Eckstein [-stajn], Ernst, tysk författare, f. 6 febr. 1845 i Giessen, d. 18 nov. 1900 i Dresden, studerade 1863—67 i Giessen, Bonn och Marburg och var sedan bosatt i Leipzig och Dresden som skriftställare. Från humoristiska epos (Schach der königin, 1870; 3:e uppl. 1879, m. fl.) och skolhistorier (Der besuch im carcer, 1875, "Besöket i skolfängelset", 1880) öfvergick E., som var en mångsidig, om också tämligen flack begåfning, snart till den historiska romanen, som han odlade med stor flit. Bland hans många arbeten, som gått ut i flera upplagor, kunna nämnas som de populäraste Die Claudier (1882; "Claudierna" 1884), Prusias (1883; sv. öfv. 1884), Aphrodite (1885; sv. öfv. s. å.), Pia (1886; sv. öfv. 1889), Jorinde (1888; "Jorinda" s. å.), Nero (1888; sv. öfv. s. å.) och Roderich Löhr (1896; sv. öfv. s. å.). Dessutom skref E. noveller, humoresker, dikter m. m. samt öfversatte tyska dikter till latin, Lyra germano-latina (1894). R—n B. Éclaireur [eklär<over>ö</over>r], fr., krigsv. Se Eklärör. Éclat [ekla'], fr., eg. knall; glans, uppseende. Jfr Eklatant och Eklatera. Écluse [eklȳṡ], pass, i hvilket Rhône genombryter Jurabergen, i franska depart. Ain, vid schweiziska gränsen, mellan Grand-Crédo (1,624 m.) och Vuache 1,111 m.). Passet försvaras af Fort de l'Écluse. Järnvägen mellan Lyon och Genève går fram vid E. i en 4 km. lång tunnel genom Crédo. Ecnomus (grek. Eknomos; nu Poggio di S. Angelo ofvanom staden Alicata), fordom namn på ett berg å södra kusten af Sicilien, mellan Agrigentum och Gela. Där segrade 311 f. Kr. kartagerna, under en Hamilkar, öfver syrakusanerna under Agathokles, och där vann 256 f. Kr. den romerska flottan, under konsulerna Regulus och Manlius, seger öfver den kartagiska i en af de största sjödrabbningar historien vet att omtala. École académique [ekå'l akademi'k]. Se École nationale et spéciale des beaux-arts. École centrale des arts et manufactures [ekå'l sãtra'l däṡ ar e manyfaktȳr]. Se Polytekniska skolor. École des beaux-arts [ekå'l dä båṡār]. Se École nationale et spéciale des beaux-arts. École des chartes [ekå'l dä ʃa'rt], en i Paris befintlig undervisningsanstalt, hvars uppgift är att utbilda arkiv- och biblioteksmän. Se Arkivvetenskap. École des hautes études sociales [ekå'l dä åtṡety'd såsia'l], "läroanstalt för högre sociala studier", ett i Paris 1903 öppnadt stort föreläsningsinstitut, som omfattar 4 afdelningar: en för moral och pedagogik, en för samhällslära, en för tidningsmannaskap och en för skön konst. Den sistnämnda sektionen har tre grenar: för estetik och bildande konster, för musik (hufvudsakligen musikhistoria och teori i förening med illustrerande konserter) samt för teater. Föreläsare äro universitetsprofessorer, skriftställare, högre ämbetsmän o. s. v. Efter tvåårig studiekurs meddelas betyg. E. F—t. École des ponts et chaussées [ekå'l dä p<over>å</over> e ʃåsē], ett berömdt statsläroverk i Paris för utbildning af väg- och vattenbyggnadsingenjörer, inrättades 1747. École du Louvre [ekå'l dy lōvr], en 1882 inrättad, i Louvre i Paris inrymd läroanstalt, som har till särskildt ändamål att utbilda lämpliga fackmän till intendents- och bibliotekariebefattningarna vid Frankrikes museer eller till arkeologiska forskningsresor o. d. École française d'archéologie [ekå'l frãs<over>ä</over>ṡ darkeålåʃī], i Kairo. Se Egyptologi. École française d'Athènes [ekå'l frãs<over>ä</over>ṡ dat<over>ä</over>'n]. Se Arkeologiska institut. École française de Rome [ekå'l frãs<over>ä</over>ṡ de råmm]. Se Arkeologiska institut. École française du Caire [ekå'l frãs<over>ä</over>ṡ dy kär]. Se Egyptologi. École libre des sciences politiques [ekå'l libr dä siãs påliti'k], i Paris. Se Boutmy. École nationale et spéciale des beaux-arts [ekå'l nasiåna'l e spesia'l dä båṡār], ett med konstakademien i Paris förenadt läroverk för ämnessvenner i de bildande konsterna, hvilket fick sin nuv. gestaltning 1793 (förut hade skolan existerat under namnet École académique alltifrån akademiens stiftande 1648). All undervisning i läroverket är kostnadsfri. Detsamma omfattar tre afdelningar, en för målarkonst (och kopparstick), en för bildhuggarkonst (samt medaljgravyr och litografi) och en för byggnadskonst. 17 årskurser stå öppna för ord. elever och auskultanter af båda könen. Sedan 1863 äro ateljéer anknutna till läroanstalten. Två inträdespröfningar anställas årligen för elever i målning och skulptur. De studerande få ej vara under 15 eller öfver 30 år gamla. En mängd åtnjuter anslag af departementen eller kommunerna. Många donationer, hvilkas årsafkastning icke understiger 100,000 frcs, möjliggöra utdelning af penningpris vid de ofta anställda täflingarna mellan eleverna. I några fall kan första priset medföra befrielse från två års krigstjänst. Läroverket styres sedan 1863 af ett kollegium med undervisningsministern i spetsen. Antalet studerande håller sig vid omkr. 2,000, läroverkets stat uppgår till omkr. 420,000 frcs.

Stora gården i École des beaux-arts.

École normale supérieure [ekå'l nårmal syperi<over>ö</over>r], fr., "högre normalskola", vanl. kallad endast École normale, namn på en i Paris befintlig undervisningsanstalt, ett lärarseminarium som inrättades 1794 af nationalkonventet, stängdes 1795, men återupprättades delvis 1808 och definitivt 1830. Anstalten förvaltas af en för 5 år