Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 175-176 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldorado - Eldpall - Eldprof - Eldria - Eldrimner - Eldrum - Eldrumskorpral - Eldrund - Eldrör - Eldsalamandern l. Landsalamandern - Eldsberga - Eldsdyrkare - Eldskär - Eldslandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i synnerhet genom Orellano, Pizarros följeslagare,
och ett flertal expeditioner utsändes för att
upptäcka E., bl. a. af Gonzalo Pizarro, Filip
von Hutten (1541-45) och Walter Raleigh (1595,
1597 och 1617). Indianernas ortsbestämningar voro
alltid så sväfvande, att guldsökarna föranleddes till
vidsträckta ströftåg öfver Syd-Amerikas fastland, på
hvilka de gjorde jordkunskapen viktiga tjänster. Jfr
Langegg, "Geschichte der entdeckungsreisen nach dem
goldland E." (1888).

Eldpall. Se Eldstad, sp. 182-183.

Eldprof. 1. Undersökning genom eld af en kropps
äkthet. - 2. Ett slags ordalier (se d. o.).

Eldria. Se Ria.

Eldrimner (isl. Eldhrimnir),nord. myt., den kittel,
i hvilken galten Särimners kött kokas.

Eldrum, Pannrum, sjöv., rum ombord, som innesluter
ångpanna. Å större fartyg finnas flera med vattentäta
skott åtskilda eldrum, hvartdera vanligen inrymmande
2-4 stora ångpannor. H. W-l.

Eldrumskorpral, sjöv., förhandsman i eldrum.

Eldrund, sjöv., undersökning, "rund", som det åligger
vakthafvande officern ombord å örlogsfartyg att
nattetid hvarje halftimme låta göra för att tillse
ordningen, särskildt att otillåten eld ej brinner
samt att posterna äro vaksamma. Den "rund", som det
åligger fartygets sekond att hvarje afton förrätta för
att tillse, att anbefalld ordning iakttages, kallas
numera eldvisitation. H. W-l.

Eldrör, milit., den del af ett eldvapen, hvari den
drifvande kraften utvecklas och kulan erhåller sin
riktning. Vid handeldvapen kallas eldröret pipa och
vid tunga eldvapen kanon, mörsare eller haubits.
De tre sista benämningarna beteckna dock allmänt
hela eldvapnet. Om eldrörsrekyl se Lavettage.
W. G. B.*

Eldsalamandern l. Landsalamandern, Salamandra
maculata, zool. Se Amfibier.

Eldsberga, socken i Hallands län, Tönnersjö
härad. 4,818 har. 1,452 inv. (1905). E. bildar med
Tönnersjö ett konsistoriellt pastorat i Göteborgs
stift, Laholms kontrakt.

Eldsdyrkare, vilseledande beteckning för
Mazdareligionens anhängare i Persien och
Indien. Elden, liksom jorden och vattnet,
kallas af dem helig och intager en mycket viktig
plats såsom renande och djäfvulsfördrifvande
i deras kult. Men Atar, eldens genius,
är underordnad Ahura Mazda. Se Parsism.
N. S.

Eldskär, fordom befäst holme i Finland, 3 km. s. ö. om
Hangö udd. Se Hangöbefästningarna.
L. W:son M.

Eldslandet (sp. Tierra del Fuego, eng. Fuegia),
ögrupp vid södra spetsen af Syd-Amerika, skild från
fastlandet genom Magalhães’ sund, mellan 52° och 55°
59’ s. br. samt 74° 50’ och 63° 40’ v. lgd. Arealen
uppgifves till 73,746 kvkm., däraf hufvudön, det
egentliga E., upptager 48,114 kvkm. - Den först 1830
upptäckta Beaglekanalen, s. om hufvudön, skiljer denna
från en rad af större och mindre öar och ögrupper:
Nueva, Lennox, Navarin (2,480 kvkm.), Hoste (6,600
kvkm.) med halfön Hardy - hvars sydligaste spets
kallas "Falska kap Hoorn" (sp. Cabo falso de Hornos)
-, Gordon, Londonderry och Stewart. Väster om hufvudön
ligga Dawson (1,320 kvkm.), Clarence (2,750 kvkm.),
S:ta Ines och Desolation (8,000 kvkm.).
Söder om Navarin, på andra sidan om Nassau-bukten,
ligger Wollaston (495 kvkm.) och s. om denna den
vanligen under namnet Hermiteöarna sammanfattade
ögrupp, till hvilken bl. a. höra Deceit, Herschel,
Hall, Hermite och Horn l. Hoorn (16 kvkm.). Den
sistnämnda, som är den sydligaste i arkipelagen
och skild från de båda förstnämnda genom S:t
Francisbukten, är en nästan lodrätt till 424 m. höjd
ur vågorna uppstigande svart, kal klippmassa, kallad
Kap Hoorn (55° 59’ s. br.). Den östligaste ön i
arkipelagen är Los-Estados l. Statenland (640 kvkm.),
skild från hufvudön genom Le-Mairesundet. Alla öarna
äro, liksom kusten af fastlandet, sönderskurna af
bukter och smala
fjordar samt uppfyllda af berg (jfr fig. 1).

Fig. 1. Bukt vid Gordonön i södra Eldslandet.

Med sina
taggiga spetsar sträcka sig bergen högt upp i den
eviga snöns region, hvars nedre gräns ligger 900-
1,150 m. ö. h.. I deras rämnor skjuta glaciärerna
ända ned i fjordarna. De högre sluttningarna
äro betäckta med torfmossar, de nedre afsatserna
med täta skogar. Äfven på de mindre öarna finnas
höjder af 1,000 m. Ögruppen är bergigast i sin
västra del, som utgör en fortsättning af Anderna. -
Själfva hufvudön har en tämligen enformig östkust
med endast en större bukt, San Sebastian bay; i
n. och v. inskjuta från Magalhães’ sund Lomas- och
San-Philipvikarna samt västligare Bahia Inútil och den
djupa fjorden Admiralty sound. Södra kusten, som genom
Beaglekanalen är skild från de sydligare mindre öarna,
har inga djupare inskärningar. På E. finner man enligt
Nordenskjöld "tvenne naturer, som äro så vidt skilda,
som vore det olika världsdelar. I n. ö. ligga de öppna
stäpperna, bevuxna med stripigt gräs och låga buskar
och öfversållade af grunda sjöar med ett som oftast
salt vatten". I s. v. har man ett regnrikt, bergigt
land. Östra delen är en fortsättning af Patagoniens
pampas, västra och södra af Anderna. Höjdskillnaden är
därför stor mellan sydvästra och nordöstra delarna. I
den förra nå Monte Sarmiento 2,070 m. och Mount Darwin
2,150 m., medan den senare är ett platåland, som
sänker sig mot n. ö. och aldrig når öfver 1,000 m.,
i regel icke öfver 300 m. Äfven geologiskt motsvarar
E. Syd-Amerikas fastland. Bergen i v. och s. bestå
af granit och kristalliniska skiffrar; närmast
n. om dem träffas mesozoiska skiffrar, medan den
jämnare nordöstra delen har ett underlag af tertiära
aflagringar, täckta af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>