Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 627-628 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florett - Florettsilke, garn, spunnet af silkesaffall. Se Sidenindustri - Florez, Henrique - Florez, Juan José de. Se Flores - Florez Estrada, Don Alvaro - Floriacenser (Florenser, Florienser, Ordo Florensis, oriktigt Fleurienser) - Floriacum. Se Fleury-sur-Loire - Florian, Jean Pierre Claris de - Florianopolis - Floribus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värjföring. Den består af ett skaft eller handtag med
parerplåt samt en smal, af synnerligen spänstigt
fjäderstål gjord fyrkantig klinga, försedd med en,
oftast med läder öfverklädd knapp i den fria ändan,
i stället för spets.

Till följd af klingans spänstighet
och den omnämnda knappen, hvilken senare
liknats vid en blomknopp (it. fioretto) och gifvit
anledning till vapnets namn, blifva de utförda stötarna
oskadliga för den angripne. Floretten har länge
användts vid undervisning i värjföring, i synnerhet i
Frankrike och Italien. Redan Charles Besnard, som
skref 1653, omnämner detta vapen. I Tyskland åter
begagnar man sig af ett mindre elastiskt vapen, som
kallas slossrapier.
G. U.*

Florettsilke (fr. fleuret), garn, spunnet af
silkesaffall. Se Sidenindustri.

Florez [flå’räth], Henrique, spansk
historieskrifvare, f. 1701, d. 1773, ingick 1715 i augustinorden
och blef sedermera teol. professor vid universitetet
i Alcalá. Bland hans arbeten, som till största
delen röra sig kring spanska kyrko- och profanhistorien
samt de historiska hjälpvetenskaperna, i synnerhet
numismatiken, är España sagrada, teatro
geografico-historico de la iglesia de España (29 bd,
1747–73) det förnämsta.

Florez, Juan José de. Se Flores.

Florez Estrada [flå′räth], Don Alvaro, spansk
nationalekonom och politiker, f. 1769. d. 1853, blef
1808 generalprokurator i prov. Asturien, uppträdde
som politisk skriftställare mot Napoleon och försvarade
sodermera i skriften Representacion á Fernando
VII (1818), hvilken öfversattes på nästan alla
europeiska språk, spanska folkets rättigheter mot Ferdinand
VII samt redigerade sedan 1820 det i Cádiz
utkommande oppositionsbladet ”El tribuno del
pueblo”. Vid restaurationen 1823 måste han
utvandra till Frankrike, där han under titeln Elementos
de economia politica (1841) utgaf ett sammandrag
af sitt berömda arbete Curso de economia
politica (5:e uppl. 1843, fransk öfv. i 3 bd, 1833).

Floriacenser (Florenser, Florienser,
Ordo Florensis, oriktigt Fleurienser), en af den
berömde cisterciensabboten Joakim af Floris (nu
San Giovanni in Fiore) stiftad benediktinkongregation.
Joakim lämnade 1192 cisterciensklostret
Corazzo och grundlade tre år senare det nämnda klostret
San Giovanni in Fiore, för hvars invånare han
utarbetade en reformerad benediktinregel, påminnande
om cisterciensernas, men strängare än denna. (Om
Joakim se vidare Eskatologi, sp. 876.) Regeln
bekräftades af påfven. 25 aug. 1196, och kongregationen
vann särskildt i Neapel och Kalabrien en ej
ringa utbredning, ehuru den på grund af sin stiftares
verksamhet misstänktes för kätteri. Efter Joakims
död och på grund af hans helgonrykte vann orden
än vidare utbredning och räknade snart 34 kloster,
alla vördande abboten i Floris såsom sin general.
Efter 1470 förföll den dock, och dess kloster
anslöto sig 1505 till cistercienserna, kartusianerna
eller dominikanerna. Ordensdräkten var af groft
hvitt tyg. Äfven en kvinnlig gren af orden fanns,
som räknade fyra kloster.

Litt.: Janauschek, ”Origines Cistercienses” (1877),
Heimbucher, ”Die orden und kongregationen der
katholischen kirche”, I (1896).
T. H–r.

Floriacum. Se Fleury-sur-Loire.


Florian [flåriã′], Jean Pierre Claris de,
fransk författare, f. 6 mars 1755, d. 13 sept. 1794,
blef 1768 page hos hertigen af Penthièvre, var
sedan militär, inträdde därefter ånyo i hertigens af
Penthièvre tjänst, som kammarjunkare, samt lefde ömsom i Paris och ömsom på nämnde hertigs
gods. Såsom adelsman blef han häktad vid revolutionens utbrott, men återfick snart
friheten. 1788 blef F. medlem af Franska akad. Han började sin skriftställarbana med att
efterbilda den spanska herderomanen (Cervantes’ ”Galatea”), utgaf därefter ett originalarbete
i samma stil, Estelle, och Galatée (1783),
skref sedan komedier, noveller, romaner och fabler
samt utgaf slutligen en öfv. af ”Don Quijote”.
Hans Fables (1792; ”Fabler”, öfv. af J. M. Stjernstolpe,
1824–25), stå icke mycket efter La Fontaines,
som utgjorde deras förebilder. Komedierna Les deux
billets (”Billetten och lottsedeln”, 1785), Le bon
ménage (”Det lyckliga hushållet”, s. å.), Les deux
jumeaux de Bergame (”Tvillingarne från B.”,
s. å.), Le bon père, La bonne mère (”Den goda
modren”, 1790), Le bon fils, Myrtil et Chloe,
Jeannot et Colin (”Jeannot och Colin”, 1796),
L’enfant d’Arlequin perdu et retrouvé och
Arlequin maître de maison utmärka sig genom osökt
kvickhet och barnslig glädtighet. Hans episka
dikter Numa Pompilius (1785; öfv. på svenska 1795
och 1837), som påminner för mycket om Fénelons
”Télémaque” Gonzalve de Cordoue (1791) och
Guillaume Tell (1802), som skrefs i fängelset, ega
mindre värde. La jeunesse de Florian (1807) är
själfbiografisk. F:s Œuvres complètes utgåfvos bl. a.
af Renouard 1820, och hans Œuvres inédites af
Pixérécourt 1825. Se biografier öfver F. af de Rosny
(1797) och de Montvaillant (1879).

Florianopolis (förr kalladt Desterro l.
Nossa Senhora de Desterro l. Santa
Catharina), hufvudstad i brasilianska staten
Santa Catharina, på västra kusten af den fruktbara
ön Santa Catharina och genom en 400 m. bred hafsarm
skild från fastlandet. 16.000 inv. (1902). F.
har en god, men svårtillgänglig, befäst hamn, arsenal
och lyceum. Export af hudar, ris, socker, kaffe och
lervaror.
J. F. N.

Floribus (af lat. flos, blomma), ett nu för tiden
ytterst sällsynt slags dryckeskärl, som enligt S.
Ödmann (”Hågkomster från hembygden och skolan”)
bestod af en två alnar lång glastub, i ändan försedd
med en eller flera tomma kulor (fig. 1). Det påfylldes
ur stånkor med tillhjälp af en lång pipa, och
den påtömda drycken upptogs af kulan, som rymde
ej fullt ett halft stop. Att dricka ur ett sådant kärl
fordrade sin egen konst. – J. G. Carlén omnämner,
i en not till sin Bellmans-upplaga, två andra slags

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>