Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 425-426 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elliot, Sir Henry George E. - Elliot, Gilbert John Murray Kynynmund E. - Elliot, Sir Henry Miers - Elliot, Hampus - Elliott, Ebenezer - Elliott, Charles Loring - Ellips

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Sir Henry George E., son till Gilbert
E., 2:e earl af Minto (se E. 2), diplomat, f. 1817,
d. 30 mars 1907, blef 1858 minister i Köpenhamn och
1863 vid italienska hofvet samt 1867 ambassadör i
Konstantinopel, där han jämte lord Salisbury
var Englands ombud vid konferensen 1876-77. S.
å. återkallades han såsom misshaglig för de
ryssvänlige liberalerna i hemlandet och var
1877-84 brittisk ambassadör i Wien.

6. Gilbert John Murray Kynynmound E.,
4:e earl af Minto, den föregåendes brorson, statsman,
f. 9 juli 1845, egnade sig först åt militäryrket och
deltog som frivillig i turkiska armén under 1877
års krig samt tjänstgjorde såväl i afganska kriget
1879 som i expeditionen till Egypten 1882. 1883-85 var
han militärsekreterare hos generalguvernören i Canada,
lord Lansdowne, och tjänstgjorde 1885 som stabschef
vid indiankriget i nordvästra Canada. 1898-1904 var
han generalguvernör öfver Canada och blef 1905
lord Curzons efterträdare som generalguvernör
öfver Indien, där han bl. a. förstått att med
mycken takt häfda riksintressena mot separatistisk
agitation bland muhammedaner och bengaliska hinduer
samt under emirens af Afganistan besök i Indien i
början af år 1907 med framgång sökt stärka dennes
vänskapsförhållande till det anglo-indiska väldet.
V. S-g.

Elliot [e’li9t], sir Henry Miers, anglo-indisk
tjänsteman och historieskrifvare, f. 1808, d. 1853,
kom 1826 ut till Indien och blef 1847 sekreterare i
ostindiska styrelsens utrikesdepartement. Han utgaf
Supplement to the glossary of indian judicial and
revenue terms (bd I, 1846; ny, tillökad uppl. 1869 i
2 bd, med titeln Memoirs of the history, folklore,
and distribution of the races of the Northwestern
provinces of India) och Bibliographical index to the
historians of muhammedan India (bd I, 1849). Det
oerhörda och utomordentligt viktiga material han
samlat till Indiens historia utgafs 1867-77 i 8 bd
(med ett supplementband 1886) af J. Dowson, under
titeln The history of India, as told by its own
historians: The muhammedan period, hvilket arbete
utgör grundvalen för alla senare skildringar
af Indiens historia under de muhammedanske
härskarnas tid. (V. S-g.)


Elliot, Hampus,
fortifikationsofficer, f. 28 juni 1835 i Stockholm,
d. där 12 juli 1905, blef underkonduktör 1854 vid
Ingenjörkåren (sed. Fortifikationen), 1873 major, 1881
öfverstelöjtnant och 1884 öfverste samt utnämndes 1891
till generalmajor och chef för Fortifikationen. Efter
att 1901 hafva blifvit generallöjtnant i armén,
tog E. afsked från chefskapet för Fortifikationen
1903 samt valdes s. å. till ordförande i Direktionen
för arméns pensionskassa. Sedan 1881 var han led. af
Krigsvet.-akad. E. var en skicklig och outtröttligt
verksam ingenjörofficer. Fortifikationen fick
under hans chefstid en fullständigare och bättre
organisation än
tillförne, och ingenjörtruppernas antal ökades; men det
var hufvudsakligast det militära byggnadsväsendet,
som han omfattade med det lifligaste intresse. Han
inlade sålunda mycken förtjänst om utvecklingen af
Sveriges fasta försvar, och särskildt ifrade han
för anläggandet af en fästning vid Boden. Äfvenledes
hafva de flesta af våra nuvarande kasernetablissemang
uppförts genom hans försorg. L. W:son M.

Elliott |Vliot], Ebenezer, engelsk folkskald,
f. 1781 nära Sheffield, d. 1849 i Argill hill,
vid Barnsley. Fadern, en dissenter och glödande
republikan, var uppsyningsman vid ett järngjuteri,
hvarest äfven E., enär han som barn visade
föga begåfning, redan vid tolf års ålder blef
anställd. Läsning af poesi och en innerlig kärlek
till naturen tände hos honom den poetiska gnistan,
och genom ihärdig flit sökte han utplåna bristerna i
sin uppfostran. Senare öppnade han för egen räkning
en järnhandel i Sheffield. Några af honom 1823
utgifna dikter blefvo ej bemärkta; men sedan han med
hänförelse kastat sig in i reformsträfvandena 1830,
väckte hans Corn-law rhymes (1831) stort uppseende och
slog ned som en bomb. Den sanna och energiska känsla,
som uttalar sig i dessa kväden, vann, trots deras
många fel mot den goda smaken, allmänt erkännande,
och den naturliga vältalighet, med hvilken E. förde de
fattiges och förtrycktes sak, förskaffade honom ett
stort inflytande på massorna. Utom Poetical works
(1840; ny uppl. af hans son 1876) skref E. flera
prosastycken, och 1850 utkom en postum diktsamling
More verse and prose. Litt.: Watkins, "Life,
poetry and letters of E. E." (1850), January Searle
(George S. Phillips), "Memoir of E. E." (s. å.),
"Autobiography" (i "Athenseum", 1850), J. W. King,
"E. E., a sketch" (1854), och Carlyle, "Essay on the
Corn-law rhymes".

Elliott [Vliot], Charles Loring, nordamerikansk
målare, f. 1812, d. 1868, lärjunge af Trumbull,
blef 1846 medlem af The national academy i New York
och anses hafva varit sin tids mest framstående
porträttmålare i Nord-Amerika.

Ellips (grek. elleipsis, brist, af elleipein,
kvarlämna, utelämna). 1. Språkv., förkortning af ord
eller ordfogning. Död ellips kallas stundom ett ord,
som endast för det historiska betraktelsesättet, men
ej för den vanliga språkkänslan (i respektive stilart)
uppvisar någon förkortning, t. ex. [Mar-] greta,
kilo [-gram], en butelj bordeaux [-vin]. Lefvande
ellipser åter äro formellt ofullständiga ord eller
ordfogningar, sådana som sym- och antipatier, be-
och förundran, upp- och nedgående tåget (ellips är
däremot ej upp-och-ned-vänd, som är en sammansättning
af upp och ned med vänd och vanligen, men ologiskt och
olämpligt, skrifves upp och nedvänd), folkskollärare
och -lärarinnor, guld-, silfver- och nickel-herr-
och dam-ur (dubbel ellips), siden- och andra tyger,
allmän och rikstelefon; vidare sådana uttryck som herr
[Lundström] och fru Lundström, denna [företeelse]
och dylika företeelser, [jag önskar dig] god natt!,
[tala] högre!, [så roligt det vore] om jag kunde
komma ändå!, när jag drog ut hennes byrålåda, så
[fann jag att] låg allt i vildaste oordning. I en
mängd fall, där ellips af ett eller flera tankeelement
kan fastställas genom logisk analys af det språkliga
uttrycket, har likväl detta aldrig varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>