Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekströmer (före adlandet Ekström), Karl Johan - Ektasi - Ekthlipsis - Ekthyma - Ektoderm - Ektoparasit - Ektopi - Ektoplasma - Ektotrofisk - Ektropion - Ektypografi - Ektypon - Ekumenisk - E-kur - Ekutuleni - Ekval - Ekwall, Emma Amalia - Ekwall, Knut Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serafimerlasarettet, 1827 t. f. professor i teoretisk
medicin och kirurgi vid Karolinska institutet,
1836 ord. professor i kirurgi vid denna läroanstalt
och 1837 generaldirektör öfver hospitalen samt de
civila lasaretten och kurhusen i riket, med säte
och stämma i Sundhetskollegium, hvars ordförande
han var 1849-60. E. var Svenska läkarsällskapets
sekreterare 1821-29 och dess ordförande 1835-42,
blef 1827 led. af Vet. akad. samt var vid riksdagarna
1828-30 och 1834-35 detta samfunds representant i
prästeståndet. Efter 1836, då han upphöjdes i adligt
stånd, bevistade han, som medlem af riddarhuset,
flera följande riksdagar. E. var en skicklig
och eftersökt läkare, hufvudsakligen kirurg (han
var A. P. Coopers lärjunge), men företrädesvis
inlade han förtjänster som ordnare af landets
medicinalangelägenheter. Hans kända duglighet som
organisatör föranledde Oskar I att vid bildandet af
sin s. k. reformministär (1848) tänka på E. som
chef för Ecklesiastikdepartementet. Enligt en
gängse uppgift var det ärkebiskop K. F. af Wingård,
som afböjde planen. E. författade åtskilliga
tidskriftsuppsatser, årsberättelser och betänkanden
samt utgaf 1818-19 "Medicinsk tidning". 1871 lät
Vet. akad. prägla en minnespenning öfver honom. Se
C. Santessons biografi öfver E. i "Lefnadsteckn. öfver
k. sv. Vet. akad:s efter år 1854 aflidna ledamöter",
bd 2. (R. T-dt.)
Ektasi (af grek. ektasis, utvidgning), patol. anat.,
en sjuklig utvidgning af håligheter inom kroppen,
vare sig att dessa utgöras af rör eller äro på annat
sätt formade. Sålunda betecknar kapillar-ektasi en
utvidgning af de finaste blodkärlen, kapillarkärlen,
alveolar-ektasi en utvidgning af de små bläsor,
alveoler, hvaraf lungorna hufvudsakligen bestå,
bronkial-ektasi en utvidgning af luftrören,
bronkierna, i lungorna, gallgångs-ektasien
utvidgning af de kanaler, som afföra gallan, o. s. v.
A. - y.*
Ekthlipsis, grek. (af ekthlibein, utstöta), språkv.,
utstötning af en eller flera bokstäfver. Jfr Elision.
Ekthyma (af grek. ekthyein, bryta ut), med.,
hudutslag med varfyllda blåsor (pustler). G. F-r.
Ektoderm (af grek. ektos, utanför, och derma,
hud), Yttre groddblad. Se Cell, sp. 1386.
Ektoparasit (af grek. ektos, utanför), bot. och
zool. Se Parasit.
Ektopi, lat. ectopia (af grek. ek, ur, och topos,
läge), med., abnormt läge af ett organ. Ektopi
af testikeln t. ex. betyder, att testikeln ej
intager sitt normala läge i pungen, utan ligger
i den s. k. bråckkanalen eller inuti bukhålan.
G. F-r.
Ektoplasma, histol. Se Endoplasma.
Ektotrofisk, bot. Se Mykorrhiza.
