Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelska språket - Engelska svetten - Engelska svinraser - Engelska systrar - Engelsk dam - Engelske sygebehandling - Engelsk fullblodshäst - Engelsk jakthäst - Engelsk lakrits - Engelsk senap - Engelsk spenat - Engelskt charpi - Engelskt fläckvatten - Engelskt horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torde i våra dagar antalet af personer, som ha
engelska som sitt modersmål, inom Storbritannien
och dess utomeuropeiska besittningar (Australien,
Syd-Afrika, Ostindien, Canada, m. fl.) kunna beräknas
till omkr. 60 mill. Om därtill läggas de 80 mill. i
Nord-Amerikas förenta stater, hvilkas modersmål (i
vissa fall ännu "andra modersmål") engelskan är,
blir slutsumman omkr. 140 mill. Hvarken tyskan,
med omkr. 65 mill., eller franskan, med omkr. 40
mill., kan längre jämföras därmed. I betraktande af
denna stora numeriska öfvervikt hos de engelsktalande
folken, deras expansions- och attraktionskraft, deras
kolonisationstalang, deras utbredning till gynnsamma
områden på jordklotet, där utrymme finnes till
utvidgning, samt icke minst engelska språkets enkla
grammatiska byggnad synes det vara antagligt att,
om framtiden skall få ett världsspråk, d. v. s. ett
språk, som, utan att uttränga de nationella språken,
blir det allmänna meddelelsemedlet mellan folk och
individer med olika tungomål, så kommer engelskan
att bli detta världsspråk.
Litt.: E. Sievers, "Angelsächsische grammatik"
(3:e uppl. 1898), K. Bülbring, " Altenglisches
elementarbuch" (I, 1902), Bosworth och Toller,
"Anglosaxon dictionary" (1882-98), Grein,
"Sprachschatz der anglos. dichter" (1861-62),
L. Morsbach, "Mittelenglische grammatik"
(ofullbordad, 1896), B. ten Brink, "Chaucers
sprache und verskunst" (2:a uppl. 1899),
Stratmann, "Middleenglish dictionary" (ny uppl.,
af H. Bradley, 1891), E. Mätzner, "Altenglisches
wörterbuch. A-M." (1878-1900) och "Englische
grammatik" (2:a uppl., 1873-75), C. F. Kock,
"Historische grammatik der englischen sprache"
(2:a uppl., 1878), H. Sweet, "New english grammar"
(1892 -98), F. Kluge, "Geschichte der englischen
sprache" (i Pauls "Grundriss der germanischen
philolo-gie", 2:a uppl., I, 1901), J. Storm,
"Englische philologie. I. Die lebende sprache"
(1892), A. Ellis, "Early english pronunciation"
(1869-89, hela 5:e delen egnad åt de lefvande
folkdialekterna), J. Murray, "The Oxford english
dictionary: a new english dictionary on historical
principles. A-M. O-R." (under utgifning sedan
1884), "The century dictionary" (1889-92), Funks
"Standard dictionary" (1904), J. Wright, "English
dialect dictionary" (1898-1905; med bibliografi och
grammatik), Jamieson, "Dictionary of the scottish
language", E. Morris, "Austral english dictionary"
(1898), de i art. Amerikanism uppräknade arbetena,
Wenström och Lindgren, "Engelsk-svensk ordbok" (1889),
Wenström och Harlock, "Svensk-engelsk ordbok" (1904).
A. E.
Engelska svetten, med., var medeltidens sista stora
epidemi. Den uppträdde fem särskilda gånger: 1486,
1507, 1518, 1529 och 1551, hvarefter den icke vidare
försports. De förnämsta symtomen voro ymnig svett och
oemotståndligt begär till sömn. Det var i synnerhet
kraftfulla och unga personer, som angrepos, och inom
dygnet, ofta efter blott 2-3 timmar, följde döden. De,
som tillfrisknade, voro icke säkra för recidiv flera
gånger. Under de tre första åren farsoten uppträdde,
liksom ock under det femte, höll den sig egentligen
inom England. (Icke ens Skottland eller Irland blef
hemsökt.) Till och med när den visade sig i Calais
1518, var det endast de där boende engelsmännen,
som angrepos, ej fransmännen. Endast under sitt fjärde
uppträdande, maj-dec. 1529, tyckes epidemien ej
ha fäst sig vid nationaliteten. Den drog då såsom
en svedjebrand genom England, Tyskland, Polen,
de skandinaviska länderna och Schweiz, föregången
och åtföljd af särdeles fuktig väderlek och svår
hungersnöd. - Om dess härjning i Sverige 1529, där den
"vankade" vid Mikelsmässetiden (29 sept.), skrifver
Tegel i "Gustaf I:s historia" bl. a., att farsoten var
"en slijk förfärligh och besmitteligh siuka, at ther
en man eller qvinna bedst gick karsk och helbregdh,
kom honom uppå en kall swett, såsom en wäderflaga,
och hwar then samma icke strax togh sigh til wara,
lade sigh nidh i sängen och swettedes under kläderne
uthi fyre och tiugu tijmar, och höide sigh wäl til, så
at platt intet wäder kunde komma til hans lekamen, tå
bleff han strax dödh, innan twå eller tree tijmar, och
mötte han slätt intet soffua uthi the fyre och tiugu
tijmar, så frampt han wille bliffua widh lijffuet."
Äfven i Sverige gjorde sig alltså gällande den
gamla tron på nödvändigheten af svettning vid alla
feberaktiga sjukdomar, och ju starkare den var,
dess bättre. I Tyskland gick man så långt, att man
till och med fastsydde täcken och bolstrar kring de
sjuka. Där insåg man dock snart nog skadligheten af
denna behandling, i synnerhet sedan erfarenheten
i England under de föregående epidemierna blifvit
bekant, hvarför man redan i aug. 1529 började nöja sig
med några timmars lindrig svettning. Man afstod till
och med från de då så brukliga "hjärtstärkande"
medlen, och allt allmännare blef talet, att
"svettsjukan ej ville hafva några medikamenter".
Bg.*
Engelska svinraser. Se Svinafve1.
Engelska systrar (eng. English institute of
B. V. Mary), nunneorden, som stiftades af Mary Ward i
York 1609 och efter åtskilligt motstånd erhöll påflig
sanktion 1703. Orden eger kloster i Irland, Frankrike,
Syd-Tyskland och Italien, och dess verksamhet består
i sjukvård samt ungdomens undervisning icke minst i
den katolska missionens tjänst. Medlemmarna utgöras
af adliga "fröknar" och tjänande "systrar". Dräkten är
för alla densamma: svart klänning och slöja samt hvit,
bred krage och hvit mössa. (J. T. B.)
Engelsk dam. Se Damspel.
Engelske sygebehandling. Se Hemliga medel.
Engelsk fullblodshäst. Se Fullblod.
Engelsk jakthäst. Se Hunter.
Engelsk lakrits. Se Lakritsrot.
Engelsk senap. Se Senap.
Engelsk spenat, bot. Se Rumex.
Engelskt charpi. Se Charpi.
Engelskt fläckvatten. Se Fläckvatten.
Engelskt horn (it. corno inglese, fr. cor
anglais), mus., förr äfven kalladt altoboe, ett
träblåsinstrument, liknande oboen, men en kvint
djupare stämdt och med böjdt munrör. Det är stämdt
i F-dur, ljuder en kvint djupare än det skrifves
och har ett omfång från e till a2; karaktären är
hemlighetsfullt sorgmodig. Uppfinnaren är okänd. På
Seb. Bachs tid var instrumentet, under
 |
| Engelskt horn |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
