Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 839-840 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erser - Ersindjan - Ersirum - Ersiska - Erska - Erskein l. Esken, Alexander - Erskine, Alexander - Erskine, Thomas - Erskine, David Montague - Erskine, Edward Morris - Erslew, Thomas Hansen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bo omkr. floden Oka med byn Terjutsjevo i guv. och
kretsen Nizjnij Novgorod och anslås till omkr. 70,000
pers. Jfr Mordviner och Mordvinska språket.

Ersindjan. Se Erzingan.

Ersirum. Se Erzerum.

Ersiska. Se Erse.

Erska, socken i Älfsborgs län, Bjärke härad. 4,138
har. 1,114 inv. (1906). Annex till Stora Mellby,
Skara stift, Väne kontrakt.

Erskein l. Esken, Alexander, friherre, ämbetsman,
f. 31 okt. 1698 i Greifswald, tillhörde den skotska
släkten Erskine, hvaraf en gren med hans fader
Walter flyttat öfver till Pommern. Efter att en
tid ha varit i danska änkedrottningen Sofias tjänst
anställdes han 1630 som svensk agent och assistensråd
i Stralsund, blef 1632 krigsråd vid armén i Thüringen
och 1634 vid hufvudarmén. 1637 uppdrogs åt honom att
deltaga i ordnandet af Pommerns styrelse, men 1642
återgick han som krigsråd till armén. 1646-47 var
han vid kongressen i Osnabrück mellanhand mellan
de svenske kommissarierna och generalerna för att
ordna frågan om beloppet af den "satisfaktion", som
skulle gifvas svenska armén. I maj 1648 utnämndes
han till krigspresident vid denna armé och deltog
1650 i exekutionsverket i Nürnberg. 1651 blef han
medlem af den kommission, som ordnade förhållandena i
de nyvunna svenska provinserna Bremen och Verden och
utarbetade en regeringsform för dem, och 1653 blef
han president i Bremen-Verden. 1655 kallades han ånyo
till krigspresident, med rang närmast generalen, och
deltog i polska fälttåget, blef 1656 tillfångatagen
och afled i Zarnosc 24 juli s. å. E. hade 1652 adlats
och 1655 upphöjts i friherrligt stånd. Han var en
ovanligt framstående förmåga på det administrativa
och finansiella området.

Erskine [§’skin]. 1. Alexander E. Se
Erskein. -

2. Thomas E., förste baron Erskine, engelsk
advokat och politiker, f. 1750 i Edinburgh, d. 1823,
tredje och yngste son till den tionde earlen af
Buchan. E. åtnjöt först privat undervisning,
åhörde 1762-63 föreläsningar vid universitetet i
S:t Andrews utan att vara inskrifven såsom student,
gick 1764 till sjöss, men inträdde 1768 i armén. 1775
lämnade han h. o. h. krigstjänsten, inskref sig
s. å. vid Lincoln’s inn och 1776 vid Trinity college
i Cambridge. Han studerade juridik, utan att dock
någonsin blifva en lärd jurist, graduerades (utan
lärdomsprof såsom son till en peer) 1778 och blef
s. å. advokat (barrister). Såsom försvarsadvokat
för en kapten Baillie, som beifrat underslef i
Greenwich-sjukhusets förvaltning och därför blifvit
lagförd såsom smädeskrifvare, vann E. genom sitt
passionerade anfall mot förste amiralitetslorden
lord Sandwich rykte såsom en vältalig och framgångsrik
advokat. Han fick snart en mycket omfattande praktik
och därmed oerhörda inkomster
och förde flera ryktbara politiska processer. 1783-84
var han parlamentsledamot för Portsmouth och anslöt
sig till whig-partiet. 1783 hade han äfven blifvit
prinsens af Wales (sedermera Georg IV) attorney
general. Han fortsatte sin advokatpraktik och var
1789 rättegångsbiträde åt den för en smädeskrift
åtalade bokhandlaren Stockdale. Hans försvarstal
vid detta tillfälle är ett fulländadt mästerverk i
konsten att vädja till en jury. 1790 återfick han
sin plats i underhuset för Portsmouth. Han lyckades
aldrig riktigt vinna underhusets öra. Däremot gåfvo
honom de många, under inflytande af skrämsel för
revolutionen på 1790-talet inledda statsprocesserna
rika tillfällen att befästa sitt rykte såsom en
frihetsälskande och skicklig advokat. 1792 försvarade
han - till sina vänners och fienders missnöje -
Thomas Paine, författaren till "The rights of man",
och detta var en bidragande orsak till, att han
beröfvades sin befattning hos prinsen af Wales. 1802
blef han emellertid af denne utnämnd till kansler
för hertigdömet Cornwall. 1794 försvarade han den
bekante Horne-Tooke. När efter Pitts död (1806) "alla
talangernas" ministär bildades, blef E. med titeln
baron E. of Restormel dess lordkansler. Han firade
emellertid inga triumfer såsom domare och afgick
med ministären redan 1807. Under de följande åren
gled han alltmer ut ur det politiska lifvet och hade
att kämpa mot ständiga ekonomiska svårigheter. 1817
och följande år tillvann han sig emellertid åter
allmän uppmärksamhet genom sitt motstånd mot den
nya tvångslagstiftningcn (habeas-corpus-aktens
suspension 1817; the six acts 1819) och genom
sitt ingripande till drottningens förmån under
den stora skandalprocesscn 1820. Hans rykte beror
uteslutande på hans framgång vid domstolarna,
där hans eldiga vältalighet och djärfva mod ryckte
juryn med sig och skaffade hans klient den önskade
utgången af processen. Hvad som framför allt skadade
honom i det offentliga lifvet var hans gränslösa
fåfänga, som gisslats bl. a. af Canning i "The
anti-jacobin". Bland E:s skrifter märkas View of the
causes and consequences of the present war (1793;
48 uppl.), en samling tal (1810-12, flera gånger
omtryckt, bl. a. 1847 med en biografisk inledning
af lord Brougham) samt den politiska romanen Armata
(1817). Se Campbell, "Lives of the chancellors", VI,
och Duméril, "Lord E., étude" (1883).

3. David Montagu E., 2:e baron Erskine,
den föregåendes son, engelsk diplomat, f. 1776,
d. 1855, blef 1802 barrister-at-law och 1806
ledamot af underhuset för Portsmouth, då hans
fader blef lordkansler. 1806-09 var han minister i
Washington, lefde därefter utan tjänst till 1825 och
ärfde under tiden (1823) lordtiteln efter sin fader.
1825-28 var han minister i Stuttgart och 1828-43
i München.

4. Edward Morris E., den föregåendes son, diplomat,
f. 1817, d. 1883, blef legationssekreterare i
Florens (1852), Stockholm (1858), Petersburg och
Konstantinopel (1860) samt var minister i
Aten 1864-72 och i Stockholm 1872-81. T. H-r.

Erslew, Thomas Hansen, dansk litteratur- och
personhistoriker, f. 1803 i Randers, d. 1870 i
Köpenhamn, blef student 1821 och 1849 arkivarie
vid kultusministeriets arkiv. E. utgaf Almindeligt
forfatter-lexicon for kongeriget Danmark med
tilhörende bilande, fra 1814 til 1840 (3 bd, 1843

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>