tvetydiga européer, hvilka såsom spekulanter eller i andra mer eller mindre goda syften bosatt sig i landet. Katolikerna af latinsk ritus hafva en ärkebiskop i Alexandria samt två apostoliska vikarier; grekisk-katolska kyrkan har en i Kairo residerande patriark af Alexandria, E., Pentapolis och Etiopien; armenierna bilda församlingar i Alexandria och Kairo, i hvilken sistnämnda stad deras biskop residerar. En katolsk mission har funnits i E. sedan förra hälften af 1500-talet; katolikerna hafva nu kyrkor i många af de större städerna. De protestantiska kyrkorna äro representerade genom tre missioner, genom miss Whatelys skolor, genom de amerikanska unerade presbyterianerna, hvilka med framgång verka särskildt bland kopterna, samt genom engelska kyrkans mission i Kairo (sedan 1882). En utomordentligt välsignelserik verksamhet har utvecklats af miss Whately, hvilken i Kairo, Damiette m. fl. st. grundat 8 protestantiska skolor, i hvilka 300 gossar och 200 flickor, till större delen muhammedanska barn, undervisas. Hon har äfven anlagt sjukhus i Kairo samt diakonisshus i Kairo och Alexandria. — Skolväsendet är i stadig utveckling, ehuruväl folkundervisningen ej står synnerligen högt. Den teologiska högskolan vid El-Asharmoskén i Kairo är den mest betydande i Orienten. Den besökes af studerande t. o. m. från Indien och Central-Asien. Allmänna läroverk, där undervisning meddelas i bl. a. franska, engelska, geografi samt matematik och där barnen få fri kost och undervisning, finnas i Kairo och Alexandria. Äfven specialskolor finnas: kadettskola, sjökrigsskola, ingenjörskola, veterinärinstitut (med stuteri), ett par medicinska läroverk, musikskola och slöjdskola äfvensom ett läroverk för egyptologi. I de islamitiska skolorna undervisas blott gossar. Kopterna hafva en högskola i Kairo och 11 allmänna läroverk på skilda platser, däraf 2 för flickor. Den grekisk-katolska församlingen eger ett lyceum i Alexandria, 2 allmänna läroverk för gossar och ett för flickor. Den franska katolska missionen och de protestantiska sällskapen hafva flerstädes inrättat skolor. Italienarna hafva i Kairo grundat Collegio italiano samt åtskilliga andra skolor. Af tyska skolor märkas: en kyrkskola i Alexandria, ett privatgymnasium och en handelsskola invid nämnda stad samt en mellanskola i Kairo. Bland vetenskapliga institutioner må nämnas Société khédiviale de géographie i Kairo samt det stora Musée égyptien i Gise. — Tidningar på tyska, franska, engelska, grekiska och arabiska utkomma i Kairo och Alexandria. Författning och förvaltning. E. är en lydstat till Turkiet under en arfståthållare, som alltsedan år 1867 bär titlarna "kediv" och "höghet" samt titulerar sig "kediv af E., härskare öfver Nubien, Sudan, Kordofan och Dar-Fur". Ståthållarskapet är ärftligt i rakt nedstigande led. Till Porten betalar kediven årligen 665,041 egypt. pd; numera måste han ock inhämta tillstånd att bygga pansarfartyg. Genom engelska ockupationen 1882 (se nedan) inskränktes kedivens makt särskildt i finansförvaltningen, hvilken står under kontroll af en på Englands förslag af kediven utnämnd engelsk rådgifvare, utan hvars medverkan och bifall ingen finansiell operation får företagas. Han har rätt att taga plats i ministerrådet, men eger ingen verkställande makt. Ministären består nu af 6 departementschefer: för inrikes-, finans-, justitie-, krigsärenden, för allmänna arbeten och undervisning, för utrikesärenden. Ministerposterna beklädas af egypter; inom de olika departementen innehafvas högre ämbeten af européer. — 1 maj 1883 promulgerade kediven en organisk lag, hvarigenom skapades ett antal representativa institutioner, grundade på allmän omröstning i syfte att åstadkomma ett mera konstitutionellt styrelsesätt. Dessa institutioner voro ett lagstiftande råd, en generalförsamling och provinsutskott. Det förstnämnda, bestående af 30 medlemmar (af hvilka 14 utnämnas af regeringen), är en konsultativ korporation i lagstiftningsfrågor, för hvilken hvarje förslag till allmän lag måste framläggas till pröfning, men regeringen är ej tvungen att följa dess råd. De båda andra institutionernas funktioner äro ock af begränsad natur, men inga direkta skatter kunna påläggas utan generalförsamlingens medgifvande; den sammankallas minst hvartannat år. I äldsta tider delades E. i Öfre och Nedre E. (ta-ui, "de bägge länderna"). Tidigt uppträder indelningen i nomos (= distrikt, omgifvet eller begränsadt af kanaler och vattendrag) med särskild förvaltning och kult. Det nuv. E. indelas administrativt i Öfre och Nedre E. Öfre E. omfattar 8 mudirijer (län). Nedre E. har 6 mudirijer. Oberoende af dessa stå städerna Kairo, Alexandria, Damiette, Port Said, Sues och El-Arisch under särskilda guvernörer (mohafez). I spetsen för hvarje mudirije står en mudir, och vid hans sida finnes ett råd ("divan"). Mudirijerna uppdelas i markaz (distrikt l. förvaltningsområden) under ma‘mur, som subordinera under mudiren och hafva sitt säte i en stad. Markaz omfattar ett antal nahije (stads- l. landskommuner) under ledning af ‘omde, öfver hvilka ma‘mur utöfvar omedelbar uppsikt. I de större kommunerna finnas vid sidan af ‘omde en scheik-el-beled (kommunalordförande). De större städerna uppdelas i kvarter under särskilda föreståndare; ett flertal kvarter bildar ett stadsdistrikt under en scheik-el-tumn, som har ma‘murs rang. Mudirerna indrifva skatterna och fungera tillika såsom domare utom i vissa mål, som afgöras af kadin (öfverdomare och ecklesiastikminister). Hufvudstad är Kairo (565,187 inv., 1897), regeringens säte och kedivens residens. Af andra större städer må nämnas (med befolkningssiffra från 1897): 1) i Nedre E.: Alexandria (315,047), E:s viktigaste hamn och handelsplats; Rosette (14,300), hamn; Damiette (31,288), betydande hamn för segelfartyg; Mansura (33,580), fabriksstad; Sagasig (35,715), hufvudort för den egyptiska bomulls- och spannmålshandeln; Tanta (57,289), belägen midt i deltat, stor marknadsplats, och Damanhur (32,122). Vidare må erinras bl. a. om de i deltat liggande, fordom betydande orterna Tanis, Heliopolis, Bubastis, Busiris, Xoïs, Naukratis och Sais. — Vid Sues-kanalen ligga Port Said (42,095), blomstrande handelsstad med stor hamn; Ismaïlieh (7,000) och Sues (17,173), betydande handels- och krigshamn. 2) i Öfre E.: Assuan (13,000), Edfu (14,260), Esneh (13,564), Luksor (7,018), Keneh (24,364), Girge (17,271), Achmim (28,000), Sohag (14,000), Siut l. Assiut (42,012), Minje (20,404), Beni Suef (15,297) samt Medinet el-Fajum (31,262), hufvudstad i prov. Fajum. -st -son. Den inhemska rättskipningen i E. har tack