Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldforsen - Eldfärg - Eldförsvar - Eldh, Samuel Larsson - Eldh, K - Eldh, Karl Johan - Eldhandvapen - Eldhrimnir - Eldhöjd - Eld i våningen - El-Djem - El-Djezeri - El-Djezire - El-Djib - Eldkula - Eldkvarn - Eldledning - Eldledningsanordningar - Eldlinje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kg. trämassa till ett värde af 276,900 kr. Arbetsstyrkan
var s. å. 74 män och 7 kvinnor.
Eldfärg, tekn., benämning å bestrykningsmedel,
som äro afsedda att skydda trävirke mot eld; de
hindra träet att lätt antändas och att brinna med
låga samt kunna därigenom höja träkonstruktioners
gemenligen ringa brandsäkerhet. Dylika
bestrykningsmedel bestå t. ex. af oljefärger försatta med
pulveriserad asbest, täljsten o. d. eller af vattenglas,
i hvilket färger blifvit inrörda (se Brandkitt).
– Eldfärg betecknar äfven stundom till
målning af metaller afsedd färg, som ej förändras
vid upphettning, t. ex. grafit.
Eldförsvar, krigsv., betecknar, i motsats till
försvar med blanka vapen, det afvärjande af fientligt
anfall, som man söker åstadkomma medelst
användande af eldvapen. Se Eldstrid. C. O. N.
Eldh, Samuel Larsson. Se Stierneld.
Eldh, K. Se Eld.
Eldh, Karl Johan, skulptör, f. 10 maj 1873
i Film, Uppsala län. Fattigmans barn, måste han
från sitt 13:e år själf förtjäna sitt bröd, studerade
någon tid på Tekniska skolan i Stockholm, arbetade
som ornamentsbildhuggare vid restaureringen af
Uppsala domkyrka, reste till Paris 1895, fick några
lektioner af Injalbert och studerade anatomi i École
des beaux-arts. Snart började han utställa på
salongen och i hemlandet på Konstnärsförbundets
utställningar såväl statyer och bystgrupper som
modernt hållna statyetter. Bland hans arbeten märkas
Eva (1899, i brons), Moderssorg (en kvinna, som
kastat sig ned öfver sitt döda barn, 1899, i marmor
1902, Glyptoteket i Köpenhamn), kvinnostatyn
Linnea (1899, senare utförd i marmor, Stockholms
högskola), Oskulden (kvinnostaty i marmor,
Parissalongen 1900), Förtviflan (i marmor 1901),
Förlåtelse (bystgrupp, en ung flicka hviskar sin
hemlighet i sin moders öra, 1902), Moder (staty af en
arbetarhustru, 1902), Daggkåpa (i marmor,
Parissalongen 1902, där äfven den här ofvan nämnda
"Moderssorg" utställdes och där E. erhöll en
medalj), gruppen Vid natthärbärget (1903), Afton
(en bondkvinna, som uttröttad af arbetet blifvit
sittande i sömn ute på åkern, utställd 1904),
Uppståndelsen (altarrelief, Hagalunds kyrka 1905),
Allegorisk grupp och reliefer för Nordiska museets
nybyggnad (i granit, 1905). Dessutom flera statyetter:
Nymf, Anna (dansande liten flicka), "Femme de
trottoir", Klädeshandlare, Modellen, och porträttbysten
Oskar II (1901, i Svenska ministerhotellet i
Paris), M:lle Eda (s. å.), "Ett minne" (s. å.),
Brita (Upplands nation, Uppsala), Germaine, August
Strindberg (monumentalbyst i brons 1905, Nationalmuseum),
Adolf Hedin på dödsbädden (reliefb.,
s. å.), Gustaf Fröding (1906), flera kamratporträtt,
däribland Rikard Bergh (1905, Göteborgs
museum). En byst finnes i Konstmuseet i Köpenhamn.
G-g N.
Eldhandvapen. Se Handeldvapen.
Eldhrimnir. Se Eldrimne.
