I flertalet länder (Italien, Schweiz, Ungern, Österrike o. a.) kunna uppsatser i periodisk skrift fritt af annan sådan skrift intagas, såframt författaren icke uttryckligen gjort förbehåll mot eftertryck; ett sådant förbehåll är emellertid (enligt flera länders lagar) maktlöst beträffande politiska uppsatser samt blandade underrättelser och nyheter ("faits divers", "enkelte meddelelser"); oftast fordras likväl utsättande af källan och författarens namn. I Sverige kan förbehållet afse vetenskapliga och vittra arbeten, äfvensom uppsatser af större omfång. Å andra sidan kan i vissa länder (Colombia, Ecuador, Nederländerna, Norge, Spanien, Transvaal och Venezuela) förbehåll mot eftertryck göras beträffande artiklar af alla slag. Enligt ett tredje system (Guatemala, Tyskland) är sådant förbehåll icke nödvändigt i fråga om uppsatser af vetenskapligt, tekniskt eller skönlitterärt innehåll. I Belgien, Frankrike, Haïti, Monaco, Tunisien, Tyskland och Österrike inbegripes i författarrätten äfven rätten att öfversätta arbetet. Bolivia, Colombia, Portugal och Spanien erkänna detta, endast för så vidt författaren är landets egen medborgare. I Portugal åtnjuta annat lands undersåtar öfversättningsrätt endast under 10 år efter originalets utgifvande och under förutsättning, att rätten begagnas inom 3 år därefter. Colombia medgifver t. o. m. fri öfversättningsrätt till främlings arbete, om blott hans namn utsättes. Vissa andra länder tillerkänna inhemsk författare, äfvensom utländsk, om skriften först utkommit inom landet, öfversättningsrätt, dock endast för kortare tid än den för författarrätten gällande samt under förutsättning, att han i originalet uttryckligen förbehållit sig den förstnämnda rätten, och att han själf inom viss tid föranstaltar en öfversättning. Hit höra t. ex. Nederländerna, Transvaal och Ungern. Förenta staterna och Guatemala medgifva däremot lika lång skyddstid som för originalarbeten. Italien och Schweiz hafva icke nyssnämnda förbehåll, men skyddstiden är å andra sidan endast resp. 10 och 5 år från originalets utgifvande. I Danmark, Norge och Sverige inbegripes i författarrätten äfven öfversättningsrätt till något af de två andra nordiska språken; i Finland ligger i författarrätten till ett arbete på svenska äfven rätten till finsk öfversättning och tvärtom. Skrift, som samtidigt med original utges på andra språk än nu nämnda, skyddas i de nordiska länderna såsom original. För senare utgifna är skyddstiden i Danmark och Norge likaledes densamma som för originalet, för så vidt inom resp. 10 och 1 år en "laglig" öfversättning utkommit. Däremot är i Sverige skyddstiden endast 10 år från originalets utgifvande, och i Finland, där författaren dessutom uttryckligen måste ha förbehållit sig densamma, endast 5 år. Minst skyddad är öfversättningsrätten i Ryssland: ett arbete kan fritt öfversättas, för så vidt icke originaltexten bifogas; dock kan författare af arbete, till hvilket speciella vetenskapliga forskningar varit nödvändiga, för två år förbehålla sig öfversättningsrätten. Vissa länder (Bolivia, England, Italien, Mexico och Portugal) medgifva expropriation af författarrätten, för det fall att ett nyttigt arbete icke blifvit utgifvet i ny upplaga. Utom i England kan detta tillämpas såväl mot författare som mot hans rättsinnehafvare. Portugal fordrar en särskild lagstiftningsåtgärd, öfriga länder endast en regeringshandling. I England kan "the judicial committee of the privy council" bestämma de villkor, på hvilka en annan person får utgifva arbetet. Arbeten, litterära såväl som konstnärliga, som icke på nytt utgifvits under 20 år och icke heller inom 1 år efter regeringens uppmaning därtill blifvit af vederbörande utgifna, kunna i Spanien och Venezuela fritt eftertryckas, detta dock ej, om vederbörande före de 20 årens utgång protesterat mot att arbetet på nytt utgifves eller han kan visa befintligheten af ännu osålda exemplar. För skaparrättens åtnjutande fordras i åtskilliga länder uppfyllandet af vissa formaliteter. Förenta staterna, Spanien, Venezuela m. fl. kräfva deposition eller inregistrering eller offentligt tillkännagifvande eller dylikt, detta stundom t. o. m. om alstret existerar i endast ett exemplar. Italien, Spanien o. a. förklara skaparrätten förverkad, om nödiga formaliteter icke under en viss tid uppfyllts. Andra tillämpa det mildare franska förfarandet att fordra deposition hos offentlig myndighet i 2 ex. af tryckalster, 3 af gravyr, musikaliskt arbete eller annan efterbildning än tryckalster. Påföljden för uraktlåtenhet är vite och att talan mot eftertryck icke upptages till pröfning, förrän formaliteten är uppfylld. Ännu andra kräfva dylika formaliteter endast i undantagsfall. I Tyskland böra de skapare af anonyma arbeten, som vilja åtnjuta skaparrätt till dessa, låta anteckna sina verkliga namn i ett af kommunalrådet i Leipzig fördt register; dessa anteckningar offentliggöras i "Börsenblatt des deutschen buchhandels". Ett analogt stadgande gäller i Ungern. I Belgien skola, vid äfventyr af skaparrättens förlust, postuma samt af staten eller offentlig myndighet utgifna arbeten registreras inom 6 månader efter offentliggörandet, uppförandet, föredragandet eller utställandet. Liknande gäller i Schweiz med skyldigheten utsträckt ända till juridiska personer i allmänhet. Skyddstiden löper från registreringsdagen. Bland öfverlåtelser af skaparrätten intages det vanligaste och viktigaste rummet af förlagsaftalet, det aftal, genom hvilket förvärfaren, förläggaren, icke blott blir berättigad, utan äfven förpliktad att mångfaldiga och sprida, d. v. s. utgifva arbetet. I detta fall föreligger ett förlagsaftal i egentlig, inskränkt bemärkelse; stannar det vid berättigandet eller gäller det utgifvandet af ett arbete, till hvilket ingen skaparrätt finnes, föreligger ett förlagsaftal i vidsträckt betydelse. Det rättsförhållande, som genom ett sådant aftal uppkommer, är, utom i Schweiz och Tyskland (sedan 1882 och 1901), af lagstiftningen föga regleradt; de ytterst få bestämmelser, som särskildt de nordiska lagarna därom innehålla, måste kompletteras af allmänna rättsgrundsatser och gällande sedvänjor, hvilka senare också genom överenskommelser mellan resp. författar- och förläggarföreningar redan blifvit (i Danmark) eller äro ämnade att blifva (i Sverige) sammanfattade i syfte att, där annorlunda ej uttryckligen aftalats, hvilket vanligen icke är fallet, gälla vid sidan af lagen. I det stora hela ansluta sig dessa regler till den tyska lagen, hvilken för öfrigt endast afser litterära och musikaliska arbeten, men i tillämpliga delar äfven torde gälla konstnärliga. Förlagsaftalets