Sveriges indelning i stift. (Till art. Ecklesiastik indelning.)

kyrkovaktare vid amiralitetsförsamlingen i Karlskrona och Skeppsholms församling i Stockholm. Till arméns ecklesiastikstat höra regementspastorerna. H. W—l. Ecklesiastikverket i Lappmarken. Se Lappmarkens ecklesiastikverk. Ecklesiastikåret, prästernas fardagsår. Se Fardag. Eckmann, Otto, tysk konstnär, f. 1865 i Hamburg, d. 1902 i Badenweiler, studerade konst och konstindustri i Hamburg, Nürnberg och München. Han uppträdde 1891 som landskapsmålare med stämningsbilder, men började snart söka nya uttryckssätt. Träsnittet Tre svanor (1893) och målningen Lifvets åldrar (1895) anses vara de mest typiska alstren af hans stiliserande naturskildring. Han egnade sig snart uteslutande åt för lifvets praktiska behof använd konst och blef en af banbrytarna i Tyskland för modernism på detta område. Hans alstring omfattar bokutstyrsel — såväl illustrationer som tryckstilar, omslag och band — tapeter och väfnader, lampor och kronor, arbeten i ädla metaller, möbler, rumsdekoration. Till grund för sin stilisering lade han hufvudsakligen naturföremål, blommor, fåglar o. a., han byggde sin stil på flitigt naturstudium, rönte äfven påverkan af japanska målningar och träsnitt och af Whistler. Hans tryckstilstyp — som efter honom kallas "Eckmannsschrift" — vann stor utbredning. En samling dekorativa teckningar, Neue formen, utkom 1897 i Berlin. S. å. blef E. lärare vid Kunstgewerbeschule därstädes. G—g N. Eckmühl. 1. By. Se Eggmühl. — 2. Furste af E. Se Davout 1. Eckoprotica. Se Eccoprotica. E. C. krut, ett i England och dess kolonier samt Amerika mycket användt röksvagt jaktkrut, beredt af nitrocellulosa, kalium- och bariumnitrat jämte något kamfer. E. S—m. Eckstein, Karl Gustaf, "kungl. ornaments-" och historiemålare samt etsare, f. 1766 i Stockholm, d. där 1838, lärjunge af E. Martin, blef 1801 lärare i konstakademiens ornamentskola och 1802 akademiens ledamot — från s. å. är hans receptionsstycke därstädes David smörjes till konung — samt var från 1800 under tjugu år en flitig deltagare i akademiens utställningar, men visade sig, trots alla de många belöningar han under sin lärotid af akademien fått mottaga, vara en (af Masreliez påverkad) klen tecknare och svag kolorist. Under sin första tid etsade han och färglade, efter Martins föresyn, en del smärre utsikter af hufvudstadens offentliga platser och byggnader. O. G—g.