Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folgore da San Gimignano - Folia. Se Folium - Foliaceæ, bot. Se Lefvermossor - Foliant (se Folio), bok i folioformat - Foliation - Folie, tunt metallbleck, Se Folium - Folie d'Espagne - Foliera - Foliering - Folies-Bergère - Folies-dramatiques, Théâtre des - Folies-nouvelles, Théâtre des - Foligno l. Fuligno - Folio - Folium 1. Blad, sida i en bok - Folium 2. Metall - Folium 3. Med farm. - Folkare - Folkbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars vansinniga slöseri är föremål för Dantes
satir i slutet af 29:e sången af "Inferno". Den
Niccolò, som firas i F:s inledningssonett såsom
där omnämnda sällskaps hufvudperson, skulle då
vara identisk med den af Dante å anfördt ställe
omtalade Niccolò, som tillhörde familjen Salimbeni
(enl. andra Bonsignori). Från annat håll har på
goda grunder visats, att det hos F. är fråga om en
Niccolò di Nisi, hvilken också varit samtidig med
och sannolikt vän till den Carlo Cavicciuoli från
Florens, som F. tillegnat den andra sonettkransen,
hvilken skildrar de olika veckodagarnas nöjen (corona
della settimana). Det var för öfrigt vid denna tid i
hela Italien och särskildt i Toscana mycket vanligt,
att rika unga män slöto sig tillsammans för att göra
sig glada dagar. I F:s sonetter finnas dessutom inga
bestämda antydningar om ett slösande sällskap, utan
nöjer han sig med en revy af de efter årstiderna
lämpade förlustelser, med hvilka han skulle vilja
lyckliggöra den brigata nobile e cortese, till
hvilken han i den första coronans inledningssonett
vände sig. - Från en annan sida visar sig F. i de tre
politiska sonetter, i hvilka han skonslöst går till
rätta med sina guelfiska partivänner, hvilka genom
sin feghet läto besegra sig af ghibellinerna vid
Montecatini 1315. - Jfr G. Navone, "Rime di F. da
S. G. e di Cene della Chitarra" (1880), Vincenzio
Nannucci, "Manuale della letteratura del primo secolo
della lingua italiana" (1874, vol. I), D’Ancona,
"Studi di critica e storia letteraria", och Bartoli,
"Storia della letteratura italiana", vol. II, kap. XI.
Hj. Sdg.
Folia. Se Folium.
Foliaceæ, bot. Se Lefvermossor.
Foliant (se Folio), bok i folioformat.
Foliation, geol., engelsk benämning för en
bergarts skiffring eller skiffrighet parallellt med
skiktningen; äkta skiffring. Jfr Förskiffring.
E. B.
Folie (af lat. folium, blad, löf), tunt
metallbleck. Se Föl i u m.
Folie d’Espagne [fåli despa’nj], fr. ("spanskt
tokeri"), gammal spansk solodans, i 3/4 tekt, af
gravitetisk karaktär. Den går igen i Corellis
bekanta stycke "La folia" för soloviolin.
A. L.*
Foliera (af folium, se d. o.). 1. Hand., numrera
sidorna i en räkenskapsbok så, att hvarje uppslags
båda sidor erhålla samma nummer (jfr Folio). -
2. Tekn., belägga med folie (se Foliering).
1. Å. W:son M.
Foliering (af lat. folium, se d. o.), beläggning
på speglar med af tenn och kvicksilfver bestående
s. k. tenn-amalgam. Tennet utvalsas till mycket tunna
skifvor eller blad, s. k. stanniol, hvilka utbredas
på ett horisontellt underlag, som ej angripes af
kvicksilfver. Stanniolen öfvergjutes med kvicksilfver,
och glaset, sorgfälligt rengjordt, skjutes därefter
öfver, så att det på alla punkter kommer i beröring
med kvicksilfret, utan att skada stanniolen. Därefter
pressas glasskifvan mot stanniolen. Mindre glas
kunna genast tagas ur pressen, men större få vanligen
kvarligga en dag i densamma.
