Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetik - Estetiker - Estetisk accent - Estheria - Estienne - Estienne, Henri l. Henricus Stephanus - Estienne, Robert l. Robertus Stephanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift äfven vara att mäta värden och söka
ideal och icke vill afskära en metafysisk
slutbetraktelse af det sköna och konsten.
K. Gross, som i flera afseenden utgår från Kant och
Schiller och egnat ingående studier åt lekdriften
hos djur och människor, betraktar det estetiska
förhållandet såsom en "den inre efterbildningens"
lek, som orsakar njutningen eller lusten vid
det sköna; men äfven han erkänner betydelsen
af estetiska värden, "det estetiskt verksamma"
sammanfaller för honom icke med "det estetiskt
värdefulla" ("Einleitung in die ästhetik", 1892,
"Der ästhetische genuss", 1902). Från illusionen vid
skönhetsintrycket, särskildt vid konstbetraktelsen,
utgår Konrad Lange i sina estetiska arbeten (senast
"Das wesen der kunst", 1902, ny uppl. 1907),
men han betecknar denna illusion oegentligt som
"medvetet själfbedrägeri". En intressant utredning
af illusionsbegreppet har också gifvits af A. Meinong
("Über annahmen", 1902). Till Meinong, som för öfrigt
förfäktar betydelsen af det estetiska värdeomdömet,
sluter sig delvis St. Witasek ("Grundzüge der
allgemeinen ästhetik", 1904), hvilken fattar den
estetiska känslan såsom en föreställningskänsla,
som är bunden vid föreställningens innehåll (och
därigenom åtskild från känslan vid det angenäma).
Estetiken, som för några årtionden sedan förde en
tynande tillvaro, har genom psykologien blifvit
pånyttfödd. En liflig verksamhet gör sig nu
gällande inom denna vetenskap såväl i Tyskland
som i andra länder. Icke blott filosofer ex
professo, utan också litteraturens och konstens
män, t. o. m. diktare och konstnärer, kasta sig
nu med liflig håg in på detta område. För de
olika specialproblemen, om det komiska, tragiska
etc., hänvisas till resp. artiklar, likaså för
de olika konsterna. Här må blott ytterligare på
det litterärpsykologiska området nämnas arbeten
af A. Biese ("Das metaphorische", 1889 m. fl.),
E. Elster ("Prinzipien der litteratur-wissenschaft",
I, 1897), M. Griveau ("Les elements du beau", 1892;
en öfversikt af hela det estetiska området från
formens synpunkt vill han gifva i "La sphére de
beauté. Lois d’évolution de rhytme et d’harmonie
dans les phénoménes esthétiques", 1901), samt Hans
Larsson, "Intuition" (1892) och "Poesiens logik"
(1899).
Det kan slutligen tilläggas, att äfven
folkpsykologiska och etnologiska undersökningar
verkat befruktande på den estetiska forskningen. Jfr
t. ex. H. Buchers "Arbeit und rhythmus" (3:e
uppl. 1902), E. Grosses "Die anfänge der kunst"
(1894) och "Kunstwissenschaftliche studien"
(1900), K. Wallascheks arbeten om primitiv musik
och rytm samt Yrjö Hirns "Konstens ursprung"
(1902), hvilken senare från evolutionistisk basis
betraktar konstföreteelserna, med utgångspunkt från
"konstdriften".
För kännedomen om den äldre systematiska estetiken
föreligger ett förträffligt arbete på svenska:
G. Ljunggrens "Framställning af de förnämsta
estetiska systemerna" (I-II, 1856-60; ny uppl. 1869
-83). Beträffande estetikens historia må annars
hänvisas till arbeten af Zimmermann (1858), Schasler
(1872), B. Bosanquet ("History of sesthetics",
1892). Lotze har kritiskt behandlat den tyska
estetiken (1868), E. v. Hartmann den tyska estetiken
efter Kant (1886). Af stort värde äro H. v. Steins
"Entstehung der neueren ästhetik" (1886) och "Die
ästhetik der deutschen klassiker" (Goethe och
Schiller, 1887).
En värdefull publikation för vetenskapliga
utredningar af estetiska frågor utgifves sedan
1890 af Th. Lipps och K. M. Werner: "Beiträge zur
ästhetik". - En öfversikt af de estetiska problemen
finner man hos Cl. Wilkens, "Aesthetik i omrids"
(1888). Forskningens allra senaste resultat äro på ett
orienterande och skickligt sätt använda af M. Dessoir
i "Ästhetik und allgemeine kunstwissenschaft"
(1905). Han utgifver äfven sedan 1906 en
specialtidskrift för den estetiska forskningen:
"Zeitschrift fur ästhetik und kunstwissenschaft".
E. Wrgl.
Estetiker (se Estetik), forskare på skönhetslärans
område; person, som hufvudsakligen betraktar lifvet
ur estetisk synpunkt; konstfilosof. - Estetisk,
som har afseende på estetiken; öfverensstämmande
med lagarna för det sköna; smakfull.
Estetisk accent (Patetisk accent), mus. Se Accent 2.
Estheria, zool., ett till kräftdjursordningen
Phyllopoda (se Bladfotingar)
hörande släkte, hvilket jämte några andra
bildar en öfvergång till ordningen Cladocera (se
Vattenloppor) och utmärkes bl. a. därigenom, att
skölden (skalet) är delad i två rörliga halfvor,
som innesluta hela djuret, att sidoögonen
äro ryckta mycket tätt tillsammans samt att
2:a antennparet är mycket starkt utbildadt med
flerledade bihang, medan det 1:a antennparet är
litet. Hos detta släkte upptages hela det hårda,
ogenomskinliga skalet af djuret, hvars hufvud saknar
vidfästningsredskap. Hithörande arter lefva i sött
vatten. Släktet uppträdde redan under devon-perioden.
L-e.
Estienne [etiä’n], lat. Ste’phanus, fransk
boktryckarsläkt, berömd för sina humanistiska
sträfvanden, var adlig och härstammade från
Provence. - 1. Henri E. l. Henricus Stephanus,
f. omkr. 1460, d. 1520, ankom till Paris 1501
och grundade där ett boktryckeri på kullen S:te
Geneviève. -
 |
| Robert Estienne |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
