Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 947-948 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estienne, Robert l. Robertus Stephanus - Estienne, Henri l. Henricus Stephanus - Estilo culto - Estimates - Estime - Estinto - Estioles, d´ - Estivation - Estland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den förste, som till sina arbeten fogade
uppgifter på tryckfel och utfäste belöningar
för upptäckandet af nya. Genom den 1546 utkomna
upplagan af nya testamentet råkade han emellertid
på nytt i strid med teol. fakulteten, och då hans
anslutning till reformerta läran var allmänt bekant,
kunde han endast genom Frans I:s kraftiga beskydd
fortsätta sin verksamhet. Hans hus var under denna
tid en samlingsplats för Paris’ lärde. Själf
egde E. omfattande kunskaper, och latinet var
t. o. m. familjens hvardagsspråk. Sedan konung Frans,
som 1539 utnämnt honom till kunglig boktryckare, aflidit, måste E. dock
lämna sin fädernestad och begaf sig 1551 till
Geneve. E. utgaf 382 arbeten, däraf 11 upplagor af
bibeln i sin helhet och 12 af N. T. (jfr Bibeltext,
sp. 243).

Estiennes boktryckarmärke.

3. Henri E. l. Henricus Stephanus, äfven
kallad Henri II, den förres son, f. 1528 i Paris,
d. 1598 i Lyon, erhöll en klassisk uppfostran, och
begaf sig 1547 till Italien, där han i biblioteken
gjorde kopior af värdefulla manuskript. 1551 återvände
han till sin fader i Geneve och öppnade 1557 ett
eget tryckeri, för hvars underhåll han erhöll hjälp
af bankiren Huldrich Fugger i Augsburg. Från denna
press utsände E. bl. a. flera dittills icke tryckta
klassiska författare, en af honom själf skrifven
Apologie pour Hérodote (1566), hvilken nådde 12
uppl., och det äfven till största delen af honom
utarbetade stora verket Thesaurus linguae graecae
(1572; 3:e uppl. af Didot 1831-65), som genom sin
omfattning berättigar E. till en hög rang bland
den grekiska litteraturens kännare. Hans förkärlek
för antiken hindrade honom dock ej från att äfven
uppskatta sitt modersmål, hvilket bevisas i synnerhet
af hans Dialogues du nouveau françois italianizé
(1578). Ur typografisk synpunkt utmärka sig särskildt
hans editioner af Poetae graeci principes (1566),
Plutarch (1572) och Plato (1573). Med anledning af
vissa af sina arbeten blef E. emellertid antastad
af konsistoriet i Geneve och tillbragte därför
de senare åren af sitt lif på resor i Frankrike,
Italien och Tyskland, därvid sökande att genom
försäljning af sina alster förbättra en af stora
typografiska företag förstörd ekonomi.

Henri II

Hans son Paul
(f. 1566, d. omkr. 1627) och sonson Antoine
(f. 1592, d. 1674, utfattig och blind) fortsatte
släktens berömda verksamhet. Namnet utdog i midten af
1700-talet. Se A. A. Renouard, "Anuales de Timprimerie
des E. (2: a uppl. 1843), Clément, "Henri Estienne et son oeuvre
francaise" (1898), samt A. F. Didot, "Nouvelle
biographie générale" (bd 16, 1856). B. G.

Estilo culto, sp. Se Perez, A.

Estimates [e’stimets], eng. Se Appropriationsbill.

Estime [-i’m], fr. (af lat. aestima’re, värdera),
högaktning. - Estimabel, aktningsvärd. - Estimera,
värdera, högakta.

Estinto, it., mus., utslocknande,
bortdöende (högsta grad af pianissimo).
A. L.*

Estioles [etiå’l], d’. Se Pompadour.

Estivation, bot. Se Aestivation.

Estland (estn. Viromaa, "gränsland", l. Eesti
maa, "estniska landet" och Meie maa, "vårt land",
lat. Estonia, lett. Iggaunu semme, "landet Ugaunia",
eg. trakten kring Dorpat) utgör endast en del af den
estniska folkstammens område (se Ester). Det intar den
västligaste delen af det stora nordryska låglandet, är
den nordligaste af de tre ryska östersjöprovinserna,
ligger mellan 58° 20’ och 59° 40’ n. br. samt 20°
2’ och 28° 12’ ö. lgd och sträcker sig i v. .och
ö. med en största längd af 350 km. mellan Dagerort
och Narva. Det gränsar i n. mot Finska
viken, i ö. till guv. Petersburg, där Narovafloden
bildar gränsen, i s. till Livland, där gränsen följer
en linje från Peipussjöns nordvästra ända till något
n. om Pernauviken, i v. till Östersjön. Till E. räknas
ock de kusten omgifvande omkr. 70 öarna, af hvilka
de största äro Dagö, Worms(ö) (Ormsö),
Nuckö och Odensholm i Östersjön samt Stora och
Lilla Rågö och Nargö i Finska viken. Areal
(med öarna) 20,248 kvkm. 412,716 inv. (1897), hvaraf
omkr. 22,000 tyskar, 20,000 ryssar och 6,000 svenskar
(se Estsvenskar).

Estlands vapen

E. utgöres af en nästan
fullständigt jämn kalkstensplatå af 60-120 m. höjd,
hvilken i n. och s. är något upphöjd, så att i midten
uppstår en 30-50 km. bred däld, hvarifrån vattnet
endast ofullständigt afledes genom de åt skilda
håll (olika väderstreck) rinnande floderna. Hela
mellersta delen af landet är därför uppfylld af
mossar, kärr och skogar; fruktbarast är landets
östra del, där det i Emmo Mäggi (168 m.) når sin
största höjd; i norra delen är jordlagret öfver den
nästan vågrätt lagrade kalkstenen på flera ställen
ytterst tunt och marken, liksom å öarna, mindre
fruktbar. Fastlandets kust utmed Finska viken består
öfverst af kalksten i lager af 10-20 m. mäktighet,
som innehåller en mängd väl bibehållna trilobit- och
ortoceratitförsteningar. Kalkstenen, som genom sina
försteningar fullkomligt liknar den på Odensholm
och Gottland förekommande, hvilar på ett lager af
finkornig sandsten, hvilken vid kusten stiger till
högst 40 m. öfver hafsytan. Därigenom att hafvets
vågor oupphörligt bortspola den mjuka sandstenen,
så att kalkstenen undergräfves och småningom äfven
störtar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>