Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 391-392 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elgar, sir Edward - Elgarås - Elgersburg - El-Ghor - Elghult - Elgin - Elgin - Elgingalleriet - Elgin marbles - Elginshire - El-Golea - El gran Chaco - El-Grao - Elgsjö - Elgström, Per

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hållet på egen hand, hvad det teoretiska
beträffar. Han blef 1882 konsertmästare i Worcesters
orkesterförening och efterträdde 1885 sin far som
organist vid samma stads katolska S:t Georgs-kyrka,
men uppgaf bägge värfven 1889, då han gifte sig, och
har sedan fört den oberoende tonsättarens lif.

Hans flesta alster äro första gången framförda vid de stora
engelska musikfesterna. Från början af 1900-talet
har E. med sina kompositioner snabbt slagit igenom,
och hans framgångar på kontinenten lärde engelsmännen
att inse, hvilken ovanlig tonsättare de ega i E., med
den påföljd att han kreerats till hedersdoktor vid
flera brittiska och amerikanska universitet samt undfått
adelskap (1904). E. väckte ingen större uppmärksamhet
med sina tidigare alster, vare sig kantaterna
The black knight (1892),
From the
bavarian highlands (1895) och
King Olaf (1896) eller oratoriet
Lux Christi (s. å.) och
Te deum (1897),
men i konsertuvertyren
Cockaigne (1901; "Gatulif i London", introd. i Stockholm 1903)
yppade sig en modernt färgstark orkesterbehandling,
och oratoriet
Dream of Gerontius (1900; "Gerontius’ dröm", utf. i Stockholm 1904)
framstod som ett egenartadt verk icke blott genom sinnrik
kontrapunktik och kraftiga kontraster, utan än mer genom
sin katolska rökelsedoft och transcendentala mystik.
1903 följde tvåaftnarsoratoriet
The apostles,
hvars text E. på ett själfständigt sätt sammanställt
efter bibeln; verket anträdde raskt sin rundfärd till
de större musikcentra. Hans nyaste oratorium,
The kingdom,
utfördes 1906 i Birmingham. E. har skrifvit äfven
orkesterdikter
(Sea pictures, 1899,
In the south, 1904),
stycken för stråkorkester, variationer för
orkester (1899), sånger, pianoetyder m. m.
1906 blef han led. af Mus. akad.

^{E. F–t.}

Elgarås. Se Älgarås.

Elgersburg, by i hertigdömet Sachsen-Gotha,
vid norra foten af Thüringerwald, 560 m. ö. h.
1,192 inv. (1900). Tillverkning af porslin,
termometrar och glasinstrument. Sanatorium och tre
kallvattenkuranstalter. Öfver 2,000 kurgäster.

^Ln.

El-Ghor. Se Asien, sp. 156, och Döda hafvet.

Elghult. Se Älghult.

Elgin [e’ldʃin]. 1. (Förr Moray) Grefskap i
mellersta Skottland, är omgifvet af Morayfirth samt
grefsk. Banff, Inverness och Nairn. 1,235 kvkm. 44,800
inv. (1901), 36 på 1 kvkm. Med undantag af den
jämna och fruktbara kuststräckan är grefskapet
genomskuret af berg, men har goda betesmarker
i dalarna. Åkerbruk och boskapsskötsel. De
viktigaste vattendragen äro Spey, Lossie och
Findhorn. – 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid
floden Lossie. 8,260 inv. (1901). Ruinerna af den
praktfulla, 1390 förstörda katedralen äro bland de
vackraste i Skottland. – 3. Stad i nordamerikanska
staten Illinois, vid Fox river och järnvägen
Chicago–Milwaukee–S:t Paul railway, 56 km. n. v. om
Chicago. 22,433 inv. (1900). Dårhus. Tillverkning af
fickur, ost, smör och kondenserad mjölk.

(^{J. F. N.})

Elgin [e’ldʃin], engelsk earltitel inom släkten
Bruce (se d. o.).

Elgingalleriet [e’ldʃin-]. Se Elgin marbles.

Elgin marbles [e’ldʃin ma’bəls], eng.,
Elgingalleriet, konsth., en i British museum
(i London) befintlig samling af forngrekiska
skulpturverk, hvilka i början af 1800-talet
af lord Th. B. Elgin sammanbragtes i Grekland,
hufvudsakligen från Akropolis i Aten. Med stöd af
en storherrlig ferman företog sig E. att nedtaga
de flesta af gafvelfigurerna, de bäst bibehållna
metop-plattorna och en stor del af relieferna å
cellaväggen i Parthenon – ett förfarande, som i
hög grad fördärfvade denna monumentala byggnad –,
vidare en af karyatiderna på Erechtheions södra
sida, åtskilliga marmorplattor från Niketemplets
fris, Dionysos’ staty från det på Akropolis’ södra
sluttning belägna Thrasyllosmonumentet jämte andra
bildverk och en mängd inskriftstenar. Hela samlingen
inköptes 1816 af engelska regeringen för omkr. 630,000
kr. och införlifvades med British museum. Se vidare
Bruce, Thomas.

Elginshire [e’ldʃinʃiə], grefskap. Se Elgin 1.

El-Goléa ("lilla fästningen"), oas och stad
i algeriska Sahara, vid förbindelselinjen
mellan Alger öfver Laghouat till Tuat och
Timbuktu. Omkr. 2,000 inv. Sedan 1898 är till
E. förlagdt det militärkommando, som förr låg i
Ghardaia, och E. är stödjepunkt för fransmännens
företag i algeriska Sahara.

El gran Chaco [tʃa’kå], område i Syd-Amerika. Se Chaco 1.

El-Gráo, hamn. Se Valencia.

Elgsjö, ö i Finland. Se Älgsjö.

Elgström, Per, skald, föddes 24 dec. 1781 på Älgaryd,
Tolgs socken, Kronobergs län, som oäkta son till en
piga. Han erhöll understöd till sin skolgång i Växjö,
hvarifrån han 1799 blef student i Uppsala. För att
skaffa sig uppehälle antog han flera konditioner
och var en tid biträde hos bokhandlar Wiborg i
Stockholm, promoverades 1809 till filos. doktor och
ingick s. å. i ecklesiastikexpeditionen, där han
1810 vardt kopist, öfveransträngning och försakelser
hade emellertid hastigt undergräft hans aldrig starka
kroppskonstitution, och han afled i Stockholm redan
28 okt. 1810. I slutet af 1807 gjorde E. bekantskap
med Atterbom och den lilla krets, som bildat sig kring
honom. E., som i yngre år skrifvit vers (med Kellgrens
senare kärlekslyrik till förebild), hade öfvergifvit
poesien för teologiska spekulationer, men rycktes med
af sina unga kamraters poetiska hänförelse och blef,
näst Atterbom, Auroraförbundets egendomligaste och
alsterrikaste skald. Visionär och lifligt intresserad
af den mystiska filosofien, har E. en viss frändskap
med den tyske skalden Novalis, som äfven tillhörde
hans älsklingsläsning, samt med Stagnelius. I E:s
dikter finnes städse ett metafysiskt element, som
stundom till och med blir öfvermäktigt; han betraktade
sinnevärldens former endast som symboler, och hans
grundstämning är längtan till en högre värld. Lidelse
och fantasi, vemod och välljud utmärka E:s poesi,
med hvilken allmänheten först gjorde bekantskap i
"Polyfem" och "Phosphoros". I en mycket lyrisk stil
skref han sina båda fosterländska ströskrifter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>