Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfenbenstistel - Elffors, Antoinette Terese - Elfgrimar - Elfkarleby - Elfkarleö - Elf leile wa-leile - Elfros - Elfsbacka - Elfsborg - Elfsborgslän - Elfsborgs lösen - Elfsborgs regemente - Elfsby - Elfsered - Elfsnabben - Elfsyssel - Elfsåker - Elfte axiomet - Elfvagrimar - Elfva tusen jungfrurs dag - Elfvestad - Elfvestorp - Elfving, Anders E. - Elfving, Nere Albert E. - Elfving, Fredrik Emil Volmar - Elgar, sir Edward
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elfenbenstistel, bot. Se Tistel.
Elffors, Antoinette Terese, teaterdirektris, född
Öberg, f. 30 nov. 1823 i Stockholm, d. där 17 april
1905, blef elev vid k. teatern 1837, anställdes 1842
vid Nya teatern (A. Lindebergs) i Stockholm och 1846
hos teaterdirektören L. E. Elfforss, med hvilken
hon s. å. ingick äktenskap. Efter sin mans 1869 timade
död förestod hon med mycken heder till 1889 hans
teatertrupp, som mestadels uppträdde i landsorten,
och 1889-92 var hon engagerad vid Aug. Lindbergs
sällskap. Icke blott som teaterledarinna, utan äfven
som skådespelerska i den högre genren och än mer i
rättframma komiska roller förvärfvade hon sig mycket
erkännande. Bland hennes roller må nämnas Margareta
Leijonhufvud i "Kung Märta", Adrienne Lecouvreur,
Lona Hessel i "Samhällets pelare", Mutter på Tuppen
i "Fredman och Ulla Winblad" samt Änkan Silléry i
"Niniche".
E. F-t.
Elfgrimar. Se Älfvagrimar.
Elfkarleby. Se Älfkarleby.
Elfkarleö. Se Älfkarleö.
Elf leile wa-leile (riktigare Alf etc.), det arabiska
namnet på den österländska sagosamlingen Tusen och
en natt (se d. o.).
Elfros. Se Älfros.
Elfsbacka. Se Älfsbacka.
Elfsborg. Se Älfsborg.
Elfsborgs län. Se Älfsborgs län.
Elfsborgs lösen. Se Älfsborgs lösen.
Elfsborgs regemente. Se Älfsborgs regemente.
Elfsby. Se Älfsby.
Elfsered. Se Älfsered.
Elfsnabben. Se Älfsnabben.
Elfsyssel. Se Älfsyssel.
Elfsåker. Se Älfsåker.
Elfte axiomet. Se Parallell.
Elfvagrimar. Se Älfvagrimar.
Elfva tusen jungfrurs dag. Se Ursula.
Elfvestad. Se Älfvestad.
Elfvestorp. Se Älfvestorp.
Elfving. 1. Anders E., väckelsepredikant,
f. 1 jan. 1745 i Ålems socken, Kalmar län, d. 31 mars
1772 i Stockholm, blef student i Uppsala 1762,
prästvigdes 1767, hade därefter anställning dels såsom
adjunkt, dels som nådårspredikant i Kalmar stift,
sist i Ljungby, sedermera (större delen af år 1771)
