hvars befolkning är berberisk) samt i ökentrakterna (beduiner). Bland européerna, 112,574 (1897), äro grekerna talrikast; därefter komma italienare, engelsmän (med indier och maltesare), fransmän, österrikare och tyskar. Minoriteten bilda ryssar, amerikaner, belgier och skandinaver. Materiell kultur. Jordbruket är E:s hufvudnäring. Mest odlas hvete och majs, därnäst bomull, hampa, lin och sockerrör. Bomullsodling förekom redan under forntiden, men uppdrefs i stor skala först af Muhammed Ali genom fransmannen Jumel ("jumel-bomull" är den bästa sorten). Under nordamerikanska inbördeskriget nådde bomullsexporten sin höjdpunkt, och ännu är bomull den viktigaste exportvaran. Odlingsbar är all jord, som ligger inom området för Nilens öfversvämning. Genom konstlade medel (kanaler och vattenverk) har man ock lyckats beröfva öknen stora landsträckor. Däraf indelningen i "raiåkrar", som bevattnas af Nilen, och "sjarakiåkrar", på konstgjord väg bevattnade. Medan de förra lämna blott en eller högst två skördar om året, anses tre skördar vara det normala för de senare. På engelsmännens initiativ ha 1899—1903 storartade ingenjörsarbeten pågått strax n. om ön File (i Öfre E.), hvarmed afsågs att föra öfversvämningen fram till ej kultiverad mark. För vetenskapen har företaget haft ödesdigra följder: i midten af jan. 1903 stod File med dess härliga byggnader helt och hållet under vatten. Biskötsel idkas, liksom ock — i östra delen af Nedre E. — silkesmaskodling. Boskapsskötseln omfattar de vanliga husdjuren, men svinafvel bedrifves mycket sparsamt af de infödde. Landet saknar en själfegande jordbrukarklass. Muhammed Ali tillegnade sig enskildas jord för sig och sin familjs räkning (den egyptiske härskarens familjegods kallas sjifliker) samt betungade bönderna (fellaherna) med dagsverksarbete, tvang dem att in natura betala de tryckande skatterna och att sälja sin skörd till regeringen för af denna fastställda pris, hvarjämte han pressade dem till krigstjänst och kanalarbeten. I senare tider hafva fellaherna fått rätt att betala grundskatterna i penningar och fritt förfoga öfver skörden. Sjiflikerna förvandlades 1878 till statsdomän och förpantades till de europeiska makterna såsom säkerhet för deras lån. Dessa statsdomäner omfattade 1891 178,747 har och ligga till större delen i Nedre E., medan de i kedivens enskilda ego befintliga Daira Sanie (212,000 har) mest ligga i Öfre E. Mycken jord tillhör ock moskéerna och skolorna (denna jord, "vakf", hafva engelsmännen tagit i beslag för ockupationskostnader) samt bolag, främst Sueskompaniet, och några stora godsegare, men deras antal har aldrig varit stort. — Bergshandtering en är obetydlig, men lämningar efter urgamla verk tyda på en fordom liflig grufdrift. Natron fås ur de s. k. Natronsjöarna och svafvel vid Röda hafvets strand. — Industrien är oansenlig. Dess medelpunkt är Kairo, där man företrädesvis tillverkar halfsiden, bomullstyg, saffian, snör- och korgmakeriarbeten samt cigarretter. Där finnas äfven skeppsbyggen och kanongjuteri. I Gise fabriceras ammoniak af kreatursspillning. I Minje m. fl. ställen finnas sockerraffinaderier. Den fordom mycket betydande linnetillverkningen i Öfre E. har upphört. Handeln. Exporten, som i medeltal åren 1901—05 hade ett värde af 18,8 