Ektropion, grek. (af ektrepein, bortvända), med.,
utåtvändning af den fria ögonlocksranden eller af
hela ögonlocket. Orsakerna till denna åkomma äro
antingen en betydande ansvällning af ögonlockens
insida, bindehinnan, eller förlamning af den nerv,
som behärskar ögonlockets tillslutningsmuskel, eller
ock ärr i ansiktet, synnerligen efter brännsår, hvilka
genom sin stramning draga ögonlocken utåt. Dessutom
kan ektropion uppkomma såsom en åldersförändring,
orsakad af slapphet i underhudsväfnaden och atrofi af
fettväfnaden. I de mindre graderna kan denna åkomma
vara tämligen omärklig, ehuru tårflöde likväl alltid
är för handen. Är den betydlig, så är den ej endast
i hög grad vanställande, utan kan äfven
blifva ganska farlig för ögat, som därigenom
mister sitt naturliga skydd. Behandlingen
består däri, att man borttager svullnaden
i bindehinnan, om denna är orsaken, hvilket
kan ske utan operation. I öfriga fall fordras
operativa ingrepp, ej sällan ganska sammansatta
kirurgiska åtgärder, s. k. plastiska operationer.
Rsr.*
Ektypografi (af grek. ektypon, se d. o., och
grafein, skrifva, rista), upphöjd metalletsning
(uppfunnen 1804 af Dembour); upphöjdt tryck för
blinda. (Se Relieftryck.)
Ektypon, grek. (plur. ektypa l. ektyper;
af ektypun, göra aftryck, om upphöjdt arbete),
konstarbete, i trä eller sten, med upphöjda figurer.
Ekumenisk (grek. oikumenikos, af oikein, bebo),
vidkommande hela den bebodda världen (oikumene),
allmännelig, t. ex. ekumeniskt möte (concilium
œcumenicum), allmänt kyrkomöte. Jfr Konsilium och
Kyrkomöte.
E-kur, jord- eller berghus, den babyloniske guden Bels
(Baals) tempel i Nippur, det äldsta kända templet
i världen, uppgräfdt af Pennsylvaniauniversitetets
expedition.
Ekutuleni, en Svenska kyrkans missionsstation i
Sululandet. Se Mission.
Ekval (af lat. æqualis, likartad), mus., åtta fots
rörstämma i orgeln. - Ekvalstämmor (lat. voces
æquales), mus., stämmor af enahanda tonomfång,
antingen blott mans- eller blott kvinnoröster.
Ekwall. 1. Emma Amalia E., målarinna,
f. 18 jan. 1838 i Jönköpings län, var 1865-71 elev vid
konstakademien, erhöll 1871 kungliga medaljen och
studerade därefter i München och Leipzig. Hon
har utfört genrebilder, i allmänhet behandlande
ämnen ur hemmets och barnens värld, stundom
ej utan en älskvärd komik, samt porträtt.
Upk.*
2. Knut Alfred E., den föregåendes broder, tecknare,
målare, f. 3 april 1843 i Jönköpings län, var
1860-67 elev vid konstakademien och flyttade 1869
till utlandet, där han bodde i München, Leipzig
och Berlin. Efter 1885 har han varit bosatt i
hemlandet. E. framträdde på 1860-talet som tecknare i
"Ny illustrerad tidning" och äfven som målare, med
små bilder af svensk natur och svenskt folklif. I
Tyskland tecknade han flitigt för tidningar och
tidskrifter. Som tecknare utmärker han sig genom en
betydande kompositionstalang, en ej vanlig förmåga
af karakteristik, stor fyndighet samt - när ämnet
därtill gifvit anledning - en godmodig och stundom
älskvärd komik. Några oljemålningar, som under denna
tid hemsändes till Sverige (Tio minuters uppehåll,
Snöhinder och Däckspassagerare i storm), bära vittne
om den vane tecknarens förmåga, men lida af svagheter
i det rent måleriska. Sedermera egnade sig E., under
ledning af Knaus i Berlin, på allvar åt måleriet och
framträdde med åtskilliga genrebilder, bl. a. Det
gamla paret och Moder med sitt barn före badet
(1877, Nationalmuseum). Han försökte sig äfven i den
större stilen, bl. a. i den bredt målade Välkommen
(en fiskarhustru på en brygga, utställd 1880)
och Vikings kamp med Järnhös (utst. 1885). Tolf
skäligen banala teckningar till Fritiofs saga utkommo
1880. 1879 kallades E. till agré af Akademien för
de fria konsterna. Jämte sin hustru och sina barn,
som alla äro musikaliskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