såsom guvernementspredikant i Pommern och slutligen
såsom predikant vid artillerikyrkan i Stockholm. -
Under sin studenttid gjorde E. personlig bekantskap
med den stränge lagpredikanten P. Murbeck och
mottog af honom intryck, som blefvo bestämmande
för hans utveckling. Under sin korta verksamhet som
präst ådagalade han brinnande nit och högst ovanlig
förmåga som andlig folktalare. Han "förkunnade ordet
med en obegriplig kraft, som trängde till allas
hjärtan". Också strömmade alltid stora folkskaror
till de kyrkor, i hvilka han predikade. På flera
af de orter, där han verkade som präst, lefver
hans minne i traditioner, hvilka delvis erinra om
helgonlegender. Redan under hans lifstid utgåfvos
några strödda predikningar, bland hvilka hans
afskedspredikan i Ljungby 1 sönd. i advent 1770
(nära fyra tryckark). 1854 utgafs en årgång af hans
högmässopredikningar, Christlig huspostilla (5:e
uppl. 1875), jämte en lefnadsteckning öfver E. af
J. A. Almqvist.
2. Nere Albert E., sonson till den föregåendes
broder, krigare, ämbetsman, f. 8 febr. 1832 i Växjö
landsförsamling, d. 4 mars 1891 i Stockholm. Han
var maj-juli 1850 kadett vid krigsakademien på
Karlberg, blef 1851 student i Uppsala och sedermera
civilingenjörselev samt biträdde såsom sådan vid
hamnbyggnaderna i Vadstena och Kalmar. 1855 begaf
han sig till Nord-Amerika, där han sysselsatte sig
med kartritning, tills han 1861 blef löjtnant vid
48:e infanteriregementet (New York volunteers). 1863
befordrades han till kapten, 1864 till major
och öfverstelöjtnant samt 1865 till öfverste i
armén. I nordamerikanska inbördeskriget (1861-65)
deltog han i sjutton bataljer och stormningar
(oberäknadt skärmytslingar och smärre strider),
fick tvenne gånger hästen skjuten under sig och
blef en gång sårad i benet. Vid stormningen af Fort
Fisher 1865 kommenderade han en brigad, hvilken han
sedermera förde till Wilmington, där han sistnämnda
år förlorade ena benet. S. å. tog han afsked ur
den amerikanska krigstjänsten, och 1866 återvände
han till Sverige. 1866-72 var han lärare i engelska
språket vid krigsakademien på Karlberg, 1868 blef han
Förenta staternas vice konsul samt 1871 deras konsul i
Stockholm och 1869 generalkonsul för Liberia. 1872-79
idkade han grosshandel med amerikanska maskiner,
särskildt med skördemaskiner, hvilkas bruk han införde
i Sverige. E. författade bl. a. en uppsats med titeln
Om förslagen till en kanal mellan Atlanten och Stilla
hafvet (i "Geografiska sektionens tidskr.", 1880).
(L. W:son M.)
Elfving, Fredrik Emil Volmar, finsk botanist, f. 9
dec. 1854 i Ekenäs, blef student 1870, filos. kandidat
1874 och licentiat 1879, utnämndes 1880 till amanuens
vid universitetets botaniska museum i Helsingfors och
1881 till docent i botanik, hvarefter han 1892 blef
professor i ämnet. Sina tidigare studier egnade E. åt
algerna, särskildt de finska desmidiaceerna och deras
systematik. E:s hufvudintresse har dock varit riktadt
på växtfysiologiska undersökningar, hvilkas resultat
rönt uppmärksamhet inom den vetenskapliga världen. Hit
höra hans arbeten Studier öfver geotropiska
växtdelar (akad. afh. 1879), Beitrag zur kenntniss
der einwirkung der schwerkraft auf die pflanzen
(1880), Ueber die wasserbewegung im holz (1882),
Ueber physiologische fernwirkung einiger körper
(1890), Studien über die einwirkung des lichtes
auf die pilze (s. å.) m. fl. Efter sin utnämning
till professor har E. hufvudsakligen sträfvat att
upphjälpa den akademiska undervisningen i ämnet ur
det förfall, hvari den råkat. I sådant syfte har han
utgifvit arbetena De vigtigaste kulturväxterna (1895;
2:a uppl. 1898) och en lärobok i botanik Kasvitieteen
oppikirja (1903-04). Vidare har E. utgifvit ett arbete
Om kulturväxterna i Finland (1897). Under hans ledning
uppfördes ett nytt storartadt hus för universitetets
botaniska institution. E. var generalsekreterare vid
nordiska naturforskar- och läkarmötet i Helsingfors
1902. 1895 blef han led. af Fysiogr. sällsk. i Lund.
T. C.
Elgar [e’lgö], sir Edward, engelsk tonsättare,
f. 2 juni 1857 nära Worcester, öfvergaf påbörjade
universitetsstudier för att med all ifver utbilda sig
till musiker, hvilket han ovanligt nog gjorde helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
