Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 1317-1318 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecklesiastikverket i Lappmarken ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

släkten Condé, under Napoleon I:s tid
uppfostringsanstalt för döttrar till officerare af
hederslegionen och numera filial af pensionsanstalten
i S:t-Denis.

Écoute [eko’t], fr., plats för lyssnande. Krigsv.,
benämning på mingallerier, emedan man ifrån dem
ofta kan höra, om fienden förehar minarbete samt
huru nära eget galleri detta eger rum. Går man ut
med särskilda gallerier för detta ändamål, kallas
de lystringsgallerier (se d. o.).
L. W:son M.

Écraseur [-ṡör], fr. Se Ekrasör.

Écrasons l’infâme! [ekraṡå’ läfām], fr. (med
underförstådt superstition eller église), "låtom oss
krossa den skändliga (vidskepelsen eller katolska
kyrkan)", ett uttryck, som Voltaire ofta använde i
sina bref. Stundom undertecknade han sina skrifvelser
med "Ecr. l’inf." eller "Ecrlinf."

Écrêter [ekräte’], fr. (af crête, kam, öfre kant),
krigsv., med artilleri bortskjuta öfre delen af en
mur eller ett jordbröstvärn för att därigenom blotta
bakomvarande försvarare (jfr Afkamma).
L. W:son M.

Écrins [ekrä’], Barre des l. Les Écrins, bergsstock
i Pelvoux-gruppen, högsta toppen i Dauphinéalperna,
franska depart. Isère. 4,103 m. hög.

Ecrusilke [ekrȳ-], fr. soie écrue (af écru, rå),
råsilke. Se Sidenindustri.

Ectobia, zool. Se Kackerlackor.

Ectocarpaceæ, bot. Se Phæophyceæ.

Ectopia. Se Ektopi.

Écu i guld, slagen för Ludvig XI. (Nat. storl.)

Écu [ekȳ], fr. (eg. sköld, af lat. scutum, sköld; jfr
Escudo och Scudo), num., "sköldmynt", namn på vissa
äldre franska guld- och silfvermynt, så kallade,
emedan de på ena sidan vanligen buro en heraldisk
sköld (med tre liljor, kronor e. d.).
Sådana mynt i guld slogos först under Ludvig den
helige i midten af 1200-talet (deniers d’or à l’écu,
förkort, till écu), ett århundrade senare under
Filip VI och därefter fortfarande, senast 1636 under
Ludvig XIII. Då de aflystes, hade de ett värde af
6 livres. 1/4 écu i silfver präglades af Henrik III
1580 och hel silfver-écu först af Ludvig XIII 1641;
den kallades äfven petit écu, écu blanc l. louis
d’argent och gällde då 3 livres, men höjdes 1726 till
6 livres (= 5,80 francs) värde och indrogs 1803,
då den ersattes af 5-franc-stycket, som sedan dess
äfven bär namnet écu.

Ecuador (República del Ecuador),
sydamerikansk republik på ömse sidor om ekvatorn
(däraf namnet), ligger som en kil mellan Colombia
i n. och Peru i s. samt begränsas i v. af Stilla
oceanen. Det utbreder sig mellan 1° 23’ n. br. och 4°
55’ s. br. samt mellan 73° 10’ och 81° v. lgd. Arealen
beräknas till 299,600 kvkm. (tillsammans med
Galapagosöarna 307,243 kvkm.). Gränserna äro delvis
omtvistade, och någon officiell kartläggning
har aldrig egt rum. Den öfver 800 km. långa kusten
har en djupt inträngande vik, Guayaquil-viken, med
Puna-ön, samt flera mindre bukter. Ö. om den smala
kustslätten höjer sig i prov. Manabi och Esmeraldas
en förkedja till Anderna, Montaña de Sandomo, skild
från dessa genom en bred dal, som genomflytes af Rio
Guayas’ källfloder, Rio Daule och Rio Palenque. E:s
Ander utgöra två parallella kedjor, som på flera
ställen äro förenade genom tväråsar. Den östra,
som är hufvudkedjan, består väsentligen af gnejs,
glimmerskiffer, granit o. a. äldre bergarter, medan
den västra utgöres dels af en stomme af mesozoisk
sandsten och kalksten, dels, och hufvudsakligen,
af gamla eruptivbergarter, såsom diorit, diabas,
porfyr m. m. Båda äro dessutom rika på yngre eruptiva
bergarter, i synnerhet andesit, produkter af många,
delvis ännu verksamma vulkaner. På östra kedjan, som i
medeltal är 4,000 m. hög, ligga bl. a. topparna Sangay
(5,323 m.), jordens verksammaste vulkan, Altar de los
Collanes (5,400 m.), Tunguragua (5,087 m.), Cotopaxi
(5,943 m.), Antisana (5,756 m.), Cayambe (5,840
m.) och Imbabura (4,582 m.); på den västra, ehuru i
medeltal blott 3,000 m. hög, träffas flera lika höga
eller högre vulkantoppar, såsom Chimborazo (6,310 m.),
Carihuairazo (5,106 m.), Iliniza (5,305 m.), Corazon
(4,816 m.), Pichincha (4,787 m.) och Cotocachi
(4,966 m.). Den mellan de båda kedjorna liggande
längddalen delas genom de ofvan nämnda tväråsarna
i en rad bäcken af 2,000—3,000 m. höjd, hvilka ha
namn efter någon ort eller flod och af gammalt varit
befolkningens hufvudorter. De östra Anderna stupa
brant ned till Amasonslätten, som genomflytes af
ett antal föga kända bifloder till Amasonfloden:
Napo (med Coca), gränsflod mot Colombia, Curaray,
Tigre, Pastaza, Morona och Paute. Några af dem äro
segelbara i sin nedre del, Napo under 800 km. Mindre,
om ock till en del segelbara, äro kustfloderna
Mira, Guallabamba-Esmeraldas samt Guayas med dess
tillflöden Daule, Palenque, Bodegas och Chimbo.

Klimatet är ekvatorialt; vid kusten modereras värmen
genom svala luftströmmar: årsmedeltemperaturen för
ön Puna är 25°, för Guayaquil uppges den (sannolikt
för högt) till 27° med en januaritemperatur af 28,5
och en julitemperatur af 25,5°. Varmast är trakten
kring Esmeraldas. Nederbörden är vid kusten ringa
(regntiden varar t. ex. på ön Puna blott i febr. och
mars), men ju mer man nalkas Anderna, desto längre
blir regntiden, och i den fuktiga urskogen på deras
nedre delar brukar det regna hvarje natt. Hvarken
på västra eller östra kedjan kan man tala om någon
torr tid på en höjd af 300—1,500 m. Därför äro dessa
trakter, särskildt vid omkr. 1,000 m., synnerligen
osunda. Högre upp blir klimatet sundare, enär värmen
raskt aftager, så att årsmedeltemperaturen på
1,250 m. höjd är 18,3° och i de ofvan nämnda bäckena
varierar mellan 18° och 11°. I Quito och flerstädes
faller regnet, hvars mängd stiger till 1,070 mm.,
mest i form af svala regnbyar, som göra natten kall,
medan dagen kan vara brännhet. Största nederbörden
i cordilleran (bergstrakterna) infaller i mars—maj,
ett andra, mindre maximum i okt. och nov. De högsta
delarna af cordilleran ha s. k. páramoklimat, som
kännetecknas däraf, att nederbörden ofta faller i
form af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>