mill. egypt. pund, omfattar företrädesvis bomull, bomullsfrön, hvete, majs, ris, bönor, cigarretter, socker, hudar och skinn, elfenben, hartser och strutsfjädrar samt går till allra största delen öfver Alexandria. Införseln uppgick samtidigt i medeltal till 17,8 mill. egypt. pund. Införselvaror äro hufvudsakligen väfnader, garn, droger och kemiska produkter, stenkol, järn- och trävaror. — E:s sjöfart sammanfaller väsentligen med Alexandrias; trafiken i Port Said och Sues är nästan uteslutande transito. Dräktigheten af utklarerade fartyg belöpte sig 1904 till 3,2 mill. ton. Handelsflottan bestod 1905 af 15 ångare om 6,428 ton och 7 segelfartyg om 1,912 ton (utom mindre fartyg). För inrikeshandeln, som förmedlas genom järnvägar, Nilfloden, kanaler och karavaner, äro Tanta, Mansura, Sagasig och Siut af betydelse. — Järnvägarna (inberäknadt militärjärnvägarna i Sudan) hade 1906 en längd af 5,369 km. De viktigaste linjerna äro Kairo—Alexandria, Kairo—Sues och Kairo—Assuan—Wadi Halfa, fortsatt till Abu Hamed, Berber och Kartum. Jan. 1906 invigdes en 523 km. lång järnväg mellan Port Sudan vid Röda hafvet och Berber vid Nilen. Kort därefter öppnades den 222 km. långa linjen Kerme—Abu Hamed, hvarigenom prov. Dongola sattes i direkt förbindelse med hafvet. — Posten befordrade genom 1,081 stationer (1905) öfver 21 mill. bref och brefkort, nära 15 mill. korsband och öfver 1 mill. rekommenderade försändelser. Statens telegraflinjer hade 1905 en längd af 4,150 km. (med 18,264 km. trådar). Stationernas antal var 313. Eastern Telegraph Co. har linjer Alexandria—Kairo—Sues och Port Said—Sues. Telefonlinjernas längd 1905 var 523 km., trådarnas 2,618 km. — Mynt, mått, vikt. Myntenheten är enl. lag 14 nov. 1885 ett pund (= 100 piaster), som väger 8,5 gr. af 0,875 finhet och alltså innehåller 7,4375 gr. rent guld; det motsvarar 18,45 kr. 1 "liten" l. half piaster = 5 millièmes, 1 "stor" "tariffpiaster" = 10 millièmes. I guld präglas pund och napoleoner (1 napoleon = 20 frcs, = 77,2 piaster), men det mesta i E. cirkulerande guldmynt är engelska sovereigns. Af silfvermynt finnas 5 slag, af nickelmynt 4 och af bronsmynt 2. Sedelmynt ha nyligen införts. — Längdmått äro kassabe = 3,55 m., pik = 0,58 m.; fältmått är feddan = 42 ar; mått för torra varor är ardeb = 1,98 hl. — Vikt: 1 kantar = 44,5 kg. — Metersystemet infördes 1875, men de gamla orientaliska måtten och vikterna äro ännu i bruk. Andlig kultur. Enligt 1897 års census voro af E:s befolkning 8,978,775 muhammedaner, 730,162 kristna (608,446 kopter, 53,479 ortodoxa greker, syrier, armenier, 56,343 rom. katoliker, koptiska, syriska katoliker, maroniter och armen. katoliker, 11,894 protestanter) och 25,200 judar. Allra största delen af E:s icke-europeiska befolkning, utgöres af sunnitiska muhammedaner. Bland de fyra sunnitiska sekterna äro sjafiterna och malkiterna talrikast: de förre i Nedre och Mellersta E., de senare i Öfre E. och Nubien. Turkarna hafva anslutit sig till en tredje sekt, hanafiternas. Monofysitisk (jakobinsk) kristendom omfattas af kopterna, hvilkas kyrkospråk är koptiska. Lika varma och passionerade som muslimin äro i sin gudsdyrkan, lika slöa och loja äro kopterna. För öfrigt ega alla möjliga former af kristendom anhängare bland den brokiga samling af delvis högst