Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 1131-1132 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evers, Edvard - Evers, Franz - Eversion - Evert - Evertebrater l. Ryggladslösa djur - Evertsbergs kapell - Evertsen - Evertsen, Johan - Evertsen, Cornelis (den äldre) - Evertsen, Cornelis (den yngre) - Evertsen, Cornelis (den yngste)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(1882), som belönades med nämnda akademis 2:a pris,
Stjernor i djupet, tankar i dikt (1888), Ur de
heliga häfder (1889), ett illustreradt poetiskt
arbete, samt de rent religiösa arbetena Lifsfrågor
i kristlig belysning (1886), För evighetsvandrare,
betraktelser för hvar dag i året (1888-89),
Davids psalmer för kyrkan, skolan och hemmet
(1894), Från kunskapens träd. Lifvets högsta
frågor, belysta af siare och tänkare från olika
länder och folk (1897), För kyrkoårets sön- och
helgdagar. Psalmer (1899), Förslag till reviderad
psalmbok (1902) och Tillägg till svenska psalmboken
(förslag, upptagande 185 nya psalmer, 1906).
(J. P.)

Evers, Franz, tysk skald, f. 1871 i Winsen a. d. Luhe,
har varit redaktör för den teosofiska tidskriften
"Sphinx" och är en af representanterna för den moderna
symboliserande och mystiska dikten (samlingarna
Deutsche psalmen, 1893, de af Nietzsche påverkade
Sprüche aus der höhe, s. å., Königslieder, 1894,
2:a uppl. 1895, Deutsche lieder, s. å., Hohe lieder,
1896, Erntelieder, 1901, Sonnensöhne, 1903,
m. fl.). E. har äfven skrifvit skådespel (Das
grosse leben, 1900, Sterbende helden, s. å.). Jfr
E:s själfbiografi i "Gesellschaft", 1896.
R-n B.

Eversion (lat. eversio), omstörtning.

Evert
(ty. ewer l. ever), skpsb., ett för nedra Elbe och
Weser egendomligt fartyg, som brukas till fraktfart
och fiske. Det är mycket flatbottnadt och försedt
med svärd, har fylligt förskepp, starkt fallande
förstäf och betydligt språng. Everten har en eller två
master utan stång samt bogspröt; enmastade evertar
ha två försegel, storsegel och gaffel toppsegel,
tvåmastade förutom dessa segel ytterligare ett
försegel samt mesan. J. G. B. (C. K. S.)

Evertebrater
1. Ryggradslösa djur (Animalia evertebrata),
zool. Under denna benämning sammanfattas alla
djurtyper, som ej äro ryggradsdjur. Något värde
för den vetenskapliga systematiken har denna
kategori icke, då den sammanför skilda djurtyper
utan påvisligt omedelbart genetiskt samband.
L-e.

Evertsbergs kapell, kapellförsamling
i Kopparbergs län, Älfdals tingslag. 636
inv. (1906). Kapell till Älfdalen, Västerås stift,
Mora kontrakt.

Ervertsen, en i holländska flottans historia
namnkunnig släkt, härstammade från Evert
Heindricxssen, hvilken lefde i slutet af 16:e årh.

1. Johan E., f. 1600, kom tidigt i sjötjänst och
blef redan omkr. 1622 befordrad till kapten. Kommendör
1628, utnämndes E. efter att med stor berömmelse
ha deltagit i en mängd sjötåg 1637 till viceamiral
af Zeeland. Såsom eskaderchef under van Tromp
delade E. med denne äran af den stora segern
öfver spanska flottan 1639. Under de blodiga
sjöstriderna mot engelsmännen 1652-53 var E. den
äldste viceamiralen. Ehuru han där förvärfvade stor
ära, blef han dock vid van Tromps död (1653), till
följd af rådande afundsjuka mellan provinserna Holland
och Zeeland, orättvist förbigången af De Witte, som
utnämndes till högste befälhafvare. 1659 kommenderade
han en eskader af den flotta, som sändes att hjälpa
danskarna emot svenskarna. E. upphöjdes
1664 till amirallöjtnant af Zeeland och deltog
i denna egenskap 1665 i det olyckliga sjöslaget
vid Lowestoft, som holländarna förlorade mot
engelsmännen. Då han af sina landsmän
ansågs vara skulden till nederlaget, fann han
sig föranlåten att öfverflytta sin rang på brodern
Cornelis, men sedan denne stupat (1666), begärde
E. att återfå sin värdighet "för att liksom sin
fader, sin son och sina fyra bröder få dö för
fäderneslandet". Han blef då befälhafvare för
avantgardet i Ruiters flotta och stupade i det
för holländarna olyckliga sjöslaget mot engelsmännen
5 aug. 1666. Se De Jonge, "Lewensbeschrijv. van
Joh. en Corn. Evertsen" (med porträtt af båda).

2. Cornelis E. (den äldre), den
föregåendes broder, f. 1610, bidrog 1653, under
den tre dagar skarpa striden vid Portland, till
att rädda större delen af den af 300 handelsfartyg
bestående konvojen. S. å. gaf han
vid Nieuwport lysande prof på tapperhet och kämpade,
till dess hans eget skepp gick till bottnen, hvarvid
han räddades af fienden. 1654 utnämndes E. till
schoutbynacht och tog verksam del uti sjötåget mot
svenskarna 1659 -60. 1664 befordrades han till
viceamiral, kämpade med förtviflans mod i den
olyckliga sjöstriden vid Lowestoft
1665 och bekläddes vid hemkomsten med den
af brodern nedlagda värdigheten som amirallöjtnant
af Zeeland. I juni 1666 bidrog han väsentligt till
den dyrköpta seger, som Ruiter efter fyra
dagars skarp fäktning vann öfver engelsmännen, men
stupade därunder själf.

3. Cornelis E. (den yngre), son af
E. l, f. 1628, d. 1679, blef viceamiral af Zeeland
1666 och uppehöll 1672-74, under Ruiter och
van Tromp, den nederländska flaggans anseende i
de blodiga sjöstriderna mot Englands och Frankrikes
förenade flottor.

4. Cornelis E. (den yngste), son af
Cornelis E. 2, f. 1642, d. 1706, befordrades 1675
till schoutbynacht, 1679 till viceamiral och 1684
till amirallöjtnant af Zeeland. 1690 förde han
befälet öfver den nederländska flotta, som, jämte
den engelska under earlen af Torrington,
utanför Beachy Head blef slagen af fransmännen under
Tourville. E., som var af ett djärft och våldsamt
sinnelag, hvarför han också kallades "Keesje
den Duivel" ("Cornelius djäfvulen"), anklagade
Torrington för att ha lämnat honom i sticket, men
engelsmännen påstodo, att E. för häftigt angripit
fransmännen och därigenom lämnat en lucka mellan sig
och engelsmännen, hvaraf Tourville genast begagnade
sig för att kupera linjen. Emellertid fick E. mottaga
fäderneslandets tacksamhet för sitt modiga uppförande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>