligt uppdrag, af kammarrådet G. Thulin; 2 bd däraf hafva utkommit, omfattande Gäfleborgs (1904) och Västernorrlands (1906) län. — Om de Ecklesiastika boställenas skogsfond, en af Statskontoret förvaltad fond, se Boställen, sp. 1298. Ecklesiastika deputationen. Se Deputation, sp. 171. Ecklesiastikberedningen, ett 1786 inrättadt och 1818 upphäfdt ämbetsverk för handläggning och föredragning af prästerliga befordringsärenden. Ecklesiastikdepartementet, Kungl., ett af de statsdepartement, i hvilka K. M:ts kansli är deladt. Enligt k. stadgan 31 mars 1900 ang. fördelning af ärendena mellan statsdepartementen med ändringar 30 jan. 1903 och 30 sept. 1904 tillkomma Ecklesiastikdepartementet ärenden rörande kyrkoväsendet, prästämbetets utöfning, prästerskapets och kyrkobetjäningens löningsrättigheter och tjänstårsberäkning, byggande och underhåll af kyrka och prästgård; stiftelser och anstalter för vetenskaperna, allmänna uppfostran och undervisningen med undantag dels af dem, som höra till militärstaterna, dels ock af de specialskolor för näringarna, som enligt nämnda stadga höra under annat departement; stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af sådana kommunalförfattningar, som afse kyrko- eller undervisningsväsendet; stiftelser och anstalter för vitterhet och skön konst; Riks- och landsarkiven; offentliga bibliotek, akademier och museer med undantag af dem, som röra landtförsvaret, sjöförsvaret eller näringarna; milda stiftelser för ändamål, hvilkas tillgodoseende icke tillkommer under annat departement lydande myndighet eller anstalt. Ecklesiastikdepartementet är f. n. (1907) fördeladt på 3 byråer: en för kyrkoärenden, en för ärenden ang. den högre undervisningen, Riks- och landsarkiv, K. biblioteket, akademier m. m. samt en för ärenden ang. folkundervisningen. Departementets chef bär officiellt titeln "statsrådet och chefen för k. Ecklesiastikdepartementet", men benämnes i dagligt tal oftast ecklesiastikministern, öfriga ämbets- och tjänstemän äro: 1 expeditionschef, 3 kansliråd och byråchefer, 6 kanslisekreterare, 1 registrator samt ett antal amanuenser (e. o. tjänstemän). En af kanslisekreterarna åligger att, under tillsyn af vederbörande kansliråd, bearbeta statistiska uppgifter ang. undervisningsväsendet och i öfrigt föra de för