E:s hamnstäder, medräknas, till 418,054. Det har stora brännerier och bryggerier samt boktryckerier, men är dock hvarken någon egentlig industristad eller handelsstad, utan har sin betydelse hufvudsakligen såsom centrum för Skottlands litterära, vetenskapliga och konstnärliga lif. Bland undervisningsanstalterna märkes främst det 1582 af Jakob VI grundlagda universitetet. Dess nuv. byggnad uppfördes 1789—1828 och omsluter en stor fyrkantig gård. För den medicinska fakulteten, som bildades 1726 och åtnjuter stort anseende, byggdes 1874—83 ett särskildt palats. Vid universitetet, som består af 6 fakulteter (äfven musik), funnos 1905 51 professorer och 46 "lecturers" samt 3,244 studenter (äfven kvinnor). Det har ett bibliotek (grundadt 1580) på 225,000 band och 7,000 handskrifter samt museum, botanisk trädgård jämte magnetiskt observatorium och akvarium (n. om E. på andra sidan Leith). Ett äldre astronomiskt observatorium finnes på Calton hill, ett nyare på Blackford hill, s. om staden. Andra högre läroanstalter äro den 1519 grundade High school (urspr. stadens borgarskola, afsedd blott för klassiska studier, nu moderniserad), vid foten af Calton hill, den 1823 inrättade E. academy samt de genom fonder under förvaltning af Heriot trust och Merchant company upprätthållna läroanstalterna Heriot-Watt college, Heriot technical school, George Watson's college, Stewart's college samt Queen street college och George square ladies' college. Viktiga äro äfven fackskolorna, såsom Royal college of surgeons (1505), Royal college of physicians (1681), Royal veterinary college (1823), Faculty of actuaries (stift. 1856 som vetenskaplig föreningspunkt för lifförsäkringstjänstemän och examensanstalt). New college är predikantskola för skotska frikyrkan, och äfven de unerade presbyterianerna hafva i E. ett teol. seminarium. Af bibliotek märkas The Advocates' library, Skottlands största bibliotek (517,000 bd), bildadt 1680, och Signet library (100,000 bd), bildadt 1755, samt det 1887 grundade Public library (163,000 bd). I Royal institutions byggnad finnes ett skulpturgalleri, i nationalgalleriet taflor af äldre och nyare mästare och i Museum of science and art en ständig industriutställning samt samlingar i mineralogi, paleontologi och geologi, ett modernt porträttgalleri samt årliga konstutställningar af Royal scottish academy och Society of arts. Bland vetenskapliga sällskap äro att nämna Royal society (stiftadt 1783), med två sektioner: en fysikalisk och en litterär, Society of antiquaries (stiftadt 1780), Royal physical society (st. 1771), E. geological society (st. 1834) och Royal scottish geographical society (st. 1884). De förnämsta i E. utkommande tidningar äro: "The scotsman", "Evening news" och "Evening dispatch" och bland tidskrifter "Blackwood's magazine". Den berömda "Edinburgh review" utges nu i London. E:s förvaltning handhafves af ett stadsråd (50 medlemmar), som består af en lordprovost, 7 bailies, en dean of guild (föreståndare för de 8 ännu bestående gillena, som dock numera arbeta endast för välgörande ändamål), en kassaförvaltare, en convener of trades, 7 polisdomare och 32 rådmän. E. har en 1674 anlagd och sedermera flera gånger utvidgad vattenledning och talrika spårvägslinjer, som egas af staden, samt fyra järnvägsstationer. I omedelbar närhet till E. ligga Granton och Leith, dess båda viktigaste hamnplatser, samt Portobello. E:s namn härledes från Edvin (se denne), konung af Northumberland; redan i 10:e årh. omtalas E. som en kunglig borg; omkr. midten af 1100-talet fick det stadsrättigheter, 1215 hölls där det första parlamentet, men först sedan det 1437 af Stuartarna valts till residens, fick det någon större betydelse. 1530 nedbrann det nästan till grunden, det som fanns kvar — med undantag af slottet, kapellet vid Holyrood och S:t Giles-kyrkan — förstördes 1542, när det eröfrades af earlen af Hertford. Det eröfrades 1639 af covenanters och 1650 af Cromwell; 1745 föll det i händerna på den yngre pretendenten. ^{J. F. N.} Edinburgh [e'dinbrə l. e'dinbərə], hertig af, titel, som från 1866 bars af drottning Viktorias andre son, Alfred, 1893—1900 storhertig af Sachsen-Koburg och Gotha. Se Alfred (Ernst Albert). Edinburgh review [e'dinbrə l. e'dnbərə rivjō], en engelsk kvartalsskrift, hvilken uppsattes i Edinburgh 1802 af Sydney Smith, Jeffrey (som redigerade den till 1829) och Brougham m. fl., men nu utkommer i London. Den vann genast stor framgång och var länge whigpartiets förnämsta organ. Af missnöje med dess politiska hållning uppsatte Walter Scott, som under 6 år var medarbetare, 1809 den mäktigt rivaliserande torytidskriften "Quarterly review". En snillrik medarbetare var Brougham (se denne), och Sydney Smiths artiklar i sociala och politiska frågor (1802—28) höra till det förnämsta i sin art. Från 1825 till in på 1840-talet var Macaulay med sina "essays" den mest glänsande medarbetaren. Äfven Malthus och J. St. Mill lämnade bidrag. Ingen engelsk tidskrift har utöfvat så stort inflytande som "Edinburgh review" egde under sin makts dagar, till midten af 1800-talet. Den står nu i de liberale unionisternas läger. Henry Reeve var dess redaktör 1855—95 och efterträddes af den nuv., Arthur Elliot. Edinger, Ludwig, tysk anatom, f. 1855 i Worms, med. doktor 1876, direktör för Senckenbergska neurologiska institutet i Frankfurt a. M., har utgifvit flera värdefulla undersökningar öfver byggnaden af det centrala nervsystemet hos ryggradsdjuren. Mest bekant är hans Vorlesungen über dem bau der nervösen zentralorgane des menschen und der tiere (7:e uppl. 1904). ^L—e. Edingtonit, miner., en tetragonal zeolitart af sammansättningen H₄ Ba Al₂ Si₃ O₁₂. ^{A. Hng.} Edinol, kem. fotogr., en fotografisk framkallare, som utgöres af amido-oxybenzylalkoholens saltsyrade salt, ett i vatten lättlösligt, gulhvitt, kristalliniskt pulver, som tillsammans med natriumsulfit och kolsyradt eller kaustikt alkali användes i fotografier såsom framkallare för bromsilfver-, klorsilfver- och klorbromsilfverbilder. ^{J. Htzg.} Edison [e'disən], Thomas Alva, amerikansk ingenjör och uppfinnare, f. 11 febr. 1847 i Milan, Ohio, Förenta staterna, är på fädernet af holländsk, på mödernet af skotsk härkomst. Sin enda bokliga uppfostran under barnaåren erhöll han af sin mor, som väckte och uppmuntrade hans kunskapsbegär. Vid 12 års ålder började han sin bana som tidningsförsäljare på Grand Trunk-järnvägen, där man äfven upplät plats åt honom i en vagnfinka att trycka ock utgifva en egen tidning och uppsätta ett litet