L. A. F.*
Folies-Bergère [fåli bär j år], fr., en vid Rue Sicher
i Paris belägen, elegant varietélokal, där en mycket
omväxlande repertoar bjudes.
Folies-dramatiques, Théâtre des [teätr dä låli
dramatisk], fr. ("teater för dramatiska toke-
rier"), namn på en teater i Paris, hvilken öppnades
1831, är belägen vid Boulevard S:t Martin samt har
odlat hufvudsakligen vådevillen och operetten. 1900
bar teatern en tid namnet Opéra populaire.
Folies-nouvelles, Théâtre des [teätr dä fåli
nove’ij, namn på en 1854 i Paris vid Boulevard du
Temple öppnad teater (jfr Altaroche), som 1859 fick
namnet Théâtre Déjazet (efter direktrisen, Virginie
Déjazet, se denna).
Foligno [fåli’njå] l. Fuligno, stad i italienska
prov. Perugia (Umbrien), vid floden Topino. 8,951
inv. (1901; som kommun 26,111 inv.). Biskopssäte
med vacker katedral (S. Feliciano från 1130-talet,
flera gånger ombyggd, delvis förstörd 1903) och
flera andra kyrkor (för klosterkyrkan Sant’ Anna
målade Rafael den nu i Vatikanen befintliga Madonna
di F.). I F. finnes ett pinakotek, ett gymnasium,
en teknisk och en handtverksskola. Olje- och
pappersfabriker. - F. var i forntiden ett romerskt
municipium, Fulginium, och under medeltiden, då
dess namn var Fulignum, ett oberoende samhälle,
tills det 1439 förenades med Kyrkostaten.
(J. F. N.)
Folio, förkortadt fol. (egentl, abl. af
lat. folium. blad, löf), (på en viss) sida i
en bok (jfr Pagina); boktr., bokformat, som
uppkommer därigenom, att hvarje pappersark vikes
(falsas) endast en gång (i två blad l. fyra sidor);
hand., uppslag eller öppning i räkenskapsbok; därå
angifvet nummer (jfr Foliera). - Folio recto, på
bladets framsida (i handskrifter). - Folio verso,
på bladets baksida. - Folioräkning, detsamma som upp-
och afskrifningsräkning. Se Bank, sp. 858. -
In folio, i folioformat.
Folium (af lat. folium. plur. folia, blad,
löf). 1. Blad, sida i en bok (jfr Folio). -
2. Metall. (äfven Folie, jfr d. o.), tunt bleck
af tenn, guld, silfver eller annan metall (se
Bladmetall och Bleck). - 3. Med. farm., blad, drog,
som utgöres af blad, hvilka i regel förvaras i torkadt
tillstånd och användas till beredning af läkemedel.
Bland bladdroger märkas följande, hvaraf de med *
utmärkta äro intagna i Sv. farmakopén: Folium Auranlii
(se Citrus), F. Belladonnæ* (se Belladonna),
F. Betle (se Areca och Piper), F. Bucco (se
Buckoblad), F. Cardui benedicti* (se Cnicus),
F. Carobæ (se Jacaranda), F. Coca (se
Erythroxylon), F. Digitalis* (se Digitalis),
F. Faham l. Faham-te (se <sp>Angrecum</sæ), F. Farfarce
(se Tussilago), F. Hamamelidis* (se
Hamamelis), F. Hyoscyami* (se Hyoscyamus), F. Jaborandi
(se Jaborandi), F. Menyanthis* (se Menyanthes),
F. Sahice* (se Salvia), F. Sennæ (se Senna),
F. Stramonii* (se Datura), F. uvæ ursi* (se
Arctostaphylos). C. G. S.
Folkare, härad i Kopparbergs län, ingår i Hedemora
domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Grytnäs,
Avesta, Folkärna och By. (Af Avesta är numera
ingen del att räkna till Västmanlands län). 65,493
har. 18,658 inv. (1906). F. är det enda härad, som
sträcker sig n. om Dalälfven.
Folkbad, den badform, som genom långvarigt
bruk utvecklat sig hos ett folk. Folkbadstypen
varierar i olika länder. Svettningsbadet (badstugubadet)
är det äldsta folkbadet; det är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
