Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eriksberg - Eriksdal - Eriksen, Andreas Emil - Eriksgata - Eriksholm - Erikska ätten - Erikskrönikan l. Gamla krönikan - Eriksmässan (Ersmässan) - Erikson, Maria Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. fl. industrier. 1905 var
tillverkningsvärdet 650,102 kr. och antalet arbetare
196.
6. Egendom å Kolmården i Kvillinge
socken, Östergötlands län, omkr. 4 km. n. ö. om
Åby järnvägsstation. Tax.-värde 25,000 kr.
Corps-de-logiet beäår af hufvudbyggnad i tre våningar,
af korsvirke, och två flyglar, af reveteradt trävirke,
uppfördes på 1880-talet af dåv. egaren medicinalrådet
A. G. Carlson och har ett härligt och friskt läge samt
omgifves på alla sidor af skog. E., som gått genom
många händer, eges f. n. af kammarherren Ph. Trozelli
på Björnsnäs. En del af sommaren 1906 vistades
drottning Sofia på E.
7. Egendom i Stockholm, tillhörande Timmermansorden.
Se Timmermansorden och Stockholms teatrar.
Eriksdal, sågverk, tillhörigt Eriksdals
trävaruaktiebolag, i Aino socken, Västernorrlands
län, är försedt med 7 ramar samt tillverkade 1905
sågade och hyflade trävaror för 1,020,000 kr. och
träkol för 28,620 kr. Antalet arbetare var s. å. 123
män och 1 kvinna.
Eriksen, Andreas Emil. Se Erichsen.
Eriksgata är namnet på den färd, som den ursprungligen
vid Uppsala (på Mora äng) valde konungen i Sverige
företog genom landskapen för att emottaga deras
erkännande och själf bekräfta deras lag och lofva
dem frid. Namnet har varit föremål för många
tolkningsförsök. Enligt J. Ihre skulle det betyda
"vägen genom allt riket"; andra härledde det af namnet
Erik. Enligt en nyare tolkning skulle det betyda
"allhärskarens väg". Senast har ordet (af E. Wadstein)
förklarats betyda konungarnas "edgångsfärd", och
som stöd därför har åberopats utom rent språkliga
skäl den äldre Västgötalagens förklaring, sedan där
erkänts svearnas rätt att "taga och vräka" konung,
att denne på alla götars ting skulle svärja sig alla
götar trogen, att han ej skulle bryta rätt lag i
deras land. Måhända redan i slutet af 1200-talet och
i hvarje fall i början af nästa århundrade ändrades
valet så, att alla lagmännen infunno sig vid Mora och
dömde den valde till konung. Eriksgatan bibehölls i
alla fall, men förlorade numera sin betydelse. Enligt
konungabalken i Upplandslagen (1296) gick konungens
färd från Uppsala genom Uppland till Strängnäs,
därifrån genom Södermanland till Svintuna (nu Krokek
på Kolmården), därifrån genom Östergötland till
Holaveden, vidare genom Småland till Junabäck (gräns-å
mot Västergötland, hvilken vid Jönköping utfaller
i Vättern), genom Västergötland till Ramundaboda
(nu Bodarna på Tiveden), genom Närke till Uphoga bro
(öfver Arboga-ån), genom Västmanland till Östensbro
(öfver Sagan, vid Nykvarn) och så genom Uppland
tillbaka till Uppsala. I Strängnäs gick konungen
sin ed inför invånarna i Södermanlands lagsaga,
i Linköping inför "alla östgötar och ölänningar",
i Jönköping inför virdar och smålänningar, i Skara
inför västgötar och värmlänningar, i Örebro inför
Närkes invånare och i Västerås inför "västmän och alla
dem i Dalum bo". När konungen färdats på detta sätt,
hade han "ridit rätt eriksgata". Det var honom icke
tillstadt att taga en motsatt väg genom landskapen;
han skulle, såsom det säges i Landslagen, "rättsyles
(med solen) om sitt land rida". Konungen mottogs
vid hvarje landskap af dettas män, som lämnade honom
gisslan och följde honom genom
landskapet. - Äfven sedan Sverige blifvit ett arfrika
(1544), redo konungar eriksgata. Såsom synnerligen
praktfull omtalas Karl IX:s (febr.-maj 1609),, på
hvilken konungen beledsagades af sin gemål, sina söner
och ett lysande följe. En "eriksgata" ansåg sig äfven
Gustaf III böra företaga efter 1772 års revolution,
men den ställdes till en början till norska gränsen
och blef aldrig fullbordad. Jfr E. Wadstein,
"Tvenne frågor ur den fornsvenska statsrätten" (i
"Hist. tidskr.", 1899). - Hos de gamle frankerna och
i det forna Tyskland gjorde konungarna en riksrund
motsvarande eriksgatan. J. Th. W. (Ehd.)
Eriksholm. Se Trolleholm.
Erikska ätten, svensk konungaätt, som härstammade från
Erik den helige (d. 1160) och under många strider om
kronan med sverkerska ätten regerade, omväxlande med
denna, från omkr. 1150 till 1250.
Erikskrönikan l. Gamla krönikan, den äldsta af
de svenska medeltidskrönikorna, är affattad på
knittelvers och skildrar tiden 1229-1319. Den synes
ha blifvit nedskrifven omkr. 1320, men finnes numera
ej i äldre handskrift än från 1457 (Codex Verelianus
i K. biblioteket i Stockholm). Krönikan har sitt
namn efter hertig Erik Magnusson, i hvars följe
dess författare var, och behandlar hufvudsakligen
brödrastriderna inom folkungarnas ätt. Jfr
G. Cederschiöld, "Om Erikskrönikan, ett historiskt
epos från folkungatiden" (1899), och Rimkrönikorna.
Eriksmässan (Ersmässan), Erik ,den heliges dag, var
under den katolska tiden en af Sveriges förnämsta
helger och firades 18 maj. På denna dag föll Erik
1160 för danske prinsen Magnus Henriksson. Dagen
utmärktes på runstafven med ett hufvud, krönt med
en kunglig krona, samt med sädesax (en påminnelse
om, att S:t Erik troddes vårda sig om det späda,
för frosten utsatta sädesaxet, liksom S:t Olof
om det mogna axet). Ännu lefver hos allmogen den
föreställningen, att "ersmässe-ax ger olsmässe-kaka"
(Olofsdagen 29 juli). Eriksmässan var fridlyst, såsom
synes af Upplandslagen, där det talas om "S:t Eriks
dags frid" och om det straff, som skulle drabba den,
hvilken förolämpade en till eller från eriksmässan
vallfärdande.
 |
| Fru Erikson i Preciösas roll. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
