Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 821-822 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erlangen - Erlanger, camille - Erlau - Erlaucht - Erlend Eindridessön - Erlend Filippussön - Erlenmeyers bromvatten - Erler, Franz Christoph - Erling Alfsson - Erlinghundra härad - Erling Skakke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väfveri, fabriker för tillverkning af kammar, borstar,
handskar, strumpor m. m. och öl (Erlanger-bier).

K. slottet i Erlangen, nu inrymmande universitetsbiblioteket.

- E. tillhörde Böhmen 1361-1402, kom därefter till
borggrefvarna af Nürnberg, 1541 till
markgrefvarna af Baireuth, 1791 till Preussen, togs 1807 af
fransmännen och afträddes 1810 till Bajern.

Universitetshuset i Erlangen.

Erlanger [ärlägä’r], Camille, fransk tonsättare,
af elsassisk familj, f. 1863 i Paris, erhöll
1888 stora Rompriset vid konservatoriet, skref
orkestersaker (bl. a. de tilltalande Poèmes russes)
och har sedermera gjort sig känd hufvudsakligen
genom sina operor Le juif polonais (1900), Le fils
de l’étoile (1904) och Aphrodite (1906) m. fl.

Erlau (ung. Eger, lat. Agria), hufvudstad i
ungerska komitatet Heves, i vackert läge, vid
Eger, en biflod till Theiss. 25,893 inv. (1901),
ungrare. Ärkebiskopssäte. Katedral i grekisk stil,
byggd 1831-37 på bekostnad af ärkebiskop Ladislav
Pyrker (d. 1847). Romersk-katolskt rättslyceum
och prästseminarium. Observatorium. Många
kloster. Rödvinet från traktens vinberg hör
till de bästa i Ungern. E. är en af Ungerns
äldsta städer. Det belägrades 1552 förgäfves af
turkarna, som slogos tillbaka af Stefan Dobö och
stadens kvinnor, men tillhörde 1596-1687 turkarna.
K. B. W.

Erlaucht, ty., egentl, "upplyst", titel, som,
enligt tyska förbundsdagens beslut 1829, bäres
af hufvudmännen för fordom riksomedelbara, nu
mediatiserade grefliga hus (t. ex. Pappenheim,
Stadion). Det står emellertid hvarje tysk suverän
furste fritt att förläna personer denna titel. I äldre
handlingar förekommer ordet liktydigt med durchlaucht,
hvilken senare titel numera förbehålles furstliga
personer.

Erlend Eindridessön. Se Erlend Filippussön.

Erlend Filippussön, norsk storman, d. 1407 i
hög ålder, son till Filippus Erlendssön, som
sannolikt tillhörde en lendermandsätt. E. bodde
på gården Losna - i Ytre Sogn - efter hvilken
hans släkt kallades Losneätten, i 14:e och 15:e
årh. en af Norges förnämsta och rikaste ätter
samt egare af stora jordegendomar, i synnerhet
i västanfjällska Norge. E. var en lång tid
medlem af riksrådet. Riddarvärdigheten ville
han dock icke mottaga. I de isländska annalerna
berömmes han för den kärlek han hyste till alla
islänningar. Såväl hans son Eindride Erlendssön
som hans sonson Erlend Eindridessön voro rika och
mäktiga män, hvilka båda hade säte i riksrådet. Den
senare efterlämnade vid sin död (omkr. 1450)
endast två döttrar, hvilka ärfde släktens stora
jordagods. Losneättens sidolinjer lefde ännu i 17:e
årh., men utan att intaga någon framstående ställning.
Y. N.

Erlenmeyers bromvatten, Aqua bromata Erlenmeyeri,
kallas en lösning af bromsalter i sodavatten,
som utgör en jämförelsevis behaglig form för
fortsatt intagande under längre tid af de
stora doser bromföreningar, som användas vid
behandling af fallandesot m. fl. sjukdomar. En
flaska E:s bromvatten af vanlig storlek (400
gr.) innehåller ung. 2 gr. kaliumbromid, 2
gr. natriumbromid, 1 gr. ammoniumbromid och 1,2
gr. soda, lösta i kolsyradt destilleradt vatten.
S. J-n.

Erler, Franz Christoph, österrikisk skulptör, f. 1829
i Tyrolen, började tidigt snida i trä, studerade vid
akademien i Wien och blef en framstående representant
för kyrklig skulptur i trä och i marmor. Arbeten
af honom finnas i Arsenalen, i Votivkyrkan
(apostlarna), Stefansdomen, Rådhuset, allt i Wien.
G-g N.

Erling Alfsson, norsk storman i 13:e årh., bodde på
Thornberg (nuv. Tanberg), i Ringerike. Med anledning
däraf kallades hans ätt Thornbergsätten. Han stod
i släktskapsförhållande till konungahuset och var
lendermand (baron). Han var fader till Alf Erlingsson
(se d. o.). Y. N.

Erlinghundra härad, i Stockholms län. Se
Ärlinghundra härad.

Erling Skakke, Kyrpinga-Orms son, norsk storman
och jarl i 12:e årh., fick under ett korståg ett
svärdshugg i halsen, hvilket hade till följd, att han
sedermera bar hufvudet på sned (däraf namnet Skakke,
sned). Han var gift med Sigurd Jorsalafares dotter
Kristina och hade med henne en son, Magnus Erlingsson
(se Magnus, norska konungar), hvilken han lyckades
få vald till konung (1161) och krönt (1162). Sedan
Sverre Sigurdsson blifvit anförare för birkebeinarnas
parti, blef E:s ställning inom kort ohållbar. I
slaget på Kalvskindet, en liten slätt utanför Nidaros
(Trondhjem), fann han 1179 döden. Sverre hedrade sin
fallne motståndare med att hålla ett tal vid hans
graf, i Kristkyrkan. - E., hvars parti kallades
heklungarna, var en begåfvad man, men han utmärkte
sig icke genom några ädlare egenskaper; i synnerhet
var han hänsynslös, när helst det gällde att häfda sin
egen och sin sons maktställning. 1164 grundlade han
ett augustinkloster på Halsnö, i Hardangerfjorden,
till hvilket han troligen skänkte sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>