mellan Forthviken och grefsk. Haddington (East-Lothian), Berwick, Roxburgh, Selkirk, Peebles, Lanark och Linlithgow (West-Lothian). 948 kvkm. 488,796 inv. (1901), 515 på 1 kvkm. Genom grefskapets nordvästra del gå Pentlandbergen och genom den sydöstra delen Moorfoot bergen. Mellan dessa ligger Esks floddal. Jordbruket, handeln och industrien äro blomstrande. 2. (Gael. Dunedin) Hufvudstad i Skottland och i grefsk. E. (se ofvan), ligger 3 km. s. om Firth of Forth, under 55° 57' 23" n. br. och 3° 10' 47" v. lgd, på högra stranden af den i en djup dal flytande Water of Leith. Såväl dess vackra läge mellan haf och berg som dess litterära rykte och klassiska byggnader hafva förskaffat staden binamnet "nya Aten". Areal 4,414 har. Större delen af E. ligger på tre i ö. till v. löpande rader af kullar, af hvilka den mellersta slutar med en 133 m. hög brant, som uppbär slottet. Den södra raden går i ö. till de branta Salisbury crags, bakom hvilka den vackra basaltklippan Arthur's seat höjer sig till 250 m. Den norra raden slutar i ö. med den af gator och hus kringbyggda Calton hill (93 m.). Dalarna, som skilja dessa höjder, äro öfverspända med broar, som förena de olika stadsdelarna. — E:s egentliga kärna är "gamla staden", som upptager den mellersta höjdraden och sträcker sig från slottet (Castle) till det 1,6 km. östligare belägna Holyrood palace. Denna stadsdel utmärker sig genom sina höga hus (10—12 våningar) och de trånga branta gränder, som utefter branterna löpa ned till High street med dess fortsättning Canongate, hvilken från esplanaden ö. om slottet genomlöper hela gamla staden till Holyrood. I denna stadsdel ligga E:s äldsta kyrka, S:t Giles (se bild 3), den gamla parlamentsbyggnaden, nu säte för högsta domstolen och innehållande Advocates' library och Signet library (se nedan), det dystra stadshäktet (Tolbooth), bekant från W. Scotts roman "Heart of Midlothian", och det s. k. John Knox' hus, ett sällsamt arkitekturprof från reformatorns tid, om än dess nära samband med Knox' personlighet varit betvifladt. Genom en dal, i hvilken Cowgate går parallellt med High street och vid hvilken det gamla Grassmarket ligger, är gamla staden skild från en yngre stadsdel i s. Två broar förena de båda stadsdelarna. I den senare ligga universitetshuset, industrimuseet, medicinska fakultetens nybyggnad, Royal infirmary (sjukhus) och Heriot's hospital (1628—50; se sp. 1359—60 bild 5). Sydligare sträcker sig E. till parken The Meadows ("ängarna", till början af 1800-talet en sjö), bakom hvilken ligga de moderna förstäderna Newington, Whitehouse, Morningside och Merchiston. De bebos i allmänhet af fattigare folk. Den nya staden, som uppstått efter 1767, ligger n. om den gamla och skiljes från den genom en djup dal, som fordom var en konstgjord sjö (Nor' Loch), anlagd omkr. 1450, uttappad efter 1763, 1816—30 förvandlad till trädgårdar, Princes gardens, genom hvilka järnvägen går, hvars hufvudstation, Waverley station, ligger i denna dalsänka. En till 50 m. bredd och 295 m. längd uppförd väg (The Mound) samt två broar förena gamla och nya staden. På The Mound ligga Royal institution, i grekisk-dorisk stil (1823—30), och Nationalgalleriet (1850—58; se bild 1). I n. genomdrages dalen af den präktiga Princes street, som i ö. fortsättes af Waterloo place fram till Calton hill. Vid Princes street ligga många ståtliga byggnader, bl. a. arkivet (Register office) och posthuset, och där stå Walter Scotts storartade nationalmonument (marmorstaty under en 60 m. hög gotisk baldakin; se bild 1, t. v.) samt bildstoder af Wellington, Livingstone, filosofen John Wilson, skalden Allan Ramsay m. fl. Den nya staden har breda gator, stora öppna platser och ståtliga byggnader. S:t Andrew square är medelpunkten för handeln, med många banker och statyer af viscount Melville (på en 41,5 m. hög pelare) och earl John af Hopetoun; genom George street står den i förbindelse med Charlotte square, vid hvilken ligger en af stadens vackraste kyrkor, S:t George, och i hvars midt står en staty af prins Albert. På George street finnas bilder af Thomas Chalmers, Pitt och Georg IV. Än nordligare ligga Queen street gardens och Moray place, i hvilkas omgifning finnas stadens vackraste boningshus. Härifrån leder en 117 m. lång och 32 m. hög bro öfver Leiths dal till den på andra sidan liggande förstaden Dean. På Calton hill (se bild 1, bakgrunden) i östra delen af den nya staden ligga bl. a. det gamla astron. observatoriet samt nationalmonumentet till minne af slaget vid Waterloo (det skulle blifva en noggrann afbildning af Parthenon, men byggdes aldrig färdigt). Där står ock en 31 m. hög Nelsonpelare m. fl. andra minnesstoder. Vid kullens fot står monumentet öfver Robert Burns, ett grekiskt rundtempel med skaldens bröstbild. E. har 192 gudstjänstlokaler, af hvilka 46 tillhöra den allmänna landskyrkan (Church of Scotland), 75 frikyrkan, 4 andra presbyterianska kyrkor, 26 den episkopala kyrkan, 7 katolikerna och 34 andra bekännelser. Bland kyrkorna må nämnas S:t Giles (från 1300-talet; se bild 3), Tronkyrkan (byggd 1637—63) och den 1874—79 byggda protestantiska S:t Mary's cathedral med tre torn, af hvilka det mellersta är 90 m. högt. Bland profanbyggnader märkes främst slottet (se bild 2), som upptager 2,5 har och skiljes från staden genom en öppen esplanad, på hvilken står en bild af hertigen af York. Det ligger på samma ställe som ett af Hadrianus och Septimius Severus byggdt kastell (Alta castra). Med undantag af det från 11:e årh. härstammande Margaretas kapell är dock ingen del af slottet äldre än från 15:e årh. Man visar statsfängelset, det rum, hvari Jakob VI (I) föddes m. m. Det användes f. ö. nu till kasern och tyghus. Parlamentshuset byggdes 1631—40 och ombyggdes 1808; bredvid det står grefskapshallen och midtemot den rådhuset. Holyrood palace (se bild 4) var förr de skotske konungarnas residens, men endast en ringa del af den ursprungliga byggnaden är ännu kvar. Äldst äro delar af kyrkan till det augustinkloster, som David I anlade 1128, och det kungl. slott, som Jakob IV och Jakob V byggde och där Maria Stuarts rum visas. Senare uppförda byggnader förstördes af eld 1650, hvarefter de yngre delarna af den nuv. byggnaden påbörjades under protektorn och fullbordades under Karl II, bl. a. tafvelgalleriet. Den vackra, af pelarhallar omgifna, gården påbörjades under Karl II, men blef färdig först på 1800-talet. E:s folkmängd utgjorde 1901 316,479 pers. och beräknades 1905 till 336,577 pers. samt, om de nära liggande städerna Granton och Leith, som äro