Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euler, Leonhard - Euler, Hans Karl August Simon von E.-Chelpin - Eulogi - Euliphia - Eulysit - Eulytin - Eumaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då utsikt till fortkomst i hemlandet saknades, blef
han 1727, genom de yngre Bernoulliernas bemedling,
adjunkt i matematik vid akademien i Petersburg, 1730
professor i fysik och 1733, efter Daniel Bernoulli,
professor i matematik i Petersburg. 1741 flyttade
han, på Fredrik II:s kallelse, till Berlin, blef
ledamot af vet. akad. därstädes och 1744 direktör
för dennas matematiska klass. 1766 återflyttade han
till Petersburg. Under de sista åren af sin lefnad
var han blind (han hade redan 1735 förlorat synen å
ena ögat). - E. var ett af den nyare tidens största
matematiska snillen; i mångsidighet och produktivitet
har han ännu icke af någon blifvit öfverträffad. -
I en mängd afhandlingar sysselsatte han sig med
teorien för serier och angaf metoder att summera ett
stort antal sådana. Integralräkningen utbildade han i
väsentlig mån, och teorien för differentialekvationers
integration har honom att tacka för en mängd nya
integrationsmetoder. Särskildt tillkommer honom
förtjänsten att, jämte d’Alembert, först ha behandlat
partiella differentialekvationer. Variationsräkningen
bearbetade han först enligt den äldre, af Jacques
Bernoulli angifna metoden; men sedan Lagrange
framställt sin vida generellare metod, var E. den
förste, som gaf en elementär form åt densamma. Äfven
inom talteorien ha E:s arbeten varit af stor
betydelse. För öfrigt finnes knappast någon gren af
matematiken, som E. icke behandlat eller berört i
sina arbeten. Den matematiska analysens nuvarande
form härleder sig i flera fall från honom. Hans
vetenskapliga verksamhet var emellertid icke inskränkt
inom den rena matematikens område; äfven den använda
matematiken blef af honom bearbetad. Så sysselsatte
han sig t. ex. med perturbationsproblemet, med
teorien för månen, med navigationsvetenskapen,
mekaniken, optiken och musiken. På alla dessa
områden ha hans arbeten länge varit ansedda såsom
klassiska. - E:s framställningssätt är ett mönster i
afseende på klarhet och tydlighet; man följer utan
svårighet hans deduktioner äfven inom matematikens
mera abstrakta områden. Dessutom egde han till sitt
förfogande analysens finaste artificier. Emellertid
kan man med skäl anmärka, att just till följd
däraf i hans skrifter de allmänna metoderna mindre
klart framträda för läsaren. - Med E:s namn har
man inom matematiken uppkallat bl. a. en allmän
summationsformel och ett par anmärkningsvärda
defi-nita integraler. Inom mekaniken är äfven E:s
namn fäst vid rörelseekvationerna för en fast kropp
samt vid en form af de allmänna hydrodynamiska
ekvationerna. - Utom de hundratals vetenskapliga
afhandlingar, som finnas införda i lärda sällskaps
handlingar, utgaf E. särskildt en mängd större
arbeten, af hvilka här må nämnas Mechanica, sive
motus, scientia (1736), Methodus inveniendi lineas
curvas maximi minimive proprietate gaudentes (1744),
Introductio in analysin infinitorum (1748), Scientia
navalis (1749), Institutiones calculi differentialis
(1755), Institutiones calculi integralis (1768-70),
Theoria motuum lunæ (1772) samt det populära arbetet
Lettres à une princesse d’Allemagne sur quelques
sujets de physique et de philosophie (1768-70),
öfv. på svenska ("Bref till en tysk prinsessa i
åtskilliga Physiska och Philosophiska Ämnen",
1786-87, 2:a uppl. 1793-97)
och flera andra språk. Efter E:s död ha
utgifvits hans Opera minora collecta
(1849) och Opera posthuma (1862).
G. E.*
2. Hans Karl August Simon von E.-Chelpin, den
föregåendes sonsons sonsons son, kemist, f. 15
febr. 1873 i Augsburg (Bajern), blef student
i München 1890 och studerade där konst i två
år. Sedermera studerade han kemi i Berlin, där han
erhöll filos. doktorsgrad 1895. Därefter egnade han
sig åt fysikalisk kemi först i Göttingen, hos Nernst,
och efter 1897 i Stockholm, hos Arrhenius. Under
utrikes resor har han arbetat i fysikalisk kemi hos
van’t Hoff i Berlin, i organisk kemi hos Hantzsch
i Würzburg och hos Thiele i Strassburg samt i
fysiologisk kemi vid Pasteurinstitutet i Paris. 1899
utnämndes E. till docent i fysikalisk kemi, 1904 till
laborator i kemi samt 1906 till professor i allmän
och organisk kemi, allt vid Stockholms högskola.
Stödd på sin utomordentligt mångsidiga kemiska,
utbildning, har E. författat ett synnerligen
stort antal lärda afhandlingar, hvaribland
flera af betydande värde inom kemiens olika
delar. De viktigaste falla inom den fysikaliska
kemien, såsom hans arbeten ang. katalysens
teori, löslighetsfenomenet och ammoniakaliska
metallföreningar, inom den organiska kemien,
såsom hans studier öfver diazoföreningar, och
inom biokemien, såsom hans undersökningar om
ämnesomsättning, kolassimilation och sockerbildning
hos växter äfvensom om enzymers verkan. Vid flera
undersökningar har han samarbetat med sin hustru,
Astrid v. E.-Chelpin, dotter till den bekante
kemisten Cleve, f. 1875, filos. doktor i Uppsala
1898. S. A-s.
Eulogi (af grek. eulogia, beröm, välsignelse),
den kyrkliga välsignelse, som prästen uttalar
öfver församlingen eller den enskilde. På
grund af 1 Kor. 10:16 begagnades eulogi såsom
benämning på den heliga nattvarden (således
såsom likbetydande med eucharisti). Särskildt
kallades så dels den konsekrerade hostian,
som kringsändes till andra församlingar samt
till frånvarande, sjuka och fångar, dels - i en
senare tid - det oinvigda bröd, som vid mässans
slut plägade utdelas åt de icke-kommunicerande.
E. J. Ö.**
Eulophia, farm. Se Salep.
Eulysit, petrogr., en mörk, hård och tung bergart,
som utgöres af en småkornig till finkornig blandning
af mörkare eller ljusare grön och gulgrön pyroxen
(troligen diallag), brunröd granat samt mörkgul eller
rödbrun olivin, eller rättare ett järn-oxidul-silikat
af samma sammansättning som olivin. Denna sällsynta
bergart förekommer endast inom Tunabergs socken
i Nyköpings län (där den 1846; uppmärksammades af
A. J. Erdmann) och uppträder såsom ett underordnadt,
ända till 15 m. mäktigt, lager i granatförande
hälleflintgnejs. E. E.
Eulytin, miner., kiselvismut af
sammansättningen’ Bi4 Si3 O12; från Schneeberg
och Johanngeorgenstadt. Kristallerna äro
mimetisk-tetraedriska, bildade af romboedriska
individer. A. Hng.
Eumaios (grek. Evf^aioc;, lat. Eumæus), grek. myt.,
trotjänare och svinherde hos Odysseus på Ithaka,
hvilken under sin herres mångåriga frånvaro troget
bevakade hans intresse och efter hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
