Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 595-596 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flod. 2. En jämförelsevis betydlig vattenmassa - Floda. 1. Socken i Kopparbergs län - Floda. 2. Socken i Södermanlands län - Floda, gods i Skallsjö socken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej längre rymmes i sin forna bädd, utan tidtals
flödar öfver sina bräddar och på sidorna af
desamma efter hand afsätter allt mera slam.
Under årens längd bygger floden sålunda sin bädd
allt högre och högre, så att den slutligen, såsom
t. ex. Po å italienska slätten, kommer att flyta i en
af naturliga vallar begränsad ränna eller kanal,
på ej obetydligt högre nivå än den omgifvande slätten.

Jordens största flod är Amasonfloden, ej med afseende
på längden, hvilken beräknas till 5,500 km. från
källflödena i Anderna till utloppet i oceanen, utan
med afseende på vattenrikedomen (35,000 kbm. vatten i
sekunden till hafvet) och flodområdet (7 mill. kvkm.).
Ända till 3,200 km. från utloppet är den segelbar.
Längst är Missouri-Mississippi (6,600 km.).
I Europa är Volga den förnämsta floden, i Asien
torde Ganges, Indus och Jenisej, i Afrika Kongo,
Niger och Nilen vara de betydligaste. Sveriges
längsta flod är, om man frånser Klarälfven-Göta älf,
Dalälfven (455 km.); dess vattenrikaste flod är
sannolikt Ångermanälfven. E. E.

Rörande flodernas längd må anmärkas, att uppgifterna
härom äro mycket osäkra. De erhållas genom
mätningar på karta, och dessa lämna mycket olika
resultat allteiter kartans skala, i det att en
större skala, som möjliggör en noggrannare mätning,
gifver samma flod en större längd än en mindre skala.
Då nu utomeuropeiska floder äro uppmätta vanligen
på kartor af mindre skala, torde uppgifterna om
deras längd vara alltför små i förhållande till
liknande uppgifter för de europeiska floderna.
Jordens längsta floder äro följande (enl. H. Wagner,
utom för Nilen, för hvilken nyare siffror anförts ur
"Geogr. journ.", bd 26):

Missouri-Mississippi..............	6,600	km.
Kagera-Nilen .......................	6,400	»
Ucayali-Amason.......................	5,500	»
Irtisj-Ob ............................	5,300	»
Selenga-Jenisej ....................	5,200	»
Jang-tse-kiang.....................	5,100	»

Räknar man endast huvudfloden men icke den längsta källfloden, blifva följande floder de
längsta:

Nilen (till midten af Ukereve)	5,590	km.
Jang-tse-kiang ......................	5,100	»
Amason .............................	4,900	»
Mackenzie ...........................	4,600	»
Amur-Kerulen......................	4,500	»
Kongo ...............................	4,200	»

De största flodområdena ha följande floder:

Amasonfloden ......................	7	mill.	kvkm.
Kongo ...............................	3,7	»	»
Mississippi .........................	3,25	»	»
La Plata med Uruguay .........	3,1	»	»
Ob ..............................	3,1	»	»
Nilen ................................	2,87	»	»
Niger ................................	2,5	»	»
Jenisej ..............................	2,5	»	»
Lena ................................	2,35	»	»
Amur ...............................	2	»	»
Jang-tse-kiang .....................	1,5	»	»
Ganges-Brahmaputra ............	1,7	»	»
Mackenzie ..........................	1,7	»	»
Volga ...............................	1,46	»	»
Sambesi .............................	1,4	»	»
S:t Lawrence ....................	1,25	»	»
Saskatchewan-Nelson .............	1,1	»	»

Den skandinaviska halföns längsta flod
är Klarälfven–Göta älf, 703 km.,
med ett flodområde af 48,160 kvkm.
J. F. N.

Floder äro af betydelse i krig, om de utgöra
ett hinder för en framryckande trupp, som måste
öfvergå dem, en försvarslinje eller ett flankstöd
för en till försvar hänvisad truppstyrka eller en
förbindelseväg för en truppafdelning, som rycker
framåt eller tillbaka i flodens riktning. Sin största
betydelse ha floderna såsom försvarslinjer, och de
erbjuda i själfva verket ganska goda fronthinder, i
synnerhet om de äro breda och djupa. Den anfallande
lyckas dock vanligen öfvergå floden, emedan han
kan verka genom öfverraskning och på en punkt föra
öfver floden större truppstyrka, än den försvarande
hinner samla vid densamma under den tid, som åtgår
för öfverfarten. Den försvarande kan nämligen
längs floden ställa endast mindre afdelningar,
under det hufvudstyrkan af hans trupper intager
en mera central ställning, från hvilken den kan
nå alla sannolika öfvergångspunkter. Platsen för
öfvergången väljes så, att de taktiska, tekniska
och fortifikatoriska fordringarna för en fördelaktig
sådan så mycket som möjligt tillgodoses. I taktiskt
hänseende bör öfvergångsstället ligga nära truppernas
marschriktningar, ej kunna behärskas från fientliga
stranden och helst väljas, där vattendraget gör
en båge åt egen sida, ha skylande och för försvar
lämpad egen strand samt äfven kunna skyddas från
punkter å motsatta stranden. I tekniskt hänseende
är fördelaktigt, om vattendragets bredd ej är stor,
om botten är fast och jämn, där broslagning med
fasta stöd skall förekomma, om större arbeten för
upp- och nedfarters anordnande ej behöfvas samt om
lämpliga öfvergångsmaterialier finnas i närheten. I
fortitikatoriskt afseende är bra, om lämpliga
punkter för befästningars anläggande finnas. Själfva
öfvergången bör göras så hemligt och öfverraskande
som möjligt. Fientliga stranden bör snarast möjligt
besättas och försvaret af densamma understödjas från
egen strand. Verksammast blir försvaret för den, som har fästningar eller starka
brohufvud vid floden och sålunda behärskar dess båda stränder (österrikarna vid Inn 1800, Napoleon I vid Elbe 1813). – I Sveriges krigshistoria märkas bland flodöfvergångar Gustaf II Adolfs öfvergång af Lech vid Oberndorf 1631, Karl X:s öfvergång af San vid Sandomierz 1656 och Karl XII:s öfvergång af Düna vid Riga 1701. C. O. N. L. W:son M.

Floda. 1. Socken i Kopparbergs län, Nås tingslag. 39,033 har. 2,608 inv. (1906). F. utgör ett konsist. pastorat i Västerås stift, Västerdals kontrakt. - 2 Socken i Södermanlands län, Oppunda härad. 26,265 har. 3,667 inv. (1906). F. utgör ett till egaren af Fjällskäfte patronellt pastorat i Strängnäs stift, Oppunda östra kontrakt. - Socknens under medeltiden byggda kyrka, hvilken på 1880-talet undergick en väsentlig om- och tillbyggnad i vacker
götisk stil (efter ritningar af A. H. Hägg), har märkliga, väl bevarade målningar från 1400-talet på väggarna och i hvalfven i det nuv. norra sidoskeppet (se fig. å sp. 597 och Didrikssagan). Vid kyrkans östra ända uppfördes 1666 ett praktfullt
grafkor i barockstil öfver fältmarskalken L. Kagg, efter ritningar af E. Dahlbergh.

Floda, gods i Skallsjö socken, Älfsborgs län, nära Floda station å Västra stambanan och Säfveåns utlopp ur Säfvelången. 2 mtl frälsesäteri, jämte 8 27/32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>