Eldhöjd, artill., kallas vid artilleripjäser eldrörets
höjd öfver uppställningsplatsen och bestämmes
sålunda af lavettagets konstruktion. Vid fartygs- och
kustfästningskanoner betecknar man med eldhöjd
äfven eldrörets höjd öfver vattenytan. E. N.
Eld i våningen, fortif. Se Etage 2.
El-Djem, köping i Tunisien. Se Djem.
El-Djezeri, arabisk historieskrifvare. Se Ibn
el-Athïr.
El-Djezire ("ön"), arabiskt namn på Mesopotamien
och på Algeriet.
El-Djib, by i Palestina, det forna Gibeon.
Eldkula, meteor. Tvenne alldeles skilda slag af
eldkulor förekomma, nämligen de, som förorsakas
af meteorer (främmande himlakroppar, hvilka råka
in i jordatmosfären), samt elektriska eldkulor
l. kulblixtar. När en eldkula af det förra slaget,
det ojämförligen mest vanliga, först framträder,
visar den sig som en ljuspunkt eller såsom en
liten molnfläck, hvilken hastigt blir lysande,
eller såsom ett parallellt ljust band eller en
strimma, stundom såsom flera sådana, hvarur under
rörelsen en lysande massa liksom upprullas. Banan
är vanligen bågformig, hvaraf man sluter till
en tangentiell och en attraherande kraft. Massan
förstoras hastigt och utbildas till en kula, som
utkastar lågor, rök och gnistor. Ofta drager den
efter sig en svans, som närmast bakom kulan synes
bestå af bakåt tillspetsade flammor samt längre bort
af en rökaktig materia. Såväl storlek som form och
färg omväxla för öfrigt i oändlighet. Fördelaktigast
observeras naturligtvis eldkulorna efter mörkrets
inbrott. Vid dager kunna endast de allra största
och ljusstarkaste uppfattas med ögat. Till sist
springer kulan vanligen sönder med en stark knall
och luftskakning. Eldkulor af detta slag äro således
ingenting annat än stjärnfallsmeteorer, hvilka
nå atmosfärens lägre, tätare lager och genom sin
storlek framkalla en starkare ljus- och ljudeffekt
än flertalet af stjärnfallsmeteorerna, hvilka i
allmänhet kunna antagas hafva en ganska obetydlig
massa. Då eldkulorna kunna synas äfven under dagen,
måste deras ljus vara ganska intensivt. När solen är
under horisonten, upplyses hela det område, som en
eldkula öfverfar, med ett sken, hvilket stundom vida
öfverträffar fullmånens. Se vidare Meteorstensfall
och Stjärnfall. Om eldkulor af det andra slaget,
kulblixtar, se Blixt. L. A. F.*
Eldkvarn, under förra hälften af 1800-talet benämning
på ångkvarn.
Eldledning, artill., är en batteribefälhafvares
eller högre befälhafvares verksamhet i att leda
eldgifning med artilleripjäser. Man brukar indela
eldledningen i taktisk och teknisk. Den förra
afser i allmänhet att fördela målen mellan de olika
artilleristiska enheterna äfvensom att gifva dessa
enheter olika stridsuppgifter. Den senare åter afser
att med de tekniska hjälpmedel, som stå till buds,
söka på bästa sätt lösa den förelagda uppgiften.
E. N.
Eldledningsanordningar, artill., alla de tekniska
anordningar och hjälpmedel, som tjäna till
att underlätta eldledningen (se d. o.), såsom
afståndsmätare, telefonapparater, orderapparater,
talrörsanordningar m. m. Dylika anordningar äro
särskildt vid fartyg och permanenta befästningar af
stor betydelse, enär bestyckningen där i allmänhet
är så uppställd, att en befälhafvare utan ett i
tekniskt afseende väl ordnadt eldledningsväsende
är urståndsatt att till största möjliga
utsträckning utnyttja sitt artilleris eldkraft.
E. N.
Eldlinje, fortif., dels ett bröstvärns inre öfre kant,
från hvilken försvararnas eld utgår (se Bröstvärn 3),
dels den linje, som i eldstrid varande trupper bilda.
L. W:son M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
