Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsminister för F. Hans expedition för dessa
mål förestods af en finsk militärperson. – De
förvaltande myndigheter, som lyda under Senaten,
äro dels centrala, dels lokala. De förra, med
säte i Helsingfors, utöfva, hvar och en inom sitt
fack, sin verksamhet öfver hela landet; sådana äro
fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen, öfverstyrelsen
för allmänna byggnaderna, tullstyrelsen, allmänna
revisionsrätten, forststyrelsen, öfverstyrelsen
för skolväsendet, landtmäteristyrelsen,
landtbruksstyrelsen, öfverstyrelsen för väg- och
vattenbyggnaderna, järnvägsstyrelsen, poststyrelsen,
lotsstyrelsen, industristyrelsen m. fl. De lokala
myndigheterna äro länsstyrelser, magistrater och
poliskamrar, hvilkas verksamhet är begränsad till
visst län eller viss kommun. Statsförvaltningens
organ ega emellertid blott en ringa befattning med
kommunernas förvaltning, hvilken är ordnad enligt
den medborgerliga själfstyrelsens princip. Organen
för den kommunala själfstyrelsen äro i städerna
rådhusstämma och stadsfullmäktige jämte drätselkammare
och andra nämnder, på landet kommunalstämma,
kommunalfullmäktige (tills vidare införda endast i
ett fåtal kommuner) samt kommunalnämnd. Gemensamma
kommunalstämmor för flera grannkommuner kunna i
vissa fall förekomma. Kommunal rösträtt tillkommer
enhvar myndig finsk medborgare, som råder öfver
sig och sitt gods (således äfven ogift kvinna
eller änka), erlagt kommunala utskylder, har god
frejd och icke är annans tjänstehjon. Census utgör
två inkomstskatteören (i stad à 200 till 400, på
landet à 100 till 300 mark). Enhvar har rätt till
en röst per skatteöre intill högst 25 röster i
stad och 1/15 af vid stämman närvarandes röstetal
på landet. Reform af den kommunala rösträtten
är förestående. Själfstyrelsens princip är
ock tillämpad på de kyrkliga församlingarnas
förvaltning. Kyrkoherdarna väljas af församlingarna,
men utnämnas dels af domkapitlet (konsistoriella
pastorat), dels af Senatens ekonomidepartement
(imperiella pastorat). Domkapitlen ha, hvart
och ett i sitt stift, ledningen af de kyrkliga
angelägenheterna. Kyrkomötet, som är sammansatt
af såväl präster som lekmän och sammanträder hvart
femte år, är de evangelisk-lutherska församlingarnas
gemensamma representativa organ. Universitetet intager
en autonom ställning. De ärenden, i hvilka dess
konsistorium ej eger beslutanderätt, underställas
dels vicekanslern, dels kanslern, hvilken senare
antingen själf afgör eller hos monarken föredrager
desamma. – Finlands bank står under landtdagens
garanti och vård samt förvaltas under inseende
af landtdagens bankofullmäktige. – De lagskipande
myndigheterna äro på landet häradsrätter, bestående af
häradshöfding och nämnd, i städerna rådstufvurätter,
bestående af borgmästare och råd. Öfver dessa första
instanser stå tre hofrätter (i Åbo, Vasa och Viborg)
med kollegial organisation. Högsta instans är, såsom
ofvan nämndes, Senatens justitiedepartement, hvilket
dömer i kejsaren-storfurstens namn; lagförslag
om dess afskiljande till en fristående högsta
domstol är utlofvadt till 1907 års landtdag. –
De högre ämbetsmännen utnämnas af monarken själf,
de lägre af Senaten, de lägsta af vederbörande
ämbetsmyndighet. Innehafvare af förtroendesysslor
(administrativa och militära sysslor med minst
öfverstelöjtnants rang) kunna af monarken efter
behag entledigas;
öfriga ämbetsmän, särskildt alla domare, kunna icke
utan laga rannsakning och dom afsättas; likväl
gäller denna oafsättlighet icke för lägre polis-
och uppbördsbefattningar. Endast finska medborgare ha
tillträde till finsk statstjänst; undantag från denna
regel kunna göras beträffande generalguvernörsposten
och eljest endast i sådana undantagsfall, när
utlänning genom synnerligen framstående egenskaper
kan göra landet märkligt gagn.
Storfurstendömet F:s landtdag representerar
det finska folket. Till och med 1906 bestod
landtdagen af fyra stånd: ridderskapet och adeln,
präste-, borgar- och bondestånden. Adeln bestod af
hufvudmännen (eller i vissa fall annan själfskrifven
representant) för de olika ätterna; i prästeståndet
sutto valda ombud för prästerskapet samt för
universitetets och statsskolornas lärarkårer;
borgarståndet var en representation för städernas
alla kommunalt skattskyldiga invånare; och valrätt
till bondeståndet tillkom egare af i mantal satt jord
på landet och arrendatorer af kronoboställen. –
Enligt den 1906 utfärdade nya landtdagsordningen
bildar landtdagen numera en kammare, bestående
af 200 landtdagsmän. Landtdagsmannaval förrättas
hvart tredje år samtidigt i hela landet. Mandatet
är således treårigt. Kejsaren-storfursten eger dock
rätt att förordna om nya val äfven före utgången af
treårsperioden. Landtdagsmännen utses genom omedelbara
och proportionella val enligt en på d’Hondts regel
grundad metod; landet är indeladt i 16 valkretsar, af
hvilka en, Lappmarkens, sänder endast 1 representant,
de öfriga ett antal, som hvart tionde år bestämmes
af Senaten i förhållande till kretsarnas folkmängd
(1907 bestämdt till mellan 6 och 23 representanter
för hvar). Vid valen ha alla valberättigade
lika rösträtt. Valrätt får ej utöfvas genom
ombud. Närmare bestämningar angående valkretsarna
samt tiden och sättet för valen meddelas i särskild
vallag. Valberättigad är enhvar finsk medborgare,
såväl man som kvinna, som före valåret fyllt 24
år. Valrätt tillkommer dock ej: den, som står i aktiv
militärtjänst; den, som står under förmynderskap;
den, som icke under de tre sistförflutna åren varit
i landet mantalsskrifven; den, som af annan orsak än
medellöshet, styrkt genom intyg af kommunalstyrelse,
uraktlåtit att gälda honom för två nästföregående år
påförda kronoutskylder; den, som för sig åtnjuter
understöd af fattigvården, där understödet icke
är blott tillfälligt; den, som afträdt sin egendom
till sina borgenärers förnöjande, intill dess han
sin stat beedigat; den, som för lösdrifveri dömts
till allmänt arbete, ända till utgången af tredje
året från det, då han från arbetsanstalten frigafs;
den, som på grund af laga dom bör anses sakna god
frejd eller är ovärdig att nyttjas i landets tjänst
eller att föra annans talan; den, som öfvertygats
att ha vid landtdagsmannaval köpt eller sålt röst
eller gjort försök därtill, eller på flera än ett
ställe afgifvit sin röst, eller genom våld eller
hot stört valfriheten, ända till utgången af det
sjätte kalenderåret efter det, då slutlig dom i saken
gafs. Valbar till landtdagsman är, utan afseende å
boningsort, enhvar som är valberättigad. Lagtima
landtdag sammanträder årligen i Helsingfors, på
särskild för hvarje gång utfärdad kallelse, 1 febr.,
såframt ej kejsaren-storfursten annan dag af året
bestämmer, och åtskiljes, enligt monarkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
