noggrann kännedom därom nödiga statistiska anteckningarna. Därjämte åligger det den kanslisekreterare, som K. M:t därtill förordnar, att på eget ansvar till föredragning bereda de statsregleringen rörande ärenden ang. den högre undervisningen, hvilka skola föreläggas riksdagen. För Ecklesiastikdepartementet gäller K. M:ts instruktion för ämbets- och tjänstemännen i dess kansli af 7 juni 1878 med ändringar 8 dec. 1904 och 30 dec. 1905. Under Ecklesiastikdepartementet lyda: Riksarkivet, K. biblioteket, riksantikvarien, riksheraldikern, Nationalmuseum, Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk, ecklesiastikstaten (utom vid armén och flottan), universiteten, Karolinska medikokirurgiska institutet, Stockholms och Göteborgs högskolor, allmänna läroverken, Högre lärarinneseminarium i Stockholm, folkskoleanstalter, tekniska läroverk, Gymnastiska centralinstitutet, Serafimerlasarettet, Farmaceutiska institutet, undervisningsanstalter för barnmorskor, landsarkiv, Svenska akademien, Vetenskapsakademien, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Akademien för de fria konsterna, Musikaliska akademien, Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, Vetenskapssocieteten i Uppsala, Fysiografiska sällskapet i Lund, Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg, Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala, Nobelstiftelsen, direktionerna öfver folkskollärarnas pensionsinrättning, Lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa och Prästerskapets änke- och pupillkassa samt de flesta allmänna välgörenhetsinrättningar och fromma stiftelser. — Antalet ordinarie ämbets- och tjänstemän äfvensom andra personer, som äro anställda i departementet med därunder hörande stater, verk och inrättningar, uppgår till öfver 23,000 pers. hvaraf 1906 omkr. 800 tillhörde centrala verk, universitet och högskolor m. m., 2,859 prästerskapet, 1,188 allmänna läroverken, 18,274 folk- och småskolor). — Anslagen till detta departement, hvilka i riksstaten sammanfattas under benämningen "åttonde hufvudtiteln", äro i riksstaten för 1907 upptagna till 22,217,300 kr. (hvaraf 1,837,967 kr. extra anslag). I äldre tider fanns inom statsförvaltningen intet särskildt centralt organ för ecklesiastikärenden. En stor del af dessa ärenden afgjordes af biskoparna och konsistorierna samt vid riksdagarna. Försök under Gustaf II Adolf, Kristinas förmyndare och Frihetstiden att upprätta en särskild öfverstyrelse för kyrkan och läroverken, det s. k. Consistorium ecclesiasticum generale (se d. o.), misslyckades till följd af prästerskapets motstånd. Kansliordningen af 22 sept. 1661 lade ecklesiastikärendena under Kanslikollegium; men åtskilliga frågor, i synnerhet befordringsärenden, afgjordes fortfarande af domkapitlen, hvarjämte det vid riksdagarna samlade prästeståndet, under namn af Rikskonsistorium (Consistorium regni), utan lagstadgad rätt utöfvade högsta myndigheten i flera frågor rörande kyrkan, framför allt i spörsmål af judiciell natur, och mottog vad från domkapitlen. Denna prästeståndets själftagna makt upphäfdes af Karl XI. Genom Karl XII:s kansliordning af 26 okt. 1713 förlades ecklesiastikärendena under Handelsexpeditionen och blefvo af detta verks chef eller "ombudsråd" föredragna inför konungen. Men efter Karl XII:s död kommo de åter, enligt kansliordningarna af 29 maj 1719 och 14 juni 1720, att behandlas af Kanslikollegium och föredrogos af statssekreteraren vid Inrikes civilexpeditionen. Rent ecklesiastika förvaltningsfrågor handlades under denna tid därjämte (märkligt nog) stundom inom Justitierevisionen. 1786 afsöndrade Gustaf III från Civilexpeditionen de prästerliga befordringsfrågorna och öfverlämnade deras föredragning åt en s. k. Ecklesiastikberedning. 1789 införde han en särskild expedition för ecklesiastikärenden i allmänhet, Ecklesiastikexpeditionen, men denna upphäfdes 1793, hvarefter sådana ärenden föredrogos af statssekreteraren vid Civilexpeditionen till 1809, då — enligt kansliordningen af 23 okt. s. å. — en särskild Ecklesiastikexpedition åter inrättades. Vid departementalstyrelsens införande, 1840, fick denna expedition namn af Ecklesiastikdepartementet. Sådana ärenden, som i Sverige handläggas inom Ecklesiastikdepartementet, höra i Finland till Ecklesiastikexpeditionen (se d. o. 2). J. Th. W. (S. B—h.) Ecklesiastikexpeditionen. 1. Den afdelning af K. M:ts kansli, som 1789—93 och 1809—40 handlade ecklesiastika ärenden. Om upphörandet af 1789—93 års expedition se E. Hildebrand, "Olof Wallquist och Ecklesiastikexpeditionens upphörande" (i "Hist. tidskr.", V, 245 ff.). Jfr Ecklesiastikdepartementet och Kansli. — 2. Den till Ekonomidepartementet af Finlands senat hörande afdelning, som handlägger ärenden rörande kyrkan, skolväsendet och konstangelägenheterna. I spetsen för densamma står en af Ekonomidepartementets senatorer. (Jfr kejs. förordn. 13 sept. 1892.) R. C. (M. G. S.) Ecklesiastik indelning, en med afseende på kyrkoförvaltningen gjord indelning af eller inom ett territorium. Sverige, utom Stockholms stad, är i detta hänseende indeladt i 13 stift, som vid 1907 års början omfattade 188 kontrakt, domprosterierna inberäknade. Af de tretton stiften omfattade vid samma tid Uppsala ärkestift 28 kontrakt, Linköpings stift 21 kontrakt, Skara stift 16 kontrakt, Strängnäs stift 16 kontrakt, Västerås stift 16 kontrakt, Växjö stift 12 kontrakt, Lunds stift 24 kontrakt, Göteborgs stift 14 kontrakt, Kalmar stift 7 kontrakt, Karlstads stift 12 kontrakt, Härnösands stift 12 kontrakt, Luleå stift 7 kontrakt och Visby stift 3 kontrakt. (Se vidare specialartiklarna om de olika stiften samt omstående karta.) De 188 kontrakten jämte hufvudstaden omfattade 1,403 pastorat (med inräkning af K. Hofförsamlingen, Skeppsholms förs. i Stockholm och 16 garnisonsförsamlingar), 124 stadsförsamlingar, 2,363 landsförsamlingar samt 69 andra församlingar (garnisons-, kapell- och bruksförsamlingar). Legaliserade församlingar med egen kyrkobokföring, hvilka ej tillhöra statskyrkan, voro 4 romersk-katolska och 9 mosaiska. Ecklesiastikmatrikel. Se Stiftsmatrikel. Ecklesiastikminister är den i Sverige i dagligt tal brukliga, ehuru ej i grundlagarna förekommande titeln på statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet (se d. o.). Ecklesiastikstaten, sammanfattningen af alla de i kyrkans tjänst stående prästerna och lekmännen. — Särskildt är ecklesiastikstaten kollektivbenämning på en af de civilmilitära staterna inom armén och flottan. Flottans består af regementspastorer och bataljonspredikanter. Dit räknas äfven klockare och