Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evertsen, Cornelis (den yngste) - Evertsen, Geleyn - Evertuera sig - Evesham - Evhe - Evian l. Evian-les-Bains - Évidement - Evidens - Eviga döden - Eviga ediktet - Eviga elden - Eviga evangeliet - Eviga freden - Eviga lampan - Eviga landsfreden - Eviga staden - Eviga straff - Evighet - Evighetsblomster - Evigt lif - Evijärvi - Eviktionsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men blef
ej vidare i tillfälle att utmärka sig
till sjöss.
5. Geleyn E., den föregåendes broder, f. 1655,
d. 1721, befordrades 1679 till kapten och
1685 till schoutbynacht. 1692 bidrog han till
engelska och holländska flottornas seger
öfver fransmännen vid La Hogue, blef 1695
viceamiral och slutligen, 1707, amirallöjtnant.
O. E. G. N. (H. W-l.)
Evertuera sig (fr. s’évertuer, bemöda sig), genom
öfning förvärfva sig skicklighet, fullkomna sig.
Evesham [iv-Jem], stad i engelska grefsk. Worcester,
vid Avon. 7,101 inv. (1901). Trädgårdsskötsel. Vid
Green hill n. om E. vann prins Edvard (sedermera
konung Edvard I), 4 aug. 1265, en seger öfver Simon
af Montfort.
Evhe. Se Eve.
Evian l. Evian-les-Bains [evia’ lä bl’], stad och
badort i franska dep. Haute-Savoie, på södra stranden
af Genèvesjön, midt emot Lausanne, 378 m. ö. h. 2,300
inv. (1901). Källorna äro kalla, hålla kolsyradt
natron och järnbikarbonat. Vattnet användes mest af
patienter, som lida af mag- och blåskatarrer. Det
kommer äfven i handeln. Anordningarna äro
förstklassiga. Detta jämte platsens naturskönhet
samlar ock under sommarmånaderna kurgäster och
turister i tusental. Ln.
Évidement [evidmä7], fr., kir., utskrapning med
skarp slef eller på annat sätt af en sårhåla,
fylld af var, slamsor, sönderfallande
väfnadsdelar eller stycken af ben.
J. A.
Evidens (lat. eviderntia), ögonskenlighet,
påtaglighet, uppenbar visshet, obestridlighet. -
Evident, ögonskenlig, uppenbar, tydlig, klar som
dagen, obestridlig.
Eviga döden. Se Död, 2.
Eviga ediktet. Se Edikt och Nederländerna (Historia).
Eviga elden. Se Bergolja, sp. 1481 och 1483, och
Parsism.
Eviga evangeliet. Se Evangelium æternum.
Eviga freden. Se Fredsrörelsen.
Eviga lampan, namn på den i katolska kyrkor ständigt
brinnande lampan.
Eviga landsfreden, en på riksdagen i Worms 7
aug. 1495, under kejsar Maximilian I:s regering,
stiftad och sedermera många gånger bekräftad
landsfred, med hvilken åsyftades att göra slut på
det i Tyskland rådande näfrättstillståndet.
Eviga staden, en ofta använd benämning på staden Rom.
Eviga straff. Se Eskatologi.
Evighet, filos., egenskapen att vara oberoende af
tiden, sålunda ej underkastad uppkomst, förändring
och förgängelse. Liksom andlighet ej är likabetydande
med allestädes närvaro, utan betecknar en verklighet,
som alls icke är i rummet, så får heller icke evighet
förblandas med en obegränsad tillvaro
i tiden, utan den eviga verkligheten är alls icke
i tiden. Frågan när är sålunda rörande den eviga
verkligheten lika orimlig som frågan hvar rörande
en andlig verklighet. Ett evigt lif kan därför
heller icke tänkas börja på någon viss punkt i
tiden, t. ex. för människan vid döden, utan måste,
om människan öfver hufvud har delaktighet i ett
sådant, ha lika mycken betydelse för henne under
jordelifvet som efter detta. Genom antagande af
ett evighetslif i
denna bemärkelse undanröjes den orimlighet, som
vidlåder de vanliga föreställningarna om själens
odödlighet. Vi lefva då icke efter döden, ty det
lif, i hvilket öfver hufvud kan blifva fråga om
ett före och efter är slut för oss, när vår kropp
multnar i grafven; men vi kunna dock ha del i en helt
annan tillvaro, ett evighetslif, som bildlikt kan
karakteriseras såsom ett ständigt, oföränderligt nu.
S-e.
Evighetsblomster. Se Eterneller.
Evigt lif. Se Eskatologi, sp. 887 ff., och Evighet.
Evijärvi, socken i Kuortane härad och Alavo domsaga,
Vasa län, Finland. Areal 322 kvkm. Befolkningen,
finsktalande, 4,681 pers. (1905). Imperiellt
pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Lappo prosteri.
O. M. G.*
Eviktionsskyldighet (af lat. evictio, rättsligt
återkräfvande af sin egendom), jur., förpliktelse för
den, som aftalsvis tillagt annan rätt till egendom,
att, om den senare i anledning af tredje mans bättre
rätt går förlustig sin, på hans talan till honom
utgifva uppburet vederlag, så ock gälda all hans skada
på handeln. Närmare bestämmelser i ämnet ha för den
svenska rättens del lämnats på tal om försäljning och
byte, nämligen beträffande fast egendom i Jordabalk,
kap. 11 §§ 1-6 och beträffande lös i lag 20 juni
1905 § 59. Föreskrifterna stämma så till vida icke
öfverens med hvarandra, som talerätten har till
förutsättning, hvad angår fast egendom, en af tredje
man mot käranden vunnen vindikationsprocess, hvari
svaranden, efter att af käranden ha instämts till
medsvaromål, brustit åt hemul, och åter i fråga om
lös egendom icke mera, än att godset befinnes ha vid
afhändelsen tillhört annan än svaranden. Däremot råder
likhet däri, att afhändaren skall till fullo ersätta
skadan utan villkor af något sitt vållande och alltså
på grund af en sin antagna garantiförbindelse. Att i
bestämmelserna om byte af fast egendom tal alldeles
icke är om skadestånd, utan allenast om en skyldighet
att utgifva den i vederlag för den frånvunna
egendomen bekomna eller eventuellt dess värde, lär få
anses bero på ett förbiseende af 1734 års lagstiftare
vid deras omarbetningar af andra stadganden i ämnet
och ej få gälla mera än såsom ett redaktionsfel. Att
märka är åter, att de i ämnet gifna stadgandena om
fast egendom tillstädja den taleberättigade att vid
bristande tillgång hos sin fångesman hålla sig till
dennes och att så i ordning gå tillbaka i raden af
afhändare - en föreskrift, som visserligen också är
gifven allenast för fall af försäljning, men tydligen
också gäller i händelse af byte. Emellertid kan talan
ej allenast på skadestånd, utan äfven på vederlagets
återfående vara utesluten, nämligen för det fall
att antingen afhändaren gjort förbehåll härutinnan
vid afhändelsen eller ock, efter hvad uttryckligen
framhålles beträffande lös egendom, hans medkontrahent
ej varit i god tro vid sagda tillfälle. De vid köp
och byte sålunda fastställda grundsatserna ega, i mån
af tillämplighet, användning äfven vid andra onerösa
aftal; jfr Ärfdabalk, kap. 13 § 2 samt Handelsbalk
kap. 1 § 5 och kap. 13 § 2. Hvad angår benefika aftal,
anses eviktionsskyldighet ej vara af kontrahenterna
afsedd. Se Hemul, Hemula och Vindikationsrätt.
A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
