den 7 år efter skaparens död och i alla händelser 42 år efter första utgifvandet, för kopparstick och gravyrer 28 år efter detta utgifvande, för målningar, ritningar och litografier skaparens lifstid och 7 år därutöfver, för skulpturer 14 år med, för så vidt skaparen ännu lefver, ytterligare 14 år. Turkiet medger 40 års privilegier från första utgifvandet. Allt detta gäller alster, utgifna af en enda skapare, under hans verkliga namn och i hans lifstid. Reglerna bli afvikande, då någon af dessa förutsättningar icke föreligger. Där två eller flera personer äro de gemensamma skaparna, räknas skyddstiden sålunda i allmänhet från den senast aflidnes död. För skrifter, utgifna af juridiska personer (stat, provins, kommun, vetenskapligt samfund eller annan förening, som utesluter personlig författarrätt), är skyddet i Frankrike, Guatemala och Spanien beständigt. I de flesta andra länder är skyddstiden däremot begränsad, växlande mellan 50 och 20 år från utgifningsdagen eller från vidtagandet af någon laglig formalitet (deponering, inregistrering eller tillkännagifvande). Mexico är här strängast, det ger offentlig myndighet endast 10 och vetenskapligt samfund endast 25 års skyddstid. Beträffande anonyma arbeten räkna somliga länder (Danmark, Finland, Norge, Sverige, Tyskland, Ungern, Österrike) skyddstiden från utgifvandet; andra (Belgien, Colombia, Ecuador, Frankrike, Guatemala, Mexico, Monaco, Nederländerna, Spanien, Transvaal, Venezuela) behandla utgifvaren såsom författare och skydda arbetet således under hans lifstid och den vanliga skyddstiden efter hans frånfälle. Så snart författaren gifvit sig till känna, tillämpas emellertid de vanliga reglerna. För postuma (d. v. s. efter skaparens död utgifna) arbeten äro olikheterna ännu större. I några länder (Frankrike, Spanien m. fl.) betraktas utgifvaren som skapare och åtnjuter sålunda för sig och sina rättsinnehafvare vanlig skyddstid. Andra (Belgien, Finland, Ryssland, Schweiz, Sverige m. fl.) ge utgifvaren en viss skyddstid, räknad från utgifvandet. Danmark bestämmer skyddstiden till 50 år från skaparens död. En kombination af olika principer följes i Tyskland och Österrike, där skyddstiden är 30 år från författarens död, men i alla händelser resp. 10 och 5 år från utgifvandet, samt i Ungern, där tiden är 50 år efter sådant frånfälle, ehuru arbete, utgifvet mellan det 45:e och 50:e året efter denna tidpunkt, skyddas 50 år efter utgifvandet. I afseende på omfånget af de skyddade alstren hylla lagarna i allmänhet samma uppfattning; det är endast i fråga om arkitektoniska och fotografiska alster, som meningarna gå något i sär. Ett fåtal länder, däribland Frankrike och Ryssland, skyddar såväl konstnärliga byggnadsritningar som byggnaderna själfva, flertalet (Danmark, Norge, Sverige, Tyskland, Ungern, Österrike) däremot endast de förra. Angående fotografier iakttaga de franska och italienska lagarna tystnad. England, Förenta staterna, Hawaii, Mexico, Monaco och Spanien behandla dem såsom konstverk; Danmark, Finland, Norge, Schweiz, Sverige, Ungern och Tyskland ge dem däremot endast 5 års skyddstid, Japan och Österrike 10; i Finland och Norge gäller detta skydd för öfrigt icke arfvingarna. Principiellt innebär skaparrätten den uteslutande rätten att mångfaldiga, uppföra eller utföra arbetet och att således hindra andra därifrån, att helt eller delvis öfverlåta den åt andra och att rättsligt beifra hvarje intrång i densamma. I tillämpningen af denna princip gör lagstiftningen emellertid vissa inskränkningar och förbehåll, olika beträffande olika slags alster, beroende på dessas olika natur. Så fordrar t. ex. Schweiz, att författare eller kompositör, för att hans alster skall åtnjuta skydd, å detsamma anger de villkor, på hvilka han medger uppförandet eller föredragandet, dock får han icke fordra högre ersättning än 2 proc. af bruttoinkomsten af uppförandet eller föredragandet, och om säkerhet är ställd för denna ersättning, kan tillstånd att uppföra eller föredraga ett redan utgifvet arbete icke vägras. I Danmark, England, Finland, Nederländerna, Norge, Sverige, Transvaal etc. måste kompositören, om han vill förbehålla sig föredraganderätten, tillkännagifva detta på titelbladet. Potpurrier, variationer, fantasier o. d. bearbetningar af musikaliska arbeten anses i några länder (Belgien, Frankrike, Spanien, Tyskland m. fl.) för otillåtna, kompositören har här "rätt till melodien", i flertalet (Danmark, Italien, Norge, Sverige, Österrike o. a.) däremot för tillåtna, om den nya kompositionen utgör ett nytt arbete. I flera länder (Belgien, Frankrike, Mexico, Norge, Spanien o. a.) kan, utan konstnärens samtycke, hans arbete icke efterbildas ens i annan konstart än originalets, en basrelief sålunda icke som målning. I andra länder (Finland, Ryssland, Sverige, Tyskland, Österrike o. a.) är däremot hans samtycke obehöfligt. Italien betraktar efterbildandet i annan konstart som öfversättning, och konstnärens samtycke är sålunda endast i 10 år efter originalets offentliggörande behöfligt. Konstverks begagnande såsom förebild vid industriell tillverkning är, utom i Finland, Mexico och Ryssland, otillåtet. Några länder (bl. a. Finland, Mexico, Sverige och Ungern) medgifva efterbildning af konstverk, som är utställdt på öppen plats eller anbragt å byggnads utsida, Tyskland däremot endast för så vidt efterbildningen sker i annan konstart än originalets. Några länder (t. ex. Danmark, Norge, Tyskland och Ungern) tillåta intagande af efterbildning af konstverk i skrift, förutsatt att denna är det hufvudsakliga och efterbildningen endast afser att upplysa texten. Andra (Finland, Schweiz, Sverige) gå längre, ity att de, oafsedt detta villkor, tillåta sådant intagande i vetenskaplig framställning eller i skrift, som är afsedd att tjäna till bruk vid undervisning. I hvarje fall skall dock konstnärens eller källans namn vid bilden utsättas. Åtskilliga länder (Belgien, Danmark, Finland, Norge, Ryssland, Schweiz, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike) medgifva i undervisningens intresse, att utan författarens eller hans rättsinnehafvares samtycke delar af hans skrift kunna intagas i samlingar af valda prosaiska stycken ("krestomatier") och i allmänhet i för undervisning afsedda arbeten. På några håll medgifvas likaledes dylika utdrag för arbeten, afsedda för gudstjänst eller annat religiöst syfte. För att förebygga missbruk begränsas emellertid här och hvar (i Ryssland, Sverige, Österrike) omfånget af dessa utdrag, eller skall på andra håll (Danmark, Norge) en viss tid ha förflutit efter originalets första utgifvande. Öfverallt fordras för öfrigt vid sådant begagnande, att författarens namn utsättes.