Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 427-428 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellips - Ellipsograf - Ellipsoid - Elliptisk - Elliptisk funktion - Elliptisk polarisation - Ellis, Charles Rose E. - Ellis, George James Welbore Agar-E. - Ellis, Charles Augustus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullständigare, emedan både talet och skriften af olika skäl
städse utelämna en del mindre viktiga moment, sådana,
som kunna "underförstås". Ellipserna spela en viktig
roll genom sin praktiskhet (de spara tid) och genom
sin ökning af uttryckssättets sammanträngdhet. -
Jfr E. Tegnér d. y., "Om elliptiska ord" (i
"Forhandlinger på det 2:det nordiske filologmöde",
1881), och A. Noreen, "Vårt språk" V: 77 ff. (1904).
R-n B.

2. Geom., en kroklinje (A C A₁ C₁), så beskaffad,
att summan af afstånden från hvarje punkt på densamma
till tvenne fasta punkter är konstant, d. v. s. alltid
lika. De fasta punkterna (B, B₁) kallas brännpunkter
(foci), och afstånden mellan en ellipspunkt och
brännpunkterna få namn af brännpunktsradier
(radii vectores; PB, PB₁).

I
öfverensstämmelse med denna definition kan ellipsen,
medelst en tråd, uppritas på följande sätt. Ändarna
af tråden, hvars längd bör vara lika med summan af
radii vectores, fästas i brännpunkterna, hvarefter
tråden hålles spänd medelst ett stift, som föres
omkring. Vid denna rörelse beskrifver stiftet
en ellips. Den räta linje, som går genom de båda
brännpunkterna, kallas ellipsens större axel (A
A₁). Den mindre axeln
(C C₁) skär den större midt
i tu under räta vinklar. Axlarnas skärningspunkt är
ellipsens medelpunkt. Afståndet mellan brännpunkterna,
uttryckt i den större axeln såsom enhet, kallas
ellipsens excentricitet, och ju mindre detta
förhållande är, dess mera närmar sig ellipsen en
cirkel. Cirkeln kan betraktas som en ellips, hvars
brännpunkter sammanfalla eller hvars excentricitet är
noll. Kallas den större halfaxeln a, den mindre b,
så är ellipsens yta pi ab (pi = 3,14159). Ljusstrålar,
som utsändas från den ena brännpunkten, återkastas
från ellipsens periferi (tänkt såsom speglande) till
den andra. Däraf namnet brännpunkt, focus. Ellipsen
är en af de s. k. koniska sektionerna (se d. o.) och
uppkommer därigenom, att ett plan genomskär konens
alla alstringslinjer. - I astronomien spelar
ellipsen en viktig roll. Enligt Kepler röra sig
nämligen planeterna i elliptiska banor, hvilkas
ena brännpunkt sammanfaller med solens medelpunkt.
A. M-y.*

Ellipsograf, mat., instrument (se fig.), hvarmed
ellipser kunna uppritas.

Ellipsograf

Ellipsoid, mat., en buktig yta af 2:a graden, med tre
i allmänhet olika axlar (jfr fig., axlarna A A₁, B B₁
och C C₁). Genomskärningen med ett plan är alltid en
ellips. Om två axlar äro lika stora, kan ytan anses
uppkomma därigenom, att en ellips svängt sig omkring
sin ena axel. En sådan yta kallas
rotationsellipsoid eller sfäroid. Den är afplattad eller
förlängd, allteftersom svängningen sker omkring
ellipsens mindre eller större axel. Jorden äfvensom
himlakropparna i allmänhet hafva
tillnärmelsevis formen af afplattade sfäroider.

A. M-y.*

Elliptisk (jfr Ellips). 1. Geom., som hör till eller
har formen af en ellips, långrund. - 2. Språkv.,
som innehåller förkortning af ord eller ordfogning.

Elliptisk funktion, mat., en klass af entydiga
funktioner, som genom sina märkvärdiga egenskaper och
användningar inom den tillämpade matematiken intager
ett framstående rum inom analysen. De elliptiska
funktionerna härledas alla ur en viss funktion p(u),
som satisfierar differentialekvationen

[p’(u)]² = 4 p³(u)-g₂p(u)-g₃, där g₂ och g₃ äro
vissa konstanter, på sådant sätt att hvarje elliptisk
funktion är en rationell funktion af p(u) och
p’(u). Den fundamentala egenskapen hos de elliptiska
funktionerna är, att de besitta ett algebraiskt
additionsteorem, d. v. s. att funktionens värde
för ett argument u+v kan algebraiskt uttryckas
genom funktionens värden för de särskilda
argumenten. Sålunda gäller för funktionen p(u) att

[[Elliptisk funktion, mulighet A:]]

p(u+v) = 1/4[[p’(u)-p’(v)]/[p(u)-p(v)]]² - p(u) - p(v).

[[Elliptisk funktion, mulighet B:]]

p(u) (etc.) 1/4

[

p’(v) (etc) ––––––- p(u) (etc)

]2

- p (etc)

Teorien för de elliptiska funktionerna är till sin
väsentligaste del utbildad af Abel och Jacobi. I. F.

Elliptisk polarisation, fys. Se Dubbelbrytning och
Polarisation.

Ellis, engelsk adelssläkt.

1. Charles Rose E., 1:e baron Seaford,
politiker, f. 1771, d. 1845, ärfde efter en
aflägsen släkting stora västindiska plantager och
var i underhuset (1793-1826) hufvudman för den
inflytelserika västindiska intressegruppen.

2. George James Welbore Agar-E., baron Dover,
historiker, f. 1797, d. 1833, var 1818-31
medlem af underhuset, tillhörde det liberala
partiet och upphöjdes 1831 till peer som baron Dover.
I parlamentet ifrade han för upprättandet af ett
brittiskt nationalgalleri och verkade äfven eljest
för främjande af konst och litteratur. Han utgaf
"The Ellis correspondence" (2 bd, 1829) och
"Letters of Horace Walpole to Horace Mann" (3 bd,
1833) samt flera själfständiga historiska arbeten,
såsom The true history of the iron mask (1826) och
Lives of the most eminent sovereigns of modern Europe
(4:e uppl. 1853).

3. Charles Augustus E., baron Howard de Walden,
son till E. 1, diplomat, f. 1799, d. 1868, blef 1824
(under Canning) understatssekreterare för utrikes
ärenden och var 1832-33 minister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>